Energi

Diskriminering av äldre lyfts i ny bok

Ingrid Kinne Lindgren (född 1945) har tillsammans med Barbro Westerholm (1933–2023) skrivit boken Bort med ålderismen, för att blottlägga en ofta osynlig form av diskriminering.

Människor behandlas sämre på grund av sin ålder – inom vården, medierna, och på arbetsmarknaden. Men till skillnad från rasism eller sexism är frågan osynlig och debatteras sällan, menar Ingrid Kinne Lindgren som tillsammans med Barbro Westerholm skrivit boken Bort med ålderismen. 

70 är det nya 50. Begreppet myntades av psykiatriprofessor Ingmar Skoog, och syftar på att 70-åringars hälsa och intellektuella kapacitet idag är lika god som 50-åringars var för tre decennier sedan.

Ändå behandlas äldre ofta fördomsfullt. Det märks till exempel i att man pratar barnsligt med personer som fyllt 80, alternativt framställer dem som fantastiska för att de kan genomföra enkla vardagssysslor, berättar Skoog i den nya boken Bort med ålderismen – Så får vi ett Sverige för alla åldrar.

Ordet ålderism definieras av PR-konsulten John Mellkvist som också intervjuas i boken som ”fördomar som gör åldersdiskriminering möjlig”.

Den ena författaren är läkaren och politikern Barbro Westerholm, som engagerat sig starkt i äldrefrågor fram till hon gick bort i våras. Den andra är journalisten och författaren Ingrid Kinne Lindgren, som berättar att hon fick upp ögonen för åldersfrågor först efter att hon gått i pension – en första gång. Hon tackade därefter ja till en tjänst som chefredaktör för SPF Seniorernas tidning Veteranen (nu Senioren). Efter fyra år pensionerade hon sig igen.

– Men sen tyckte jag livet som fri människa inte var så spännande, så jag startade en tidning för nyfikna 60-plussare, tillsammans med före detta kollegor som också gått i pension. Ämnesområdet blev mer och mer spännande och engagerade mig mer och mer, säger Ingrid Kinne Lindgren.

Nyfiken grå, som den nya tidningen hette, drev hon under nio års tid, men slutade inte arbeta för det. 2021 utkom Barbro Westerholms memoarer, som Ingrid Kinne Lindgren skrivit tillsammans med politikern själv.

– Barbros eget engagemang smittade av sig otroligt. När vi klarat av arbetet med memoarerna ville hon att vi skulle fortsätta med en till bok, denna gång om ålderism. Vi kom fram till att ämnet behöver tas på mer allvar. Vad jag kan se finns ingen motsvarande bok som täcker in så mycket av frågeställningen. Den fyller ett stort hål, säger Ingrid Kinne Lindgren.

Hon tycker att alla som är intresserade av samhällsfrågor eller politik borde läsa boken.

– Den största frågan är att få upp ögonen hos så många som möjligt.

Barbro Westerholm var liberal riksdagsledamot i 27 år (uppdelat i två perioder)
Barbro Westerholm var liberal riksdagsledamot i 27 år (uppdelat i två perioder). Vid valet 2022 ställde hon sin plats till förfogande, bland annat för att hinna med att skriva klart boken Bort med ålderismen. Här vid riksmötets öppnande 2021. Foto: Henrik Montgomery/TT

Vården värst

I Bort med ålderismen finns en uppsjö exempel på att människor behandlas sämre på grund av sin ålder. Det kan handla om att kvinnor över 75 inte längre kallas till mammografi, trots att bröstcancer även drabbar dem. Om att det inte går att få hjälp enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) om ett allvarligt funktionshinder uppträder efter 65 års ålder. Eller att sannolikheten att bli kallad till jobbintervju minskar redan i 40-årsåldern, enligt en studie där forskare skickade ut 6 000 fiktiva jobbansökningar med olika gamla avsändare.

Den kanske allvarligaste ålderismen är hur äldre behandlas inom sjukvården, tycker Ingrid Kinne Lindgren. Ett exempel är att samtliga regioner brast i covid-vården på äldreboenden, enligt en granskning från Ivo (Inspektionen för vård och omsorg). Ett annat att personer över 65 inte får tillgång till samma smärtkliniker som yrkesverksamma. Ett tredje problem är att äldre medicineras efter samma riktlinjer som yngre, trots att åldrandet ändrar förutsättningarna i kroppen, enligt geriatrikprofessor Yngve Gustafsson som intervjuas i boken.

– Jag tycker det som sker med gamla människor i vården känns väldigt bekymmersamt, och är en viktig kärna i hela boken, säger Ingrid Kinne Lindgren.

– En annan sak på en helt annan nivå är mediernas ointresse, fortsätter hon.

I den mån äldre alls förekommer i medierna är det som stereotyp, som ett framgångsrikt vitalt praktexempel – eller som ett vårdpaket, enligt medieforskare Maria Edström, som i boken föreslår särskilda seniorreportrar som en lösning på problemet.

Till skillnad från diskrimineringsgrunder som rasism och sexism är ålderism ofta osynlig, och ifrågasätts sällan, enligt bokens författare.

– Vi är jäkligt många äldre. Varför hörs vi inte mer? Varför syns vi inte mer, eller tar för oss mer? Vi tiger och lider. Vi finner oss, säger Ingrid Kinne Lindgren.

Varför gör ni det?

– Det är svårt att ta på. Vi är uppvuxna i en annan kultur som kanske inte uppmanade oss att låta vår röst höras så mycket. Pensionärsorganisationerna är otroligt centrala för att åstadkomma nånting. De har mycket muskler, många medlemmar och bra företrädare – men det behövs ännu mer.

Okänd lag

Ålder blev en diskrimineringsgrund i den svenska lagstiftningen år 2009. Lagen gäller inom arbetsliv, utbildning, hälso- och sjukvård med mera – men har flera undantag. Särbehandling på grund av ålder får tillåtas om det finns ett berättigat syfte.

Lagen är både otillräcklig och okänd, enligt Ingrid Kinne Lindgren.

– Det är ett jättebekymmer att man inte nått ut med kunskapen om lagen brett. Jag pratade med ett 15-årigt barnbarn häromdagen och hon hade ingen aning om att den fanns.

Kan det vara så att man inte ifrågasätter åldersdiskriminering på grund av att vi har lagar som behandlar folk olika beroende på ålder, som straffmyndighet, rösträtt, gå i pension och så vidare? Att det känns naturligt, liksom?

– Ja, det skulle kunna vara möjligt, det har jag faktiskt inte reflekterat över tidigare, säger Ingrid Kinne Lindgren, och fortsätter.

– Det finns de som argumenterar för att man borde slopa åldersgränsen för när man ska gå i pension. Det är en spännande tanke.

I dag kan man tidigast ta ut allmän pension från 65 års ålder, och har rätt att arbeta till 69. Bokens författare förespråkar inte att helt ta bort åldersgränserna, men argumenterar för att se pension som en möjlighet snarare än ett måste. Den som inte orkar eller kan arbeta ska skyddas av lagen, men det är samtidigt en rättighet att få att arbeta, som bör bygga på människors behov snarare än kronologisk ålder, resonerar de.

– Äldre ska inte tvingas bort från arbetsmarknaden. Det är ett nytt sätt att tänka, men det är fullt rimligt, säger Ingrid Kinne Lindgren.

I TV4-programmet Fyraåringarna på äldreboendet fick top fyraåringar tillbringa sex veckor på ett äldreboende
I TV4-programmet Fyraåringarna på äldreboendet fick top fyraåringar tillbringa sex veckor på ett äldreboende. Efteråt hade åtta av tio äldre bättre fysisk förmåga. Foto: TV4

Sverige separerar efter ålder

Sverige är bland de sämre länderna i världen när det gäller diskriminering av och respekt för äldre, visar flera rapporter.

Vad tror du det beror på?

– Vi separerar åldrar från start till mål. Sverige är så välmående att vi har råd, säger man, men det är så tokigt, att vi bara lär oss att umgås med åldersmässigt likasinnade – i förskolan, i skolan på arbetsplatsen, säger Ingrid Kinne Lindgren.

Hon tar upp ett exempel på motsatsen: TV4-programmet Fyraåringarna på äldreboendet, där tio fyraåringar tillbringade sex veckor på ett äldreboende. Resultatet beskrivs av en av de inblandade forskarna som ”häpnadsväckande”. Åtta av tio på äldreboendet fick bättre fysisk förmåga och 35–40 procent blev mer självständiga.

– De äldre blev friskare, mådde bättre och slutade ta piller. Det är underbart att se! De vaknar till liv under de här veckorna, säger Ingrid Kinne Lindgren.

Få äldre i riksdagen

Bort med ålderismen avslutas med en lång lista med förslag på hur Sverige kan bli mer åldersvänligt. Bland det viktigaste att ta itu med är underrepresentationen inom politiken, tycker Ingrid Kinne Lindgren.

– Nånstans är det en grundläggande brist på ålder och insikt hos de som styr vårt land. Den äldsta ministern är 59 år, statsministern. Det är ju ingenting. Ledamöterna likaså. Det är rätt upprörande att vi har ett sånt ålderssegregerat parlament, säger hon.

Genomsnittsåldern i riksdagen är 46,6 år. Endast 8 av de 349 ledamöterna är över 65 år, alltså 2,3 procent. Det är en stark underrepresentation, eftersom 28 procent av väljarkåren över 65 år.

Äldreminister Anna Tenje (M), som intervjuas i boken, är 45 år.

Kvinnor drabbas hårdare av åldersdiskriminering än män enligt flera exempel i boken – när det gäller medicinsk behandling, representation i medierna, och när det gäller att kallas till arbetsintervju.

Borde feministiska organisationer ta upp frågan om ålderism?

– Oj vilken bra idé, det tycker jag verkligen att de borde göra. Men kanske behöver de en knuff eller insikt, för att höja blicken mot det här området. De borde läsa vår bok! säger Ingrid Kinne Lindgren.