Krönikor

Att skjuta lodjur skiljer sig inte från troféjakten i Afrika

Det är ”spänningen” som det handlar om men “skinnet är förstås också en motivation.” Det säger Svenska Jägareförbundet till Guardian när de ska förklara varför så många lodjur ska dödas trots att de ikoniska djuren inte utgör någon fara för samhället. Lodjursjakten är inget annat än en troféjakt som inte skiljer sig nämnvärt från att skjuta ikoniska utrotningshotade djur i Afrika. I likhet med annan troféjakt lockar lodjursjakten till sig flera hundra utländska troféjägare som får ta med sig lodjursskinnet hem. Daniel Ligné, riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet, säger i förbundets egen tidning att de vill nå ut med korrekt information till människor för att allmänheten ska förstå att jakten är viktig.

Vad är det då för korrekt information Ligné och Svenska Jägareförbundet tror att majoriteten av svenskarna behöver för att förstå?

Är det att jägare anser att det är ”en extra krydda” att få döda en björn under älgjakten? Eller kanske att Ligné själv tycker att det vore ”skithäftigt att smyga mig in på ett ståndskall med pilbåge”? Ett uttalande han gjorde innan förslaget om att tillåta pilbågsjakt i Sverige tack och lov lades i malpåse. Kanske är det att beskedet om det stora antal vargar som skulle få skjutas i årets vargjakt möttes med ”jubel” bland jägarna? Om jägares illa dolda nöjesjakt har jag skrivit tidigare.

Men något håller på att hända. Jag har spanat in en trend. Den utgörs av män. Dessa män ifrågasätter inte bara en enskild form av nöjesjakt utan ifrågasättandet är på ett mer omvälvande plan. Det handlar om människans självpåtagna makt över djuren. Ja, det är hela idén om den människocentrerade synen på djur och natur som står i skottgluggen. ”De flesta män som jagar, skövlar skog eller på andra sätt exploaterar naturen beskriver sig själva som naturvänner. Men naturen har inget egenvärde för dem. Den är till för dem, och det är därför aspekter av den ska bevaras” twittrar Po Tidholm.

Göran Greider skriver i Dagens ETC att debatten om rovdjur får honom att drabbas av något som liknar depression. ”Ointresset för just rovdjuren går dessutom djupare än vänster-högerskalan i politiken. Vår civilisation sätter i praktiken helt enkelt alltid människan före alla andra arter.”

I Expressen ifrågasätter Bengt Ohlsson ”vår syn på oss själva som skapelsens krona och universums härskare” och vår rätt att reglera antalet djur. Ohlsson avslutar med att konstatera att ju mer vi får lära oss om djurens egna upplevelser så ”förändras någonting, och det som var självklart i går är inte lika självklart i dag. Färden har bara börjat.” Fotbollsprofilen John Alvbåge säger till Expressen att ”naturen tillhör djuren mer än oss och vi människor ska inte tro att vi äger hela planeten” och fördömer vargjakten.”Varför ska vi bestämma över djuren? Så fort ett djur trampar människan på foten på något sätt blir det så här.” Som Bengt Ohlsson skriver “Färden har bara börjat”.
Jag ser fram emot resan.

Sveriges nya kostcirkel sätter bönor och grönt i fokus med budskapet att äta mer vego.

Kriget mot de vilda djuren.