Bilden av ”den glada grisen” är lika falsk som idén om ”den lyckliga horan”, skriver Eva Stjernswärd. Hon menar att reklamen med en estetik som påminner om pornografins suggererar oss att äta kött.
I det McDonaldiserade Sverige gick partiledare till val 2022 som reklampelare för snabbmat. Med korvar och hamburgare i händerna inkarnerade de köttets makt över folket. Lika effektivt som tobaksbolagen kunde förgifta världen, styrs i dag köttkonsumtion av djurindustri, politiker och reklamfolk. Vår tids pornokrater.
Den mystiska målningen av belgiske konstnären Félicien Rops från 1878, Pornocrates, provocerar tanken på vilka pornokraterna är i dag. Uttrycket myntades av protestantiska teologer under artonhundratalet för att beskriva påvarnas hämningslösa maktutövande i 900-talets påvedöme, såsom ”de prostituerades styre”.
I dag har våra offentliga rum befriats från cigarrettreklam och tidningshyllor från porrtidningar. En tid fortsatte maskeraden som belysta reklampelare med modeller i sexiga underkläder och cigarrettpaket försågs med dödliga varningar om risk för cancer.
Porrestetikens manliga blick styr fortfarande. Formgivning av köttindustrins reklam som ska locka till konsumtion i dag är inte putande läppar, stora bröst och runda stjärtar på levande kvinnor, utan kött från döda djur.
Med suggestiva bilder hjärntvättas världen; köttburgare med rinnande såser eller fallosformade fläskfiléer och korvar i ”brödsnippor”. På gigantiska bilder får köttreklam lurpassa längs vägar i hela Sverige, i varje stad, på varenda bensinmack, i tunnelbana och i traditionella dagstidningar. Hamburgerkedjor tillåts dominera all tv-reklam med en diktators despotiska budskap. Kött är makten över ”folket”. Räknar man alla inslag om kött som möter ett mänskligt öga på en dag, skenar tanken till ätstörningar och fetmaepidemi.
Hur politiker använder sin plattform kan få oöverskådliga konsekvenser. En jordbruksminister i Storbritannien 1990 använde sin för att offentligt, med sin dotter, äta hamburgare för att lugna allmänheten när utredningen om galna ko-sjukan (BSE) riskerade bevisa samband mellan köttätande och den dödliga Creutzfeldt-Jakob-sjukdomen hos människor. Bönder hade inte bara gjort sina gräsätande djur till ofrivilliga karnivorer genom att tillsätta infekterat djurprotein i djurfoder, utan också därmed utsatt köttätande människor för den överförbara nervsjukdom som sedan tog människors liv och vars inkubationstid ännu lär vara okänd.
I Sverige använder jordbruksminister Kullgren sin plattform för att stimulera köttätande veckans alla dagar, trots klimatprofessorers varningar om att konsumtionen måste ner till ett mål kött i veckan för planetens överlevnad.
Ministrarna uppträder lika egenmäktigt som tobaksindustrin när det gäller människors hälsa.
Jordbruksverkets siffror förtydligar det obscena. Sverige slaktar årligen över 113 miljoner djur och deras ungar, varav 2,7 miljoner är koldioxidgasade grisar. En enda hamburgare kan innehålla kött från tiotals olika kor och i korv blandas ko, häst och gris. Djurplågeri och den förljugna bilden av ”svenskt kött” avslöjas av Livsmedelsverkets många anmälningar om att slakterier bryter mot djurskyddslagen och visar att uppfödare fortsätter leverera smutsiga, skadade och till och med dräktiga kor, grisar, får, avmagrade lamm, kalkoner och kycklingar utan att få djurförbud. Vem har godkänt att ”uttjänta” värphöns, grisar och större djur kan transporteras levande till Polen för att slaktas? Sveriges så kallade livsmedelsproduktion skapar en förråad och brutal verksamhet med systematiskt djurplågeri.
De bevingade orden från Paul McCartney, om att ingen skulle äta kött om slakterier hade glasväggar, har bara höjt murarna kring slaktvansinnet. Människans motiv för bortträngning uppfinns alltid. I förhör förklarade nazister att för att kunna döda så många människor som möjligt samtidigt var det bara att se dem som ”smutsiga djur”. Treblinkas siste kommendant hade, som många andra ansvariga, händelsevis tränat som slaktare. Gaskammare uppfanns som en ”human” och rationell lösning. Gasning för masslakt av djur som ”livsmedelsproduktion” i Sverige motiveras på samma sätt.
Pornografi skapade myten om ”den ”lyckliga horan”. Myten om ”den glada grisen”, ”de lyckliga korna” och ”de frigående hönsen” fabuleras skamlöst av pornokrater som tjänar pengar på Sveriges expanderande djurindustri. Därför ser vi nu köttpornografi som det nya normala.
