Oförmågan att hantera problemen med våld har lett till ett missnöje som i sin tur har gett oss en handlingsförlamad regering som inte kan hantera den värld vi lever i, skriver Anders Cardell.
DEBATT Sverige har innehaft en ledande position när det kommer till teknisk utveckling, innovation, forskning tillsammans med frågor som handlar om demokrati och människors livsvillkor.
Länder som bedriver en progressiv utvecklingspolitik har en fördel i konkurrens med andra länder.
Skillnaderna mellan ett progressivt och ett konservativt förhållningssätt kan exemplifieras genom erfarenheter från den amerikanska bilindustrin.
Flera stora biltillverkare valde under en lång tid att bortse från den överväldigande mängd framtidsprognoser som pekade på behovet av att ställa om inför en ökad elektrifiering, medan ett fåtal företag tidigt valde att ställa om.
En förklaring kan ha varit att vissa personer på ledande positioner hade en ohälsosam relation till företrädare för oljeindustrin, en annan orsak kan vara att vissa bilproducenter prioriterade kortsiktiga vinster på bekostnad av långsiktiga strategiska intressen.
Konsekvenserna för de företag som struntade i att ställa om, var förödande.
Företag som var förutseende (med nyskapade Tesla i spetsen), befann sig plötsligt i en situation där de var ljusår före företag som producerat bilar i decennier.
Biltillverkarnas val blev avgörande för deras möjligheter till framgång och överlevnad. Exemplen från bilindustrin har mycket gemensamt med utvecklingen i mobiltelefonibranschen. Efter att Apple presenterat sin första Iphone hamnade många konkurrenter som inte agerade progressivt hopplöst efter.
Vi befinner oss i en tid när omvälvande samhällsförändringar sker i en snabbare takt än tidigare. En tid när ett progressivt förhållningssätt är viktigare än någonsin.
Samtidigt har Sverige fått en ny regering som valt att trotsa alla prognoser om hur morgondagens samhälle kommer se ut.
Polis och andra myndigheters misslyckande att hantera våldsutvecklingen i anslutning till den illegala drogmarknaden ledde till att andra samhällsfrågor hamnade i skymundan och valet blev för många människor ett sätt att markera sitt missnöje.
Priset för denna missnöjesmarkering är nu på väg att stå oss dyrt.
Vi har fått en regering som motarbetar vetenskapliga institutioner och företräder ett synsätt som inte kan beskrivas som någonting annat än kunskaps- och vetenskapsfientligt.
Regeringen motsätter sig flera av de stora omställningskrav som en majoritet av världens forskare och vetenskapsföreträdare anser vara absolut nödvändiga.
Parallellt med ett destruktivt förhållande till miljö, teknik, innovation och nödvändiga omställningar, företräder den nya regeringen och deras samarbetsparti dessutom en konservativ och utvecklingsfientlig syn på det öppna demokratiska samhället i stort.
Regeringen har redan påbörjat en nedmontering av flera av de sociala trygghets system som varit en bidragande orsak till Sveriges tidigare framgångar, samtidigt som man gett uttryck för en ambition om att ersätta vetenskapligt förankrade åtgärder med ett fokus på övervakning och repression.
Regeringens nuvarande politik har redan lett till att Sverige börjat släpa efter. Sverige har inte råd med bristfälliga och ovetenskapliga analyser, som bidrar till felaktiga åtgärder.
Det politiska maktskiftet innebar även att ett extremhögerparti fick en politisk nyckelroll. Effekterna av Sverigedemokraternas inflytande har varit förödande.
Samarbetet med SD har lamslagit de borgerliga partiernas möjligheter att fatta egna beslut och bidragit till att normalisera ett offentligt samtal där vissa samhällsgrupper avhumaniseras.
Resurser som egentligen skulle kunna användas för utveckling har istället behövt läggas på olika former av ”damage control”
Nedan följer ett par exempel på hur detta har tagit sig uttryck:
En offentlig företrädare för Sverigedemokraterna har i ett offentligt sammanhang uttalat att ”vi kan minska koldioxidutsläppen genom att minska invandringen, eftersom det då blir färre personer som andas.”
Efter att informationen blev viral ursäktade två partikollegor företrädaren med orden ”han var lite plump och inte menade någonting illa med sitt uttalande.”
En annan företrädare från samma parti uttryckte i en intervju att ”han anser att man ska motarbeta vindkraft och skulle enligt egen utsago till och med montera ner de vindkraftverk som redan byggts om han själv fick bestämma.”
Förra veckan framkom också att en annan företrädare för samma parti, deltagit i militär närstridsträning med en fascistisk kampgrupp vars ledare är en ökänd nazist, samtidigt som en ytterligare företrädare med en central position i samma parti, avslöjats med att ha medverkat till att formulera ett manifest i syfte att sprida antisemitiska och islamofoba konspirations teorier.
Regeringen har precis som vid tidigare incidenter valt att inte kommentera den information som framkommit eftersom regeringspartiernas dysfunktionella beroenderelation till SD kräver att de håller tyst.
Det är förödande att se den politiska makten ligga i händerna på människor som uppvisar en sådan tydlig olämplighet och grava brister i både kunskaper och förmåga.
Den skada som som regeringskoalitionen åsamkat Sverige innebär att vi för var dag som går, förlorar en bit av det försprång vi tidigare haft.
Vanliga människor är de som i slutändan kommer få betala priset.
