När Xiomara Castro i januari 2022 tillträdde som Honduras första kvinnliga president någonsin var hoppet stort att hon skulle förbättra kvinnors och flickors villkor, också deras möjligheter till abort. Men den våg av legalisering som svept över Latinamerika har gått landet förbi.
− Nu är vi desillusionerade, säger María Virginia Díaz från den honduranska kvinnorättsorganisationen CDM, men ger inte presidenten hela skulden.
– Honduras är ett extremt konservativt och fundamentalistiskt samhälle, Castro har många krafter emot sig.
När Xiomara Castro svor in sin ed sade hon:
– Honduranska kvinnor, jag kommer inte att svika er, jag kommer att försvara alla era rättigheter, räkna med mig.
Men hittills har resultaten varit få. Morden på kvinnor, så kallade femicid, har bara minskat något i Honduras som toppar Latinamerikas statistik vad gäller antalet mördade kvinnor. Två lagförslag som ska bekämpa våld mot kvinnor har stannat i kongressen.
Xiomara Castro lovade även att mildra en av Latinamerikas strängaste abortlagstiftningar. I Honduras kan en kvinna som gör abort få fängelsestraff på upp till sex år även om hon har våldtagits eller utsatts för incest. Detta i ett land som har näst flest tonårsgraviditeter på hela kontinenten.
Ett ”hån” mot kvinnorna
På hennes dagordning har också varit att legalisera dagen efter-pillret. Som enda land i Latinamerika får honduranska kvinnor och flickor inte använda pillret, som förhindrar eller uppskjuter ägglossningen, för att inte bli gravida.
Pillret förbjöds när president Mel Zelaya, tillika Xiomara Castros make, avsattes i samband med statskuppen 2009. Men det fanns ett löfte om att man skulle mjuka upp lagstiftningen i extrema fall.
För några veckor sedan meddelade hälsoministern José Matheu att pillret skulle göras tillgängligt för kvinnor – men bara för våldtäktsoffer. José Matheu, en ultrakonservativ läkare och medlem av den fundamentalistiska falangen av den katolska kyrkan Opus dei, har bland annat argumenterat att dagen efter-pillret är ett abortmedel.
När Regina Fonseca, kvinnorättsaktivist, nåddes av nyheten sade hon enligt den honduranska tidningen El Salto:
− Det är diskriminerande och ett hån mot de kvinnor som har kämpat för pillret i 13 år.
FN ”stöder legalisering” av dagen efter-pillret
− Vi har sedan pillret förbjöds förklarat att det inte handlar om ett abortmedel, vi har presenterat vetenskapliga bevis på att pillret inte är skadligt för kvinnokroppen eller att det minskar kvinnornas möjlighet att få barn, vilket har hört till motståndarnas argument, berättar María Virginia Díaz.
− Vi har kämpat för att det skulle bli tillgängligt för alla kvinnor, inte bara för dem som blivit utsatta för sexuella övergrepp, fortsätter hon.
Kampen har föregått på många fronter: 30 kvinnorättsorganisationer, samlade under paraplyorganisationen GPAE, har producerat kunskap, genomfört otaliga kampanjer, de har lobbat för att pillret ska bli tillåtet gentemot politiska partier, Högsta domstolen, de har gjort undersökningar om befolkningens – inklusive kvinnornas – uppfattning om pillret. De har även knackat på internationella dörrar.
− Vi har ett starkt stöd även av FN när det gäller legalisering av pillret, säger María Virginia Díaz.
Fattigt land som styrs av män
Men internationella influenser har ingen inverkan eftersom Honduras är så statiskt och konservativt, anser María Virginia Diaz. Hon hänvisar också till den aborträttsvänliga våg som har svept över Latinamerika de senaste åren. I Mexiko, Argentina och Colombia har abort nyligen blivit tillåten, i Chile diskuteras det om rätten till abort ska skrivas in i grundlagen, som det första landet i världen.
− De andra länderna har högre utbildningsnivå, de är rikare och kyrkan blandar sig mindre i statens angelägenheter. Det handlar om stater som på många sätt är starka, säger María Virginia Díaz.
Det är inte Honduras. María Virginia Díaz beskriver Honduras som ett ”sönderslaget” och fattigt land, kontrollerat av narkotikahandelns strukturer. Politiker har aldrig har varit intresserade av att garantera befolkningens rättigheter, än mindre kvinnors och flickors, anser hon.
− Beslutsfattarna är religiösa och patriarkaliska fundamentalister, det är en katastrofal situation, säger María Virginia Díaz.
Kvinnorättsrörelsen har också kritiserat Xiomara Castros make Mel Zelaya. Under Xiomara Castros kampanj var Mel Zelaya i stort sett frånvarande men sedan hon valdes till president har han offentligt suttit vid sin hustrus sida vid alla möten och förhandlingar. Detta har närt misstankarna om att det egentligen är han som styr landet.
Minskande förväntningar
President Xiomara Castro skulle kunna häva förbudet mot pillret genom ett presidentdekret, vilket hon förväntades göra inom sina första hundra dagar vid makten. Samtidigt kan just hälsominister José Matheu upphäva samma beslut, enligt María Virginia Díaz.
− Därför vet jag inte om det är Castro eller de omgivande förhållandena som är orsaken till att saken inte rör på sig, säger María Virginia Diaz.
Hon tror inte på hälsoministerns löfte om legalisering av pillret, inte ens i förbindelse med våldtäkt. Hon kallar det ”retorik”:
− I början av året, när Castro blev president, hade jag fortfarande hopp, men för varje dag som går blir mina förväntningar mindre.
Ökad medvetenhet
Men situationen är inte helt dyster. Till de positiva tendenserna hör att organisationerna som arbetar med kvinnors rättigheter i Honduras har vuxit och blivit mer mångfaldiga.
− De verkar inte längre bara i städerna där makten är koncentrerad utan också på landsbygden och på gräsrotsnivå.
− Kvinnorna har också överlag blivit mer medvetna om deras sexuella och reproduktiva rättigheter, avslutar María Virginia Diaz.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Global
Läs mer:
