Krönikor

Låt oss ta strid för kulturen

Allt färre områden är numera fredade från marknadens principer. Det går knappt att kolla på en film längre utan att man ska behöva ta ställning till ett pris. Är filmen värd 119 kronor, som betaltjänsten kostar? Att spara bilder från mobilen i molnet var först gratis, men nu kostar det över en hundring i månaden. Ja, jag ska inte trötta er med fler exempel. Men det här är helt i linje med hur dagens ekonomiska system fungerar. Kapitalismens funktionssätt handlar om att breda ut sig över nya områden och skapa marknader för att öka den totala ackumulationen (tillväxten, om ni så vill).

Det som tidigare var relationer byggda på tillit blir köp och sälj. Där människor tidigare samarbetade tvingas man nu konkurrera. Istället för att föräldrar gemensamt verkar för att barnens skola ska bli bättre ska de konkurrera med andra om den bästa skolan för sina barn. Fritidsaktiviteter för barn och unga som tidigare var gratis och bars upp av ett föreningsliv har blivit kostsamt för många familjer. Genom kommersialiseringen av barnens fritid sållas vissa grupper effektivt ut från verksamheterna.

I Norrköping har moderat-SD-styret valt att dra det till sin spets. Kulturen ska agera på marknadens villkor, har de bestämt. Går inte barnkören med vinst? Sorry men då får ni lägga ned. Hur mycket dyrare kommer det att bli att gå i Kulturskolan? Vad händer med biblioteken, den helt unika kommunala biografen Cinema eller stadens symfoniorkester? Allt som inte drar in pengar är i skottgluggen. Kulturen i Norrköpings kommun ska inte ens längre ha en egen förvaltning utan ska underordnas det nyinrättade ”tillväxtkontoret”. Kan symboliken bli tydligare?

Liknande problem ser vi på museiområdet. Statliga museer kan tvingas stänga på grund av att en annan del av staten – Fastighetsverket – nu anfrätts av marknadstänkande och chockhöjer hyrorna. När Svenska filminstitutet säger att de inte kan betala den femfaldiga hyreshöjning som Statens fastighetsverk ålagt dem svarar den senare med att dra Filminstitutet inför rätta. ”Principen om affärsmässighet” ska gälla, enligt Fastighetsverket. Nej, nej, nej. Sen när blev våra museer business?

”Allt fast förflyktigas, allt heligt profaneras”, skrev en klok man för 150 år sedan och varnade för ett ekonomiskt system som tränger sig allt längre in i samhällets väv. Korrekt då och ännu mer korrekt idag. Sätter vi inte tydliga gränser för marknadsutbredningen har vi snart inget samhälle kvar. Bara en marknad där den med mest pengar är kung. Vem vill leva där?

Vi behöver fler områden i samhället där storleken på plånboken inte spelar någon roll. Kultur, idrott och fritidsaktiviteter ska finnas i överflöd och vara tillgängliga för alla som vill, i synnerhet för våra barn och unga. Vi behöver alla kunna få gå in i rum där andra måttstockar gäller än kronor och ören. En replokal, en kör, en badmintonbana eller ett fotbollslag – det är sådana verksamheter som formar oss till medborgare i ett samhälle. Tonerna av ett klassiskt verk, de olika färgerna på den nymålade tavlan, mystiken i skogen tillsammans med scoutkompisarna eller fotbollen som sätts i krysset – det är något helt annat än att köpa ännu en pryl.

Ska vi dessutom bygga ett hållbart samhälle där vi konsumerar mindre och lever inom naturens ram behöver vi motvikter i form av kultur. Det kanske är därför M och SD gör allt för att förvandla kulturen till en vara?

Låt oss se till att de inte lyckas.

Folket i Ecuador som röstade mot oljeborrning i Amazonas.

Sommaren 2023 som var den varmaste någonsin globalt.