It’s something about Gotham.
Jag har alltid känt en särskild dragning till Batmans universum. Som barn satt jag klistrad framför de där ikoniska tecknade avsnitten där varje slagsmål täcktes av stjärnor med text som ”tjoff”, ”bom” eller ”bang”. På loppis köpte jag högar av gamla, billiga Läderlappen-album.
Jag vet inte vad det var, men som vuxen, när jag återvänt till originalserierna, sett filmerna och glatt mig åt hur serieskaparna bakom Gotham ömsint försökt fylla luckorna i Bruce Waynes historia, så har jag börjat förstå vad det kanske alltid handlat om.
I centrum för Batmans universum finns trots allt inte våldet som de där stjärnorna en gång skulle täcka, utan mörkret. Den mänskliga svärtan i en stad där varje människa lämnats åt sitt öde. Gotham är spelplanen, men det serieskaparna verkligen försökte förstå var världen. Vad krig, klyftor och kamp för överlevnad gör med oss. De skruvade skurkarna blir produkter av ärelystnad och girighet. Av hur något gått riktigt snett för oss alla.
Jag kan inte låta bli att tänka på Batmanskurkar när jag läser om hur två av världens rikaste och mäktigaste ska mötas i en slagsmålskamp, instängda i en bur, i slutet av den här månaden.
Det hade varit värdigt ett seriealbum.
Bakgrunden målas i dramatiskt mörka färger.
Som i Gotham kommer inte apokalypsen genom ett supervapen. Ingen av de förrymda Arkhamfångarnas dröm om världsherravälde går i uppfyllelse, men förstörelsen pågår ändå. Sönderfallet sker i kampen mellan de rika, medan alltfler faller ner i klyftorna som rivits upp när de mäktiga slagits. Vi debatterar varför fattiga föräldrar inte ger sina barn gröt, medan de som borde betala löner man kan leva på vältrar sig i en så obegriplig lyx att den vore svår för tecknarna att illustrera.
Det som skapat överflödet – miljarderna från allt som kunnat borras upp ur hål i marken, brännas i kraftverk och läggas på nya berg av elektronikskrot – det skapar nu apokalypsen. Några trodde att de var herrar över naturen, men den visar med besked att den är herrar över oss.
Elon Musk och Mark Zuckerberg försöker bestämma datum och spelplats för sin fajt. Men den här sommaren kan man inte planera något av det.
Hetta, översvämningar, tyfoner. Vi kan förutspå, men inte veta var det härnäst kommer vara möjligt att leva utan att stänga in sig.
I TV-serien Gotham försöker den unga polisen James Gordon skapa en plats av trygghet för de som är utelämnade till den alltmer oberäkneliga staden. Ibland lyckas han. Ibland står där en tillkämpad fristad. Men varje vila för de desperata visar sig tillfällig. En paus, innan sönderfallet tilltar i förstärkt styrka.
Notiserna intill de stora rubrikerna om det förestående slagsmålet handlar om väderkatastrofer nära och långt borta. Och jag tänker att Gotham inte är så långt borta.
TV-seriesommar.
Johan Pehrson. Hur kan man låtsas som att Söders homofobi inte är representativ för SD, när den försvaras av både gruppledare och chefsideolog?
