Att välja skola är inte alla förunnat – skolorna prioriterar bort elever som behöver mycket hjälp för att kunna minska personalen, skriver Mario Aksentijevic Bergbäck. Han anser att det är dags att börja lyssna på den majoritet som är kritisk till vinstuttag i skolan.
DEBATT. Äntligen har höstterminen börjat, då många barn har valt skola och känner enorm glädje över skolstarten. Valfrihet är ett fint ord som aktiebolagsdrivna friskolekoncerner brukar prata om, men i själva verket en illusion.
Skolbarn från utsatta områden prioriteras bort till förmån för barn från socioekonomiskt starka akademikerhushåll. Självgående elever som får hjälp med läxläsning av föräldrar med akademikerbakgrund medför att skolkoncerner kan skära ner på antalet lärare.
Segregationen är fundamental i skolkoncernernas affärsidé och nödvändig för att skapa vinstmarginal. Dyster statistik från Skolverket visar hur aktiebolagsdrivna friskolor förutom lägre lärartäthet har lägre lärarbehörighet, lägre lärarlöner, sämre tillgång till bibliotek och sämre tillgång till elevhälsa. Nedskärningsstrategin är medveten då sparade skolpengar omvandlas till vinster i aktieägarnas allt tjockare plånböcker. Skolkoncernen Academedia sticker ut med 13 miljarder i omsättning samt 767 miljoner i vinst.
Skolinspektionen som hanterar brister i skolsystemet har under många år rapporterat om problemen och velat ha verktyg för att stoppa friskoleetableringar. Politiker i det högernationalistiska blocket har inte lyssnat.
Samtidigt viskas det i skolkorridorerna om ”klägget”, som den före detta socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt menade var en sörja av makthavare i Stockholm. På juholtska innebär klägget vänskapskorruption, som i det här fallet upprätthåller dagens destruktiva skolsystem. Trots att nästan 70 procent av svenska folket vill avskaffa skolsystemet med fria vinstuttag finns det kvar. Anledningen är att klägget har investerat stora summor i lobbyister, alltså människor som påverkar våra demokratiskt valda politiker att rösta mot alla tänkbara förbättringar.
”All makt utgår från folket” känns lite som en klyscha när svenska folket genom Tankesmedjan Balans bok De gränslösa lärt sig hur nuvarande politiker och lobbyister jobbar nära varandra i vänskapsnätverk, vilket syftar till att bevara dagens destruktiva skolsystem.
En nyckelaktör är Carl Bildts kompis Peje Emilsson. Pejes opinionsundersökningsföretag Demoskop skapar underlag för debattartiklar. Kreab, som också tillhör Pejes åsiktsimperium, använder därefter underlaget för att påverka opinion i vinstvänlig riktning. Skolkoncernen Kunskapsskolan ägs av Peje, värderas till ungefär en miljard kronor och har senaste fem åren haft en ungefärlig vinst motsvarande 400 miljoner kronor. Peje brukar även skicka sms till nuvarande statsminister Ulf Kristersson vid tillfällen han anser att regeringen har skött sitt jobb.
Stockholm – Kläggistan eller Nordens Aten? Om svenska folket förstått hur Stockholm med hjälp av klägget blev Kläggistan – låt oss backa bandet och förstå hur Sverige blev en kunskapsstormakt baserat på visionen om Stockholm som Nordens Aten.
Drottning Kristina, kallad ”Nordens Minerva” efter den romerska vishetsgudinnan, är ihågkommen som en av 1600-talets mest lärda kvinnor. Hon ville göra Stockholm till Nordens Aten och Sverige till en kunskapsstormakt.
Till skillnad från sin krigsorienterade far Gustav Adolf förespråkade Kristina fred. Gustav Adolfs död i slaget vid Lützen 1632 innebar slutet på 30-åriga kriget. Freden i Westfalen bidrog även till förverkligandet av Kristinas vision om en vetenskapsakademi i Stockholm. Vid sin sida hade hon René Descartes, känd som moderna filosofins fader. Sverige skulle äntligen bli en europeisk kulturnation. Något Esaias Tegnér, Sveriges främste diktare, uttryckte under Svenska akademiens högtidssammankomst år 1836: Byta det fosterländska barbariet mot en universell bildning.
Sedan dess har Sverige utvecklats till en framstående kunskapsnation och skapade kanske världens bästa skolsystem, fram till det 30-åriga skolkriget. Bildtregeringens friskolereform år 1992 resulterade i fria vinstuttag i skolan, som under åren fått allt mer kritik. Skolkoncernernas ägare har nu förlorat skoldebatten och börjar förlora skolkriget. Konsekvensen blev att skydda vinsterna, genom majoritet i riksdagen där vågmästarpartiet SD köptes av näringslivets skoldirektörer. SD gjorde upp med direktörerna, svängde, blockerade tillsammans med högerpartierna alla förslag som försökte stoppa vinster i skolan och belönades med inflytande i högerblocket.
Lyckligtvis har Centerpartiet vänt i vinstfrågan, och förhoppningsvis kan även Liberalerna vara tillräckligt kloka att överge marknadsfundamentalismen. Inför nästa riksdagsval kanske Jimmie Åkesson abdikerar, och likt Nordens vishetsdrottning Kristina efterträdde Gustav Adolf, efterträds SD:s partiledare förhoppningsvis av en klok kvinna som förespråkar fred i det 30-åriga skolkriget, inför förbud mot vinster i skolan och byter ut ”det fosterländska barbariet” mot en universell bildning.
Drottning Kristinas rådgivare René Descartes blev känd för sin kritik mot vetenskapliga auktoriteter och uttrycket: Cogito, ergo sum, ”Jag tänker, alltså finns jag”. Den vinstkritiska folkmajoriteten finns kvar, och har nu börjat tänka allt mer kritiskt. Låt oss granska klägget med några kritiska frågor:
• Har det högernationalistiska blocket lojalitet till majoriteten av svenska folket eller till skolkoncernernas ägare och deras vinster?
• Blind lojalitet eller selektiv skolkoncernblindhet?
• Stockholm – Kläggistan eller Nordens Aten?
Miljöpartiet borde arbeta för avskaffade vinster i skolan och förbud mot aktiebolagsdrivna skolor.
