Är det fel att bjuda in kurder till samtal om fred och konsekvenserna av ett Natomedlemskap? Är deltagarna i konferensen Folk och fred en samling ”Putinpropagandister, diktaturkramare och nyttiga idioter”? I ett öppet brev till Lisa Bjurwald ifrågasätter Tord Björk hennes bild av kritiska röster i debatten om Ukraina, Nato och motståndet mot kriget.
Sverige och världen behöver en fri debatt om vägar till fred på jorden och fred med jorden. Därför ordnas för tredje året Folk och fred från en studio i Sälen. Detta som motvikt till Folk och försvar, där statsminister Ulf Kristersson, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och Marcus Wallenberg är talare.
I år ordnas en särskild internationell inledning på Folk och fred i samverkan med Internationella fredsbyrån (IPB). Sveriges Natoansökan har aktualiserat behovet av samarbete över gränserna för att stå upp mot förtrycket av kurder och verka för fred. Under Folk och fred 2022 inleddes ett finskt-svenskt samarbete som riktade kritik mot finskt och svenskt Natomedlemskap och startade ett samarbete i solidaritet med Rojava. I september ordnade Nätverket Folk och fred tillsammans med Internationella fredsbyrån ett webbinarium om konsekvenser av Natomedlemskap, där Kurdo Baksi, Gin Hajo från Navenda Civaka Demokratik a Kurd och Azad Heydar från Kurdocide Watch CHAK Sweden medverkade. Som uppföljning av den hållningen fortsätter vi engagemanget för kurdernas sak tillsammans med IPB.
På Twitter har du gått ut med anklagelser och ifrågasätter kurdiskt deltagande på Folk och fred. Menar du att Nätverket Folk och fred och IPB gjort fel när vi bjuder in kurder till samtal om fred?
Du menar att Folk och fred består av Putinpropagandister, diktaturkramare och nyttiga idioter. Du tar särskilt upp Aleksej Sachnin som exempel på vilka som bör åsyftas, en ledande rysk oppositionell och kritiker av Putin. Han har två gånger tvingats fly Ryssland, första gången till Sverige efter protesterna i samband med valet 2012 och en andra gång nu då hans krigsmotstånd gjorde det farligt att vara kvar. Den här gången har han fått fristad i Frankrike med hjälp av vänsterpolitikern Melenchon och president Macron.
Jag har uppfattat dig som en seriös journalist som inte deltar i mobbning även när andra gör det. Ditt avståndstagande från attackerna på Jeremy Corbyn och Labour för antisemitism tydde på det. Attacker som ledande redaktörer för vänsterpress i Sverige deltog i tillsammans med Gunnar Hökmark och andra på högerkanten. Därför är dina svepande anklagelser förvånande. De bidrar till att slå mot krigsmotståndare som Sachnin och andra som står för vikten av solidaritet mellan fredskrafter i alla länder.
Sachnin blir inte bara mottagen i Frankrike. Han är också med i Progsressive Internationals råd, numera som enda person från norra Europa, en organisation startad av förre grekiske finansministern Yannis Varoufakis. I samma råd sitter också personer som Walden Bello som också medverkar på Folk och fred, Nnimmo Bassey, tidigare ordförande för Friends of the Earth International, Naomi Klein, Edil Baisalov från Kirgizistan som likt Sachnin också varit politisk flykting i Sverige 2008–2010 efter fängelsevistelse för sin oppositionella roll som partisekreterare för socialdemokraterna i sitt hemland. Därtill även Jeremy Corbyn.
Den logik du använder blir närmast komisk med en bismak av inkvisition. Du påstår att krigsmotståndaren Sachnin är Putin-propagandist och alla som framträder i samma sammanhang är nyttiga idioter. Det blir lätt till ett verktyg för att med hjälp av guilt by association anklaga vem som helst för vad som för stunden är gångbart.
När Sachnin flydde till Sverige 2013 möttes han först av välvilja. Men delar av vänstern valde att falla honom i ryggen. Efter att Egor Putilov i tidningen Arbetaren gått ut med falska påståenden om att Sachnin var i händerna på Putin möttes han med avståndstagande. Han presenterades i Aftonbladet och av forskare och ledande opinionsbildare på det sätt som Putilov önskat. Idag är Putilov redaktör på högerextrema Samnytt men hans mytbildning om Sachnin lever kvar. Smutskastningen bidrog till att Sachnin fick svårt att försörja sig och att han inte kunde stanna kvar i Sverige. Nu förnyas attackerna mot honom i Sverige medan Frankrike ger honom fristad. Jag skriver om karaktärsmordet i e-folket:
”Egor Putilov avslöjades senare efter att han blivit anställd av Sverigedemokraterna. För SD fortsatte han använda samma manipulativa och konspiratoriska debattmetod i främlingsfientliga syften som de han använde mot Aleksej Sachnin i Arbetaren och den ledande socialdemokratiska tidningen. Först när han använde sin manipulativa teknik i SD:s tjänst avslöjades han fast det hade varit möjligt från första början för varje seriös redaktionsledning att inse att artiklarnas innehåll inte var trovärdigt.”
Sachnins aktuella inställning framgår i artiklar i Jacobin som utges i USA: Russia isn’t winning the war — but its leaders are doubling down och Most Russians didn’t expect this war — and could soon turn against it. Han skriver: ”An important factor preventing antiwar mobilization are the Russians’ fears that the only thing worse than a ’victorious war’ will be a ’war lost’ — that Russia’s defeat will turn into its occupation and dismemberment. Such attitudes are already being actively speculated upon by propaganda that shows how ordinary Russian citizens are bullied and discriminated against abroad. To stand against the war started by our own government, our people must know that residents of this country will not bear collective blame for the crimes of Putin’s government.”
Trots att Sachnin tydligt är emot kriget hjälper det inte för många som ser alla typer av sanktioner mot Ryssland och fullständig seger på alla militära, politiska, ekonomiska och kulturella fronter som enda vägen framåt. Karaktärsmordet på honom lever kvar i Sverige men inte i ett land som Frankrike. Menar du att Frankrike gör rätt eller står du bakom den motsatta synen som du för fram på twitter?
Mitt engagemang i Ukrainakonflikten började när jag reste till Kiev på ett förberedelsemöte inför European Social forum i Malmö 2008, där 15 000 deltog. Vi hade bjudit in 800 deltagare från Central- och Östeuropa varav flera från Ukraina. Dessa önskade fortsätta samarbetet, vilket ledde fram till bildandet av Pragvåren 2 mot högerextremism och populism våren 2010 i Prag. En av de första gemensamma aktionerna var internationella protester mot massgripanden av de som ville försvara en skog i Moskva från att fällas för ett motorvägsbygge. Genom tortyr sökte polisen tvinga fram falska vittnesmål mot trädkramarna. De internationella solidaritetsaktionerna spreds till alla kontinenter. Här förklaras varför solidariteten var så viktig: Tord Björk on the Khimki Forest conflict.
I december 2013 fick vi rapporter från Ukraina om protesterna i Kiev. Snart nog också om hur en klyfta växte fram mellan olika grupper som deltagit på European Social forum. Sedan dess har Pragvåren 2 verkat för dialog mellan civila samhället över konfliktlinjen. Vi lyckades till slut genomföra en sådan dialog under World Social forum i Tunis 2015 efter att ha besökt Kiev, Kharkov, Donetsk och Krim 2014. Vi har vänt oss mot övergrepp och förföljelse i både Ryssland och Ukraina, senast på europeiska möten inför World Social forum 2021 och i ett uttalande 2019.
Jag har samarbetat med Sachnin sedan 2014 och tillhör dem som likt honom drabbas av anklagelser från olika håll för att föra fram sakförhållanden som inte passar den bild som ges av de som är indragna i konflikten. Några har sett detta som att jag samarbetat med en Natoagent eftersom Sachnin är en motståndare till den ryska regeringen. Andra har sett det som bevis för att jag är i ledband på rysk desinformation.
Särskilt klandervärt anses det vara att uppmärksamma högerextremt våld i Ukraina, vilket både jag och Sachnin gjort. Att det högerextrema våldet finns samtidigt som högerextrema partier minskat sitt inflytande i ukrainska parlamentet har jag också tagit upp. Men att överhuvudtaget ta upp våld mot dem som motsatte sig maktskiftet i februari 2014 och önskade ett federalt styre har setts som del i rysk propaganda. Nyanser har inte varit efterfrågade. När jag strax innan Rysslands invasion i februari i år skrev att Ukraina inte är fascistiskt fick jag genast kritik i Ukrainabulletinens Facebookgrupp för att vara Natoagent. Bara för att det finns högerextremt våld i ett land blir inte landet fascistiskt, därtill är det irrelevant eftersom FN-stadgans våldsförbud gäller oavsett vilket styre som finns i det land som angrips.
Ska det överhuvudtaget finnas sammanhang där nyanser och olika synsätt kan komma till tals? kan man undra när man läser ditt inlägg och den påföljande Twittertråden. Nätverket Folk och fred arbetar genom konsensusbeslut för att Sverige skriver på avtalet om kärnvapenförbud. Vi är mot värdlandsavtalet med Nato. Vi uttalar oss mot Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Vi är för en civil beredskap där bönder har en viktig roll och höjd självförsörjningsgrad samt mot trakasserier av freds- och miljöröster.
Vi är inkluderande och ser gärna ditt deltagande på ett möte om de frågor du tar upp. Vi har både radikalpacifister och anhängare av ett starkare militärt alliansfritt försvar bland våra talare. Där finns också de som förordar att sända vapen till Ukraina och de som menar att Natos expansion österut har bidragit till kriget. En del önskar se konflikten ur en global social och ekologisk synvinkel och menar att Ryssland bär det fulla ansvaret för sitt anfallskrig mot Ukraina och väst för de globala följderna av sanktionspolitiken som inte minst drabbar det globala syd. Andra vill lägga sitt engagemang på en rättvis omställning bort från både krig, upprustning, miljöförstöring och ojämlikhet i hopp om mer varaktig fred.
Vad du eftersträvar blir oklart för mig. Är det att alla sådana samtal ska upphöra? Hur många bland de 37 talarna på Folk och fred ska stämplas av dem som du tyr dig till för att du ska döma ut resten som nyttiga idioter, en handfull, två, en, kanske en halv?
Det torde råda enighet om att i massmedia dominerar i dag en ensidig bild av den globala konflikt som nu växer fram på många områden. Att det finns de som i en sådan situation söker föra fram kritik mot den ensidiga bilden är knappast något som kan överraska dig eller att det också kan bli en uppjagad situation. Attackerna mot Corbyn inte bara för påstådd antisemitism utan också påstådd ryssvänlighet visar på det. Attacker som till och med var finansierade av brittiska staten och skedde med hjälp av en icke-statlig organisation via twitter och andra sociala medier.
Krigsmotstånd behövs på olika sätt. För min del ser jag fred på jorden och fred med jorden som en odelbar uppgift och vill verka tillsammans med alla som önskar nedrustning för en socialt och ekologiskt rättvis omställning.
