Jubel i Dubai när COP28 klubban föll. För första gången nämns alla fossila bränslen i en avtalstext från ett klimattoppmöte. Björn-Ola Linnér, professor vid Linköpings universitet, tror att det kan vara något av en vändpunkt i klimatarbetet.
– Det ger en väldigt tydlig signal.
(Uppdaterad) Senast igår, lät det dystert. Det utkast på avtalstext som släppts dömdes ut som alldeles för vagt och det var oklart om det skulle bli ett avtal. Men tidigt imorse kom beskedet. En överenskommelse om den text som ska guida länderna när de ska uppdatera sina klimatplaner till 2025, var nådd.
– För första gången någonsin har vi ett språk om fossila bränslen i vårt slutliga avtal, sa ordförande för COP28, al-Jaber triumfatoriskt.
Som vd för oljebolaget Adnoc var han misstrodd av många från första början. Men den text som nu är klubbad beskrivs som historisk. För första gången pekas fossila bränslen ut som problemet bakom klimatförändringarna i en avtalstext från ett klimattoppmöte.
”Blir tydligt vart vi är påväg”
Björn-Ola Linnér, klimatpolitikforskare och professor vid Linköpings universitet, beskriver det som ett ”ett genombrott”.
– Nu har alla gått med på det här språkbruket, då blir det en ledstjärna i kommande förhandlingar och kan byggas vidare på. Det blir tydligt vart vi är på väg, säger han.
Men det finns fler positiva hållpunkter, enligt Björn-Ola Linnér. Avtalet nämner att utsläppen behöver minska med 43 procent fram till 2030 jämfört med 2019 för att begränsa uppvärmningen med 1,5 grader jämfört med förindustriella nivåer och 60 procent fram till 2035. Länder uppmanas att lägga fram ambitiösa utsläppsminskningsmål för hela ekonomin, som omfattar alla växthusgaser, sektorer och kategorier och är anpassade till 1,5-gradersmålet.
– En annan sak jag tycker är väldigt viktig som man väldigt tydligt får in är att det krävs systemövergripande åtgärder, att det inte bara gäller energisystemet, utan att man pratar om hela ekonomin, även om det är ganska vagt språkbruk.
Processen ska enligt avtalet också bli mer transparent, då länder vart annat år ska presentera en rapport för att visa vad man gör, utifrån att ländernas klimatplaner ska vara i linje med avtalet.¨
Ö-nationer kritiska
Men allt är inte guld och gröna skogar.
– Det står inte att utsläppen behöver peaka 2025, vilket många länder hade velat se, säger Björn-Ola Linnér.
Avtalet nämner inte heller att fossila bränslen ska fasas ut, utan en ”omställning bort från fossila bränslen,” vilket är vagare. Även omtvistad teknik för att fånga in koldioxid nämns i texten, om än ”särkilt i sektorer svåra att ställa om”. Miljövetaren och professorn Johan Rockström är kritisk. På plattformen X skriver han att texten inte erkänner att teknik för att fånga in koldioxid ”måste ske utöver utfasningen av fossila bränslen” för att vi ska ha en chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader, jämfört med förindustriella nivåer.
Det finns också skarpa kritiker bland länderna. Representanter för ö-nationen Samoa, som är ordförandeland för en grupp av små ö-nationer, var inte i rummet när klubban föll. Något som i sig väckt kritik mot hur det gick till när avtalet antogs. Anne Rasmussen, landets chefsförhandlare, beskrev avtalet efteråt som stegvisa framsteg jämfört med ”business as usual”, när vi behöver ”exponentiell förändring”, rapporterar AFP.
”Långt ifrån tillräckligt”
Gustaf Lind, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF, säger i ett uttalande att han hoppats på ett ännu starkare avtal. Men välkomnar att det ”trots allt är en historisk överenskommelse som har träffats”.
Naturskyddsföreningen lyfter också det historiska i att fossila bränslen nämns för första gången. Men pekar på flera svaga skrivningar i avtalet och att det inte blev något beslut att fasa ut fossila bränslen.
– Beslutet är långt ifrån tillräckligt för vad som krävs för att nå 1,5-gradersmålet. Men det är historiskt att dokumentet för första gången nämner fossila bränslen, även om det borde ha skett för länge sedan, säger Karin Lexén, organisationens generalsekreterare.
Nuvarande klimatplaner kommer att minska utsläppen med 2 procent till 2030 – alltså långt ifrån de 43 procent som behövs för att klara målet om att sträva mot att begränsa uppvärmningen med 1,5 grader. Björn-Ola Linnér kallar det ”en enorm utmaning”. Men avtalet kan få stor betydelse för att minska gapet, enligt professorn.
– Det är ett viktigt steg på vägen som kan användas för att trycka på länder att göra mer.
Syre: Kan det här bli en vändpunkt i klimatarbetet?
– Ja, det tror jag. Det här är en manifestation av att klimatfrågan håller på att slå igenom på allvar i samhällsplaneringen världen över. Det är också en väldigt tydlig signal till marknader och investerare i världen att omställningen är oundviklig. Parisavtalet lever i alla fall.
Rättelse: I en tidigare version stod det att texten anger att det krävs djupa och snabba utsläppsreduktioner av växthusgaser. Rätt är att texten anger att det krävs djupa utsläppsreduktioner av växthusgaser.
