Zoom

Sexuellt våld i konflikt ökar – FN ska utreda anklagelser mot Hamas

"Tystnad, Hamas våldtar", står det på plakaten som demonstranter från det judiska samfundet i Frankrike håller upp när den Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor uppmärksammades den 25 november.

När konflikterna ökar i världen ökar samtidigt bruket av sexuellt våld som vapen. Senast har vittnesmål om våldtäkt och mord på kvinnor i Israel under Hamas attack den 7 oktober fått den uppmärksamhet som många hittills saknat, och FN avser nu att utreda om krigsförbrytelser har begåtts.

Tystnaden är bruten om de våldtäkter och tortyrliknande övergrepp som Hamas ska ha utsatt kvinnor för vid attacken den 7 oktober. Sexuellt våld i konflikter är en företeelse som ökar, och en ny rapport från Kvinna till kvinna visar att många stater är både oförmögna och ovilliga att ge utsatta kvinnor skydd, stöd och upprättelse, och att ställa förövare till svars. Även FN konstaterade i somras att det sexuella våldet i krig ökar i takt med att antalet konflikter blir fler.

I den långdragna konflikten mellan Israel och Palestina har våldtäkt och annat sexuellt våld dock varit ett ovanligt inslag.

”Det kan vara så att den intensiva internationella bevakningen av konflikten avskräcker från utövandet av sexuellt våld, men båda sidor tycks inte vara särskilt avskräckta när det kommer till andra metoder som ofta fördöms av det internationella samfundet”, skriver statsvetaren Elisabeth Woods i en artikel från 2006.

Kritik mot senfärdigt FN

Redan den 10 oktober rapporterade NBC om att en officiell representant påtalat att sexuellt våld förekommit i samband med attacken den 7 oktober. En dryg månad senare rapporterade CNN och flera andra medier att israelisk polis samlat in bevis för att att grova sexuella övergrepp, stympning och våldtäkt på framför allt kvinnor men även män begåtts av Hamas. Samtidigt höjdes röster mot tystnaden inför dessa brott. Bland annat kritiserade judiska kvinnoorganisationer FN och UN Women för att inte fördöma det sexuella våldet, och protester ägde rum utanför FN-högkvarteret. Den 1 december publicerade UN Women ett uttalande där man ”otvetydigt” fördömer Hamas attacker den 7 oktober:

”Vi är oroade över de många berättelserna om könsbaserade grymheter och sexuellt våld under dessa attacker. Det är därför vi har krävt att alla rapporter om könsbaserat våld ska utredas och lagföras, med offrets rättigheter i centrum.”

Israel har anklagat FN för att vara för långsamma i sin respons på vittnesmålen om sexuellt våld mot kvinnor i samband med attacken. Navi Pillay, ordförande för den FN-kommission som utreder krigsförbrytelser i det pågående Gazakriget, har sagt till Reuters att man kommer att fokusera på sexuellt våld från Hamas i attackerna den 7 oktober, och att alla bevis ska vidarebefordras till Internationella brottmålsdomstolen. Hittills har Israel emellertid inte samarbetat med kommissionen eftersom man menar att den är partisk till Israels nackdel.

Makabra vittnesmål

De högst makabra vittnesmålen har de senaste veckorna förmedlats flitigt av media. Flera personer som var involverade i att samla in och identifiera kropparna av de dödade i attacken har berättat för BBC att de sett flera tecken på sexuella övergrepp, inklusive brutna bäcken, blåmärken och skärsår. I en film som visats för journalister av israelisk polis beskriver ett ögonvittne gruppvåldtäkten, stympningen och avrättningen av ett offer.

Israeliska myndigheter har också släppt filmklipp på förhör med Hamasmedlemmar, där dessa säger att våldtäkt ingick i den planerade krigföringen. I en rapport från Physicians for human rights Israel står dock att ”vi har inte förlitat oss på utsagorna som spelats in i dessa videor på grund av allvarlig oro för att förhören inkluderade användning av tortyr”. Rapportförfattarna anser dock att de vittnesmål och andra bilder som finns från de platser där Hamas mördade 1200 personer och tog 240 personer som gisslan är tillförlitliga nog:

”Även om vi inte kan fastställa omfattningen av den skada som åsamkats, utgör berättelserna och rapporterna om sexuella övergrepp tillräckliga bevis för att kräva en utredning av brott mot mänskligheten.”

Avsikt att provocera

Ännu har polisen inte kunnat höra några överlevande offer, som alla för närvarande får psykiatrisk behandling, enligt May Golan, Israels minister för kvinnors egenmakt.

– Men väldigt, väldigt få. Majoriteten mördades brutalt. De kan inte prata – inte med mig och inte med någon från regeringen [eller] från media, sa hon till BBC.

I The Conversation skriver två forskare att omvärldens underlåtenhet att snabbt och kraftigt fördöma det sexuella våldet kan ha att göra med just det faktum att Hamas inte tidigare har varit känt för att använda sexuellt våld i sina attacker mot civila i Israel. I sin analys av Hamas motiv bakom denna kursändring landar Dyan Mazurana och Anastasia Marshak i slutsatsen att avsikten med det extremt grova våld som vittnats om är att ”fullständigt förgöra sina offer, samtidigt som de terroriserar den israeliska allmänheten och förödmjukar israeliska män, Israels militär och staten Israel”. Artikelförfattarna tror också att avsikten har varit att provocera Israel till fortsatt krigföring då det enligt dem skulle gynna Hamas att den palestinska krisen hålls vid liv.

Skeptiskt från vänster

På ett antal amerikanska vänsternyhetssajter med tydlig pro-palestinsk profil – The Grayzone, Mondoweiss, Mintpress news – är man istället av uppfattningen att fokuset på sexualbrotten kommer i ett läge där Israel är i behov av att rättfärdiga sina fortsatta storskaliga attacker mot Gaza, där nu över 18 000 människor dödats, och att bevisen för sexuellt våld är bristfälliga. Även Owen Jones, journalist på välrenommerade The Guardian, och som var en dem som IDF bjöd in för att se den film av Hamas massaker den 7 oktober som man satt ihop för att förmedla till pressen, säger i ett Youtube-klipp att det utifrån denna film saknas konklusiva bevis för att sexuellt våld förekommit.

Frågan må ha drabbats av konfliktens infekterade karaktär, men kraven på att stoppa det sexuella våldet, och sannolikheten att de omvittnade våldtäkterna utreds som krigsbrott, ökar i takt med att FN:s medlemsländer allt oftare konfronteras med ämnet i säkerhetsrådet. Att så sker är mycket tack vare de resolutioner som antagits i rask takt sedan 2000 och där det sexuella våldet jämställs med tortyr.

Sexuellt våld i konflikter

Andra världskriget brukar nämnas som det krig där systematiska våldtäkter blev ett massfenomen. Mellan 110 000 och 900 000 kvinnor uppges då ha våldtagits.

På 1990-talet kom frågan att uppmärksammas internationellt efter att det utbredda användandet av våldtäkter under kriget i Rwanda (1994) och Bosnien-Hercegovina (1992–95) blev känt. Sedan dess har mycket uppmärksamhet också ägnats åt förekomsten av sexuellt våld under konflikten i Demokratiska republiken Kongo. 

För att motverka våldtäkt i krig har flera överenskommelser slutits mellan stater. Uppmärksammade rättsfall i FN:s olika krigstribunaler har bidragit till att våldtäkt numera jämställs med tortyr, folkmord och brott mot mänskligheten. I stadgan för den internationella brottsmålsdomstolen ICC i Haag står att våldtäkt och sexuellt våld kan utgöra krigsförbrytelser under väpnade konflikter och folkmord i fredstid. 

År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325, ett viktigt dokument för att motverka sexuellt våld och sexuellt utnyttjande i väpnade konflikter. Säkerhetsrådet har därefter antagit ytterligare nio resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet. Fem av dessa har fokuserat på sexuellt våld i väpnade konflikter (resolution 1820, 1888, 1960, 2106 och 2467).

Det kanske viktigaste genombrottet för att våldtäkt i krig ska betraktas som ett internationellt krigsbrott skedde 2008, då resolution 1820 antogs, som fördömer våldtäkt och andra former av sexuellt våld i konflikter. Den slår fast att våldtäkt även kan utgöra ett brott mot mänskligheten och räknas som folkmord.
Nationellt centrum för kvinnofrid