Länsstyrelsen i Kalmar län har beslutat om lodjursjakt på svaga och felaktiga grunder och bör ompröva beslutet, skriver Magnus Kasselstrand.
Härmed anmodas länsstyrelsen att ompröva beslutet 2022 12 15, förutsättningslöst och utan prestige, om lodjursjakt i Västerviks kommun av nedan angivna skäl.
2022 inträffade 805 viltolyckor i Västerviks kommun, varav det stora flertalet var kollisioner med rådjur och dovhjort. Kommunen är med detta hårdast drabbad i landet med kostnader för miljontals kronor, och vid sidan av detta både psykiska och fysiska skador, som resultat.
Som exempel kan nämnas att på väg 782 mellan Hummelstad och E22 vid Almvik skedde 37 viltolyckor. Sträckan är bara 15 km, men en färd på denna sträcka innebär ofta ett antal nedbromsningar för att inte köra på vilt. Under julhelgen registrerades cirka 300 rådjur/dovhjortar med värmekamera enbart på halva sträckan från Kårby till Hummelstad.
Lodjurens viktigaste bytesdjur i länet är rådjur, men även dovhjortar tas av lo. Beräkningar som gjorts är att en familjegrupp tar 6 rådjur per månad, 1 en hane var femte månad och en hona var tredje månad. Räknar man på 3 familjegrupper plus 5–7 ensamma djur handlar det om i runda tal att 350–400 rådjur blir dödade av lo per år. Hur många av dessa som skulle bli inblandade i viltolyckor vet vi inte, men att ett antal olyckor undviks är mycket sannolikt.
Förutom viltolyckor med rådjur och dovhjort kan i detta sammanhang även omfattande skador på grödor och skog förorsakade av de stora klövviltstammarna läggas. Även här handlar det om betydande ekonomiska värden.
Det är viltolyckorna som är det stora problemet och inte lodjuren. Att skjuta bort lodjur innebär att viltolyckorna blir fler. Skador på tamdjur (främst får) är nästan obefintl1ga i kommunen och skulle angrepp ske kan skyddsjakt vara lämpligt.
Skrivningen av motiven till lodjursjakt är närmast parodiska och framstår som oseriös. Till exempel tas angrepp på hundar upp – ”varierar mellan åren” – men i statistiken finns inga hundar dödade av lodjur! Vidare kan man läsa om att ortsborna kan drabbas av psykisk stress, oro och rädsla om lodjuren blir fler. Flertalet, för att inte säga alla, ”ortsbor” är nog mer oroliga för att köra på vilt än att det finns lodjur i omgivningen! Ännu mer absurt blir motivet att förtroendet för myndigheten (här länsstyrelsen) hos ortsbefolkningen kräver beslut om jakt på lodjur. Ett så illa motiverat beslut som det om lodjursjakt i Kalmar län 2023, undergräver däremot förtroendet för länsstyrelsen.
I beslutet saknas helt att lodjurens predationstryck innebär färre viltolyckor och minskade betesskador! Alla åtgärder som innebär färre viltolyckor i kommunen måste vidtas och då är en sådan enkel åtgärd att ompröva beslutet om lodjursjakt och undanta Västerviks kommun.
Med vänlig hälsning,
