Maria Soxbo tröttnade på slit- och slängsamhället

Plan A var att skapa göttigast möjliga liv – kosta vad det kosta ville. Vi vevade igång en hejdundrande fossilfest och partajade som om det inte fanns någon morgondag. Vi flög kors och tvärs, sippade parasolldrinkar, shoppade nytt, uppfann coola grejer, puttade välfärden i rätt riktning och vi hade svinkul på vägen. 

Så inleds presentationen av Plan-B-podden – En podd om det göttiga livet efter omställningen, som Maria Soxbo har tillsammans med Emma Sundh. Tillsammans har de startat nätverket Klimatklubben och skrivit boken Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft. Maria Soxbos senaste bok Ställ om! Allt att vinna på ett klimatsmart liv gavs ut i höstas. Och hon vet vad hon pratar om.

– Jag deltog absolut i fossilfesten. Jag jobbade på en modetidning. Befinner man sig hela tiden i en miljö där alla köper senaste trenderna påverkas man såklart av det. De var mycket resor i jobbet och jag reste en hel del med min man. Inte klassiska charterveckor varje år, men längre – och ännu mer utsläppstunga – äventyr, till Australien och Sydafrika. Jag överkonsumerade absolut.

Maria Soxbo har slagit sig ner i en röd sammetssoffa vid fönstret mot Mariatorget på Södermalmssbistron Rival. Sippar ingen parasolldrink men väl en kopp te, iklädd en stor, stickad vit tröja, köpt secondhand.

– Jag märker väldigt tydligt nu när jag jobbar med andra som jobbar med omställning, att det är noll svårt att bara handla begagnat och vara väldigt nöjd med det man har, säger hon.

Klubb mot ensam oro

De allt snabbare trendskiftena i modebranschen ledde så småningom till att Maria Soxbo istället började skriva om inredning.

– Slit-och-slängsamhället blev så tydligt inom modevärlden, där trenderna avlöste varandra flera gånger per år. Istället fick jag utlopp för mitt formintresse genom att skriva om inredning, där trenderna åtminstone på den tiden gick mycket långsammare. När jag sedan blev förälder 2013 blev viljan att värna om planeten mina och andras barn ska ärva ännu starkare.

Ämnet hållbarhet letade sig in i Maria Soxbos inredningsblogg. Hon skrev om aktionsfynd och loppis, om att möblera om i stället för att köpa nytt. Sen kom sommaren 2018. Torka och skogsbränder gjorde klimatkrisen uppenbar för första gången för många svenskar. Maria Soxbo åt lunch med två hållbarhetsintresserade bloggkollegor, Emma Sundh och Johanna Leymann (då Nilsson).

– Alla tre hade samma känsla: nu är det här. Nu börjar det. Emma hade i samma veva fått en kommentar från någon som kände sig ensam i sin oro för klimatet och tankarna om en klimatklubb började ta form.

FN:s klimatpanel IPCC:s rapport från oktober 2018 gjorde det akuta läget än tydligare och fick klimatångesten att explodera i sociala medier, enligt Maria Soxbo.

– Så då startade vi Instagramkontot @klimatklubben.se utan att ha tänkt ut vad det skulle bli. Vi gick och la oss och nästa morgon hade vi 1 000 följare. Efter en månad hade vi bokkontrakt. Det var väldigt tydligt att frågan över en natt blivit högaktuell.

Sänka alla trösklar

På Instagramkontot, som efter en månad lockat 20 000 följare, lyfter de aktuella klimathändelser, tips på hur man engagerar sig, och inspiration för ett hållbart vardagsliv.

– Vi gör det lite roligt, lite rappt, med fina bilder. Klimatfrågan blir lätt väldigt präktigt och foträtt paketerad, säger Maria Soxbo, och  tackar sin bakgrund i magasinsbranschen för lärdomen att ”paketering är allt”.

– Jag kan sälja in saker på ett sätt så det blir kul och spännande och intressant att följa. Den erfarenheten har vi försökt överföra till klimatfrågan. Att tilltala fler än de redan frälsta genom att använda samma knep som de kommersiella krafterna använder. Vackra bilder, mycket färg och ett tillgängligt språk.

Utöver Instagramkontot ryms inom Klimatklubben en ideell förening med 20 lokalklubbar, som ägnar sig åt allt från att påverka lokala politiker till att anordna loppis eller föredrag. I december 2022 lanserades också nya sajten Klimatklubben.se, en ”engagemangsgenerator” med guider, checklistor, tips och verktyg för klimatengagemang.

– Tanken är att sänka alla trösklar. Det ska inte vara svårt att engagera sig. Alla är inte gjorda för att gå i demonstrationståg eller skriva insändare, men då kan man hitta ett annat sätt att påverka. Det finns väldigt många arenor för varje person att påverka på.

Sajten är uppdelad på olika områden att påverka, till exempel arbetsplatsen, maten på tallriken, garderoben, politisk påverkan inom kommunen, och opinionsbildning. Där finns också vinjetten Klimatfakta, med korta och långa svar på tal för olika klimatpåståenden, pepprade med länkar till vetenskapligt stöd för den som vill syna argumenten.

– Man får en kombination av lite bättre koll på läget och väldigt konkreta sätt att påverka. Till exempel kan du föreslå att din lokala matbutik börjar med svinnsmarta frukt- och gröntpåsar för tio kronor, säger Maria Soxbo.

Inte perfekt

För att på ett enkelt sätt få grepp om det egna klimatavtrycket tipsar hon om att använda en klimatkalkylator. Det visar hur hållbar ens livsstil är, och var man skulle kunna börja för att få störst effekt. Innan Maria Soxbo gjorde sin omställningsresa levde hon som om vi hade 3,1 jordklot. Senast hon gjorde beräkningen, år 2020, var siffran 2,1 jordklot.

– Jag köper extremt lite nytt och har inte flugit på snart fem år. Jag har inte ätit kött på tre-fyra år, försöker undvika att svinna bort mat och väljer gärna svenskt och eko så ofta jag kan. Men jag bor i villa, och vi har en sommarstuga på Gotland som man inte kan ta sig till utan färja. Så det finns fortfarande definitivt saker i mitt liv som inte är perfekta ur klimatsynpunkt, det kommer det nog aldrig bli heller, säger Maria Soxbo.

Vad är det svåraste för dig att ändra?

– Ost är svårt. Det är min lyxgrej. Det är otroligt gott och otroligt svårt att ersätta. Nästan allt annat finns jättebra ersättningar till.

Maria Soxbo uppmuntrar inte till strävan efter att göra allt felfritt, ur klimatsynpunkt.

– Vi behöver inte tio personer som gör allt perfekt, vi behöver miljoner människor som rör sig så fort som möjligt i rätt riktning. Jag väljer att inte stirra mig blind inom mina fyra väggar, utan att lägga energin på att få med fler, på att bilda opinion. Orken kommer aldrig räcka till båda delarna samtidigt.

Drömmar hellre än förbud

Senaste boken Ställ om! (Norstedts, 2022) har undertiteln Allt att vinna på ett klimat-smart liv. Utgångspunkten är att förbud och piskor inte fungerar.

– Jag tror det är väldigt svårt att få igång folk på att de måste ge upp saker, även om det är ett faktum att vi måste förändra hur vi lever. Det behöver inte bli sämre, men väldigt få pratar om det, säger Maria Soxbo.

– Ofta är vi rädda för förändring. Vi får höra att det är dåligt att äta kött, men att bli vegan är ett för stort steg för de flesta. Men vi behöver inte bli veganer. Forskare har räknat ut att strax under 100 gram kött i veckan är hållbart, säger Maria Soxbo och syftar på den så kallade Eat-Lancet-rapporten från 2019.

Istället för förbud vill hon visa vad det omställda livet har att erbjuda.

– Har vi det så bra i dag? Psykisk ohälsa är jätteutbrett, vi är skuldsatta upp över öronen. Vi ägnar helgerna åt att rensa förråd i stället för att vara ute på äventyr för att vi drunknar i prylar. Och vi har ofta väldigt lite pengar kvar i slutet på månaden, säger Maria Soxbo.

– Vi klamrar oss fast vid nåt för vi är rädda för förändringar, men vi tittar inte på det vi har med särskilt nykter blick. Så jag försöker prata om hur vi skulle vilja leva om vi fick välja helt själva, sammanfattar hon.

Svaret från Maria Soxbos Instagramkommentarsfält är: Jobba mindre, ha mer fritid, skaffa tryggare ekonomi.

– Men det kanske snarare handlar om att sänka utgifter än att jobba så mycket. Då kommer ju begagnat in i bilden, att äta i säsong, äta svinnsmart, äta vegetariskt. Allt det är ju billigare, säger Maria Soxbo.

– Så det handlar mycket om att få ihop helheten med det liv man drömmer om. Det är kanske möjligt genom omställningen. Och då blir den inte så läskig utan snarare ett verktyg för att nå mål.

Saknas visionerna i dag tycker du, för hur det nya ”Plan-B-livet” skulle kunna se ut?

– Verkligen. Våra politiker i dag pratar framförallt om alla problem, och skyller dem på varann. Jag tycker det är ett jätteproblem att vi pratar om klimatfrågan som ”vi måste uppoffra saker för att katastrofen hotar” i stället för ”vi har en akut kris vi måste hantera, men vad väntar efter?”

Dyrt och tidskrävande?

Maria Soxbo inleder Ställ om! med att ställa frågan om vad läsaren drömmer om och ägnar första kapitlet åt temat drömmar. Själv drömmer hon om att energieffektivisera huset ännu mer, kanske med solceller på taket – och om att jobba mindre.

– Jag vill hitta en balans. Som egenföretagare är det svårt att styra över sin tid och jag jobbar ideellt också, vilket ger mig väldigt mycket. Men det är lite svårt att få ihop på dygnets 24 timmar ibland. Jag skulle vilja hitta sätt att få min betalda arbetstid att vara färre timmar.

Att ta tåget i stället för flyget tar mer planeringstid, restid och ofta mer pengar. Att köpa secondhand tar massa tid. Vad säger du till en sönderstressad person med tight ekonomi som vill resa utomlands eller behöver kläder?

– Det saknas ett samtal om att kredda de som redan lever klimatsmart för att de inte har ett val. Varje gång jag skriver nåt i bloggen om att planera sin semester med tåg är det alltid nån som säger ”men det är jättedyrt”. Eller ”jag har inte råd med ekologisk mat”. Och varje gång skriver jag: ”Det är inte dig jag pratar om. Du gör redan mer än 98 procent av Sveriges befolkning, fast du inte gör det för klimatet utan för att du inte har ett val”, säger Maria Soxbo.

Hon lägger till att det oftare är billigare med begagnat och vegetariskt och annat som hör det klimatsmarta livet till. Att man kan skapa bevakningar på secondhandplagg så att det inte tar längre tid att köpa dem än nytt. Och att flyget borde bära sina egna kostnader.

– Det är ingen mänsklig rättighet att åka till Medelhavet varje år. Bara några få procent i världen har satt sin fot på ett flygplan.

Samtidigt har hon själv rest mycket, är Maria Soxbo snabb att påpeka.

– Att jag då ska säga till en 21-åring som precis har börjat tjäna egna pengar att den personen inte ska få flyga utomlands är ju lätt för mig att säga för jag har rest. Samtidigt är det ju den personens framtid det handlar om.

Krisinsikt och morötter

Den som läser Maria Soxbos blogg, sajt eller böcker slås av hur konstruktiv, peppande och optimistisk hon är – även i en tid där utsläppskurvor pekar åt helt fel håll globalt och Sveriges utsläpp väntas öka med den nya regeringens politik.

Hur behåller du hoppet? 

– Att kunna stöta och blöta med folk som vill åt samma håll tror jag är jätteviktigt för att inte förlora hoppet. För börjar man känna sig ensam och isolerad är det svårt att vända. Vår förra bok hette Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft, för oavsett vilken typ av kris man är i – klimatkris eller kris på jobbet eller kris i relationen – mår man bättre av att försöka göra nåt åt det.

Hon tar upp som exempel att Svenska naturskyddsföreningen fick tusentals nya medlemmar efter valet.

– Jag hoppas det här valresultatet kanske gör att fler tar steget förbi att bara rösta en gång vart fjärde år.

Under flyktingkrisen 2015 var Maria Soxbo en av de privatpersoner som under initiativet ”Vi gör vad vi kan” samlade ihop nio miljoner kronor inom loppet av nio dagar, och tusentals flyttlådor fulla med förnödenheter till flyktingar i Grekland.

– Då var det ju ett otroligt engagemang, nu åtta år senare känns det nästan som en fantasi att så många gick man ur huse för att hjälpa flyktingar. Men det borde kunna ske igen. Det finns ju nånting i Sverige som går att mobilisera, säger Maria Soxbo.

Vad krävs för att vi ska gå man ur huse för klimatkrisen?

– När Sverige brann 2018 mobiliserade ju folk för att hjälpa de som bodde för nära där det brann. Likaså under pandemin hjälpte man sin gamla granne att handla. Men pandemin fick dagliga presskonferenser och väldigt tydliga riktlinjer. Det är otroligt stor skillnad i hur mycket kris politikerna förmedlar, trots att klimatkrisen egentligen är mycket värre. Det som krävs är nog två saker – en allmän känsla av att det är akut, och en framtidsvision om att livet efter omställningen inte är sämre, bara annorlunda. Så länge dess båda delar saknas kommer man bara att tappa väljare om man säger att vi inte ska köra bil, flyga och äta kött. Vi behöver krisinsikt och morötter, på alla nivåer!