Radar · Miljö

Samisk kritik efter beskedet i Kiruna: ”Historia av att gena i kurvorna”

LKAB:s vd Jan Moström och energi- och näringsminister Ebba Busch (kd), i samband med att nyheten om fyndet av sällsynta jordartsmetaller presenterades.

Följderna för Gabna sameby kan bli ödesdigra om det blir en ny gruva i Kiruna, där LKAB under torsdagen berättade att man hittat en stor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Det säger Matti Blind-Berg, ordförande för Samernas riksförbund, som nu riktar skarp kritik mot gruvbolaget. 
– Samebyn har inte haft en enda möjlighet i världen att parera skeendet, säger han.

En miljon ton sällsynta jordartsmetaller kan komma att brytas i en fyndighet i Kiruna där LKAB tidigare hittat både rikligt med fosfor och järnmalm. Något gruvbolaget meddelade världen under en presskonferens under torsdagen, i samband med att EU-kommissions ordförande Ursula von der Leyen var på besök.

– Utifrån vad vi vet idag, är det den överlägset största fyndigheten av kritiska jordartsmetaller i Europa, helt ovärderliga för vår övergång från bränslemotorer till elektriska motorer, sa LKAB:s vd Jan Moström.

”Hotar samebyns existens”

Men samtidigt som fyndet kan säkra Europas tillgång till kritiska jordartsmetaller i ett allt osäkrare geopolitiskt läge, kommer det få stor påverkan på den lokala miljön och på samiska intressen, så som rennäringen – framförallt för Gabna sameby, säger Matti Blind-Berg, förbundsordförande för Samiska riksförbundet.

– Det kommer få ödesdigra konsekvenser, det hotar samebyns vidare existens, man kommer att skära av byn i två delar så att man inte kommer att kunna passera Kiruna med omnejd med sina renar under vår- och höstflytt, säger han.

Han är också kritisk till att samebyn inte fick veta att LKAB skulle gå ut med besked om vad de hittat, förrän kvällen innan presskonferensen.

– Samebyn fick höra om det i 8-10 timmar innan det var offentligt och där tycker jag att staten och LKAB brustit, man har inte levt upp till FN:s princip om fritt och informerat samtycke. Man borde ha fått veta i god tid och suttit ned och pratat om hur det här kan utvecklas – och det har man inte gjort.

Syre: Vad skulle det göra för skillnad?

– Problemet är att samebyn inte har en enda möjlighet i världen att parera skeendet som är nu, man utsätts för ett enormt tryck från industrin, lokalsamhälle och Sverige i stort, nu framstår samebyn plötsligt som den part som är emot den gröna omställningen men om det är några som är berörda av klimatförändringarna och i behov av en grön omställning, så är det vi naturfolk.

Matti Blind-Berg säger att de inte stänger dörren för att bryta de sällsynta jordartsmetallerna. Men att det inte får ske på bekostnad av naturen eller urfolkens möjlighet att leva vidare. Något som han fortfarande tror kan undvikas om LKAB är beredda att gå samebyarna till mötes, även om det skulle påverka vinstmarginalen.

– Jag tror nog det går, loppet är inte kört – det borde gå att hitta vägar förbi om vi satte oss ned i samtal.

Syre: Tror du att den typen av samtal kan komma på plats nu?

– Det är vår absoluta förhoppning, genom att outa det här nu hoppas vi att vi kan skynda på processen, för Sverige som stat och LKAB som företag har en historia av att gena i kurvorna när det gäller urfolks rättigheter.

LKAB tillbakavisar kritiken

Men Anders Lindberg, presschef på LKAB tillbakavisar kritiken. Att långt i förväg informera om fyndet i Per Geijer-området där de sällsynta jordartsmetallerna hittats, hade inte varit möjligt – då resultaten inte funnits – men också för att ett internationellt regelverk säger att prospekteringsresultat måste meddelas alla samtidigt, publikt.

– Så vi håller inte med kritiken om att vi skulle ha brutit mot den överenskommelse vi har.

Anders Lindberg menar vidare att gruvbolaget varit öppna med sina intentioner, då de länge vetat om att det finns rikliga mängder fosfor och järnmalm i området där man nu hittat de sällsynta jordartsmetallerna.

– Vi har haft en dialog med samebyn i många år om vad vi tänker göra, de har motsatt sig det. De har sagt, ”vi gillar inte planerna, vi känner oro för vår verksamhet” och vi har sagt, ”ja vi förstår det. Vårt mål är att minimera den påverkan vi orsakar, så mycket det bara går” – och vi tror att det går att hitta kompensation. När vi har skarpare planer på hur vi skulle vilja göra, då kommer vi självklart berätta om det – och det kan vi göra innan vi berättar för någon annan, så här kan vi bryta – så här kan påverkan bli i området, hur ser ni på det? Men nu är vi inte ens framme vid ansökan om bearbetningskoncession.