Glöd · Under ytan

Självförsörjande tillsammans

En rekoring träffas på en parkering utanför Lund och alla får sina närodlade grönsaker.

I Tyskland finns ett system som låter invånare i ett område tillsammans investera i lokalproducerad mat, miljö och social nytta – regionalvärdesbolagen. Vi skulle kunna göra samma sak i Sverige, skriver Annika Lillemets.

Många verkar räkna med att mat på något magiskt sätt alltid kommer att finnas på butikshyllorna, oavsett vad som händer i världen. Men livsmedelsförsörjningen kan inte tas för given. Klimatkrisen, utarmningen av biologisk mångfald, krig och misshushållning med vatten och bördig mark utgör existentiella hot. Även om mat fortfarande finns i överflöd i Sverige – för den som har råd – är det av flera skäl problematiskt att vi är så beroende av importerad mat. Lantbrukarnas riksförbund har jämfört situationen 2022, då ungefär hälften av den mat som konsumerades i landet var producerad här, med 1988. Då låg siffran på 75 procent. I Finland ligger den på 80 procent. Där har man medvetet satsat på mindre jordbruk över hela landet, av beredskapsskäl och för att hålla landsbygden levande.

Kan inte äta vapen

Vi har goda förutsättningar att producera mer mat i Sverige. Men då måste svenska beslutsfattare, likt de finländska, inse att ensidigt fokus på militär upprustning är dålig säkerhetspolitik. Vi kan inte äta vapen. Asfalterad åkermark är oåterkalleligt förstörd. Och det är osolidariskt och ohållbart att snylta på andra länder. Exempelvis bidrar rika länders import av varor som kött, ris och avokado till vattenbrist i fattiga länder. Det finns heller inga garantier för att vi får fortsätta köpa utländska varor i en bristsituation. Storskaliga, industriella, ”effektiva” system för matproduktion har genom historien orsakat svåra skador på ekosystemen och utslagning av små jordbruk.

Lokalproducerad mat

Svaret på hur matförsörjningen kan tryggas är inte mer av det som orsakat problemen. Vi måste både ta vara på traditionell kunskap och tänka nytt för att säkra ekologiskt och socialt hållbar matproduktion. Och det duger inte att vänta på att de politiska och ekonomiska makthavarna tänker om utan förändringen måste komma nerifrån. Det finns många intressanta initiativ att inspireras av. Ett sådant är den tyske entreprenören och trädgårdsmästaren Christian Hiss ”regionalvärdesbolag”, på tyska Regionalwert AG (RWAG).

Området kring Freiburg i sydvästra Tyskland är ett rikt jordbrukslandskap, men en kartläggning visade att cirka 80 procent av maten som konsumerades i staden kom utifrån. Hiss blev allt mer frustrerad över svårigheterna han och andra lantbrukare stötte på, inte minst svårigheten att få kapital för att starta eller utvidga sin verksamhet. Samtidigt som konsumenter klagade över att de saknade lokalproducerad mat att köpa hade de lokala producenterna problem att få sina varor sålda i trakten.

Social innovation

Han bjöd därför in vänner från såväl staden som landsbygden till samtal kring frågan: vilket slags lantbruk vill vi ha? Och vem ska ha makt över det? Det visade sig att alla var eniga om målet: livsmedelssuveränitet i regionen, på ett ekonomiskt hållbart sätt för både företag och samhälle. Den praktiska lösning de gemensamt kom fram till var att bilda ett aktiebolag med uppgift att verka för detta.

Upplägget är rakt på sak. Invånare i trakten bjuds in att köpa aktier i företaget – Bürgeraktien (medborgaraktier). Pengarna investeras i företag i hela värdekedjan, från produktion till förädling och försäljning. En enskild företagare ska inte behöva göra allt själv. Exempelvis kan en bonde fokusera på sin odling, sälja sitt vete till en kvarn som maler det och i sin tur säljer mjölet vidare till ett bageri som bakar och säljer brödet till konsumenterna. Så får alla inblandade en mer rimlig arbetsbörda än om veteodlaren själv driver egen kvarn, bageri och gårdsbutik.

RWAG är mer än ett företag, det är en social innovation, som Hiss fått flera utmärkelser för. Mark, fröer, kapital och andra tillgångar ägs helt eller delvis av konsumenter och entreprenörer. Ett RWAG knyter samman stad och land. Det ses som ett slags ”new local deal”. Genom att några skjuter till kapital medan andra bidrar med sina kunskaper och idéer, tar människor gemensam kontroll över jordbruk och matproduktion i sin region. Detta arrangemang skapar en lokal, deltagande kultur av samarbete mellan olika grupper i samhället och gemensamt beslutsfattande. Aktieägarna förväntar sig inga snabba pengaklipp utan vinst främst i form av långsiktig tillgång på hållbart producerad mat och levande natur.

Räkna fram värdet

Partnerföretag i RWAG förväntas skapa ekologisk och social vinst. Men i det rådande systemet värderas inte sådant, utan ses som kostnader. Exempelvis är det billigare för en spannmålsodlare att köpa konstgödsel än att hålla egna djur och använda deras gödsel. Men värdet av nyttigheter som förbättring av jordens bördighet och minskat näringsläckage till vattendrag framgår inte i bokföringen utan ses som kostnader. Lika lite värderas omsorg om pollinerande insekter genom att avstå pesticider och rensa ogräs för hand. Och den lantbrukare som lägger tid och kraft på att utbilda lärlingar och därmed skapar social och ekonomisk vinst för regionen, när några av dess invånare får bättre chans att försörja sig, får också redovisa en minuspost i bokföringen. Hiss har tillsammans med lantbrukare och forskare tagit fram ett verktyg för att räkna fram värdet av olika ekologiska, sociala och regionalekonomiska tjänster som lantbrukare producerar. Det finns även versioner anpassade för Spanien, Egypten och flera länder i Latinamerika. Målet är att de lantbrukare som skapar samhällsnytta ska få skälig ersättning för det och det första steget är att sätta pris på dem.

Elegant och effektivt

Det första RWAG grundades 2006. Nu finns nio stycken varav åtta i Tyskland och ett i Österrike. Tillsammans har de fler än 5 000 aktieägare som samlat in mer än 15 miljoner euro, och knutit fler än 200 partnerföretag till sig. Efter att Hiss besökte Sverige 2019 skrevs en rapport om hur något liknande skulle kunna utformas här. Några initiativ kring crowdfunding för lantbruksföretag har startats. Men ännu har vi inget svenskt RWAG. Många som handlar mat i en rekoring eller köper in sig i ett andelsjordbruk borde vara intresserade av att även investera långsiktigt. Det är inte bara elegant utan effektivt att använda ett ohållbart systems egna institutioner, i detta fall aktiebolagsformen, för att uppnå en radikal förändring till det bättre. RWAG, eller samarbeten i liknande anda, skulle kunna göra stor nytta för naturen, lokalsamhällen och människors trygghet även i Sverige.