Det grova gängvåldet har varit ett gigantiskt problem för samhället länge, men sedan dödsskjutningen den 25 december 2022 i Rinkeby har våldet bara eskalerat. Fruktansvärda våldsdåd har genomförts av oerhört unga gärningspersoner. En femtonåring sitter anklagad för att ha skjutit ihjäl en annan 15-åring. Justitieminister Gunnar Strömmer säger sig ha ”begränsat tålamod” med den här situationen. Själv har jag inget tålamod alls.
Det är bra att Polisen menar att det är en ”särskild händelse” och därmed kan ta hjälp av poliser från övriga landet för att hejda sprängningarna och skjutningarna. Samtidigt har Polisen också, mitt i detta läge, gått ut med helt andra prioriteringar än att stoppa gängvåldet. Det har av Expressens Fredrik Sjöshult 25 januari beskrivits som fokus på ”pinnjakt” eller ”bagatellartade brott” och med rätta ifrågasatts om det är rätt att i detta läge prioritera just det. Det kanske förbättrar uppklaringsstatistiken, men det minskar inte direkt gängvåldet.
Varför håller Polisen då på med detta? Är det bara för att förbättra statistiken? Även Polisen borde ju förstå att det är lite för genomskinligt för att inte kritiseras. Den så kallade pinnjakten består av saker som trafikkontroller, ringa narkotikabrott-kontroller och ouppklarade bedrägeribrott. Inte ens poliser själva verkar veta varför detta, som kallas ”grunduppdraget”, ska prioriteras just nu. Kritik har kommit från kända twitterpoliser som Peter ”Peppe” Larsson och Fredrik Kärrholm (numera moderat riksdagsledamot).
Men grejen är att det ju regeringen som vill att Polisen gör detta! Polisen har precis fått ett nytt regleringsbrev från regeringen om vad de ska fokusera på och prioritera kommande år. I Polisens regleringsbrev för 2023, det vill säga regeringens beslutade instruktion för att styra vad polisen ska prioritera, står nämligen att polisen ska frigöra resurser för den polisiära kärnverksamheten och öka brottsuppklaringen och effektiviteten när det gäller att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal.
Polisen får också i uppdrag av regeringen att ”prioritera arbetet med inre utlänningskontroller och göra det till en integrerad del av den löpande verksamheten” och att polisen ska ”öka antalet inre utlänningskontroller med åtminstone 25 procent i förhållande till föregående år”. Eftersom det inte är tillåtet att genomföra inre utlänningskontroller baserat på exempelvis etnisk profilering är det enklaste sättet för polisen att göra detta i samband med just grunduppgifter som trafikkontroller, biljettkontroller eller vid misstanke om ringa narkotikabrott.
Det är alltså inte märkligt att Polisen plötsligt prioriterar åtgärder som för oss utanför framstår som pinnjakt eller bagatellartade brott i jämförelse med gängens våldsbrott. De har fått i uppdrag att göra just detta. Den här regeringen har nämligen som allra högsta prioritet att göra livet så svårt som möjligt för människor som flytt från andra länder och få Sverige att verka så ogästvänligt som det går.
Regeringens hets mot papperslösa och flyktingar riskerar alltså att gå ut över arbetet mot gängkriminaliteten och tvinga polisen att prioritera att kontrollera människor som inte begått brott istället. Jag tror nog att regeringen och Sverigedemokraterna vill att Polisen arbetar med att bekämpa gängkriminalitet, men när de får välja är det uppenbart att de har en prioritet som är ändå högre: att hitta och utvisa utsatta människor som är rädda att återvända till sina hemländer.
Min nästa krönika kommer handla om sex.
Att vara ansvarig minister för samepolitik och inte kunna något om samepolitik.
