Krönikor

Klimatanpassning på riktigt

Tågurspårning i Iggesund, översvämning i Åre, avstängd motorväg utanför Malmö och Göteborgs fiskhamn helt under vatten. Därutöver globala värmerekord under hela sommaren. Återigen blev vi tagna på sängen. Hur kunde det bli så här? Men för den som läst forskarnas klimatrapporter kom den senaste veckans oväder och omvärldens hetta snarare som ett brev på posten. Extremväder är det nya normala i vår klimatdrabbade värld.

Vi måste förstås kraftigt minska våra utsläpp och komma bort från fossilsamhället. Det är den långsiktiga lösningen. Men vi måste också anpassa oss till det nya normala. Det bär mig emot att använda ordet anpassa. Hade klimatkrisen varit en fientlig angripare hade jag sagt: motstånd – aldrig anpassning. Men klimatkrisen är en svårare motståndare än vilken invasionsarmé som helst i världen. Klimatförändringen har redan gått så långt att det i grunden förändrar våra förutsättningar för att leva.

Bland forskare och samhällsplanerare är klimatanpassning ett etablerat faktum. Även bland framsynta politiker. I statsbudgeten finns ett anslag för just klimatanpassning. Det är pengar som kan gå till att förhindra skred orsakat av stora vattenflöden, anläggande av vallar och överlag hjälpa kommuner med förebyggande åtgärder mot klimatkrisens värsta effekter.

Pengarna har åkt jojo i statsbudgeten, men oavsett regering har klimatanpassning alltid varit ett kraftigt underfinansierat politikområde. 
Det är också ett stort problem att regeringen inte har inrättat en myndighet med helhetsansvaret för klimatanpassning, precis som klimatanpassningsutredningen ”Vem tar ansvaret” (SOU 2017:42) föreslagit. Istället ska 290 kommuner själva uppfinna hjulet och klimatanpassa efter bästa förmåga.

Men det största hindret för att anpassa våra samhällen till det förändrade klimatet är dagens förhärskande ekonomiska regim och dess managementmodeller till styrsystem. Klimatomställningen handlar om långsiktighet, helhetstänk och samarbete. Kapitalism och New Public Management är dess raka motsatser. I dagens värld premieras kortsiktighet och konkurrens, inte den långsiktighet och samarbete som behövs.

Därför konkurrerar kommuner idag med varandra med nya bostäder i strandnära områden trots den uppenbara risken för vattenintrång och översvämningar. Därför läggs allt mer grönområden under asfalt och betong trots att våra städer behöver mer växtlighet för att hantera både skyfall och hetta. Därför hugger skogsbolagen ned så mycket skog de bara kan och ersätter dessa med barrskogsplantager trots att allt riskerar att förvandlas till plockepinn vid nästa storm.

Privata företag såväl som offentliga myndigheter är drabbade av samma sjuka; kortsiktig vinst och snabba resultat. Det som kan ge ett plus i kommunens eller bolagets bokslut är det som premieras. Även om det för samhället blir ett gigantiskt minus och en jätterisk inför nästa extremväder.

Klimatanpassning på riktigt handlar därför inte bara om att bygga vallar och skredsäkra älvflöden, utan att i grunden skapa ett samhälle baserat på andra grundvalar. Ett samhälle inom naturens ram och där besluten fattas för våra barn och barnbarns bästa, inte för nästa kvartalsrapport.

Zećira Mušović – vilken målvakt.

Oscar Stenströms raska kliv från regeringens Natoförhandlare till att hjälpa Wallenberg att sälja vapen till Erdogan.