Nästa vecka kommer över 300 000 grisar ligga på julborden. Trots att vi löpande får rapporter om vanvård och alla vet hur djurindustrin fungerar vill 69 procent i Sverige att kött-och charkprodukter ska dominera på julbordet. Trots att vi vet att köttindustrin är ett av de stora bidragen till klimatkrisen så trycker vi i oss djur som om vi inte hade ett intellekt att välja med.
Grisar är sociala djur med stort behov av att böka i jorden. En gris i djurindustrin får däremot aldrig böka i jorden, den trängs sitt onaturligt korta liv inomhus i en box med betonggolv. När grisarna inte får utlopp för sina naturliga beteenden börjar de ofta bita på varandras svansar och öron. Ledinfektioner på smågrisar och lunginflammationer på slaktsvin är också vanligt. En av tre svenska suggor lider av plågsamma liggsår på grund av de hårda golven. Tolv procent av de grisar som slaktas beräknas ha smärtsamma magsår.
Efter sex månader i de trånga boxarna sänks grisarna ned i ett schakt med koldioxid. Under den minut de är vid medvetande plågas de av panik och kvävningskänslor och så länge de kan röra sig så kämpar de för att ta sig ur schaktet. Sedan skärs halsen upp och de förblöder, hängande upp och ner, så de sedan kan serveras på julborden. De har inga val under hela sitt korta liv, deras öde är förutbestämt. Men vi kan välja om vi ska vara en del av denna grymhet eller välja ett växtbaserat alternativ.
God jul!
