Vi lever i ekonomismens diktatur – vi behöver tankar och visioner om hur vi ska ta oss ur den och finna sätt att leva på jorden utan att förgöra den, skriver Kurt Gustafsson.
DEBATT. Vi saknar i dag politiska visioner och ambitioner för att ta oss ur slaveriet under ekonomismens diktatur. Världens demokratier tillsammans med dess diktaturer är helt styrda av att ekonomisk tillväxt är ofrånkomlig för att skapa en materiell välfärd, oberoende av uppenbara konsekvenser för att kunna behålla en rik mångsidigt levande planet. Begreppet välfärd har blivit synonymt med en materiell produktion och ekonomisk tillväxt som vi rent intellektuellt för länge sedan förstår, är ohållbar för planeten Jorden.
Visioner och ambitioner om hur vi ska ta oss ur ekonomismens diktatur som förstör vår framtid måste arbetas fram. Mot bakgrund av vad i stort alla vuxna människor är informerade om, såväl teoretiskt som praktiskt, att vi måste in i ett nytt sökande efter en mer existentiellt betingad, i grunden annan välfärd. Inte lätt förstås, så helt styrt av ett ekonomiskt flöde av produktion och konsumtion som samhället är.
Minsta lilla försvagning av flödet skapar omedelbara ångestsymtom i medieutbudet vilket snabbt smittar av sig och bidrar till förstärkningsåtgärder av olika slag. Åtgärder som blottlägger bristen på alternativa lösningar bortom rekommendationerna: vi måste öka konsumtionstakten för starkare tillväxt. FN:s Agenda 2030-mål får därigenom och efterhand en ännu mer försvagad ställning som färdplan för vår civilisation.
Det måste väl ändå vara möjligt att gradvis, genom gemensamt tänkande i alla led, formulera det nya sättet att leva på jorden, som inte förgör den rika väv av liv som existerar och i allt kortare glimtar fortfarande förgyller våra livs dagar. Det vore ett stort förödande nederlag för människan om vår intellektuella förmåga till inlevelse och förståelse inte skulle göra det möjligt att ta sig ur slaveriet under ekonomismens diktatur. Vi måste försöka mobilisera och frigöra tankekraft för att skapa välfärd utan våra investeringar i vinstdrivande, materiellt betingade projekt.
Medan tid är: Alla vi som älskar att leva i en ännu så länge fattbar, mer naturligt existerande civilisation i harmoni med annat liv på jorden: Tänk, ha visioner, berätta dina tankar så vi kan skapa en kör av röster för en nyskapande framtid. Vi förstår ju ändå att det är nödvändigt. Kanske går det att väcka politikens och den av oss alla understödda ekonomistyrda samhällsutvecklingen för nya frisinnade visioner som vi kan enas om blir bättre för oss alla och världscivilisationen.
Det går inte att komma förbi att en tydlig sorg för framtiden nu präglar våra dagar i en allt mer oharmonisk värld. Glädjen, meningen med livet, förbytts gradvis i en disharmonisk ovisshet som långsamt bryter sönder fräschören i vår kultur. Visioner saknas!
