Första gången jag träffade Johnny sa han att det inte var någon idé att jag försökte lära mig uttala hans namn. Då skulle vi spela ihop på någon slags välgörenhetsspelning i Stockholm och jag fick vara hans guide.

Nu leder han mig genom den tätaste vegetation jag någonsin sett. Som sega, fuktiga draperier av spenat. Han pratar oavbrutet med mig, men glömmer att tala engelska hela tiden.

När han blir särskilt engagerad pratar han !kung, ett språk som är så annorlunda från de språk jag kan att jag bara hör ljud. Klickningar och kombinationer av vokaler och konsonanter som gör mig imponerad av vad den mänskliga strupen är förmögen att frambringa.

Utropstecknet är en sorts klickljud. Vissa dialekter kan ha uppåt hundra olika konsonanter, varav många är sådana som en svensktalande person inte ens kan skilja mellan utan träning. Å andra sidan har en del av dem bara en eller två vokaler.

Många skulle kalla Johnny afrikansk pygmé. Han struntar i vilket, men det är inte direkt respektfullt. Bushman gillar han inte.

Han tillhör san-folket som i sin tur består av en massa olika grupper, hans grupp heter som hans språk, som kanske egentligen är en dialekt av khoisa, berättar han när jag påminner honom att prata engelska. Vilket han gör perfekt.

– Jag är av !kungfolket eller människa. Har inga andra lojaliteter än min familj. Inte till den där uppblåsta elefantblåsan …

Han övergår till !kung igen medan han viftar ilsket med sitt blåsrör i stigens riktning. Jag gissar att hans by ligger där någonstans och jag vet vem han syftar på. Tarzan.

”Aldrig en tanke på att komma tillbaka”

Johnny har inte varit hemma på fyra år. Han lämnade byn efter att ha tröttnat på att opponera sig mot hur apor och människor användes för tvångsarbete i diamantgruvor och på plantager runtomkring i den engelske lordens lilla lydrike.

Efter att ha försökt klara sig på egen hand fick Johnny kontakt med några olyckbröder, som kastats ut från andra byar och grupper och begav sig till Angola med dem.

Till slut hamnade han i Luanda där han arbetade som bud, med tiden började han lära sig engelska och portugisiska och började uppträda i olika sammanhang med sin traditionella musik.

– Jag blev intresserad av de andra instrumenten. Såg svårt ut, men det gick snabbt. Och tydligen kunde jag sjunga, så jag började spela med olika band.

Jag börjar känna doften av mat och rök. Men också diesel och sopor. Johnny hjälper mig tålmodigt att komma över en bäck som han studsade över som om det var en tröskel, men som jag tycker ser ut som en strid flod. Han visar inte med en min om han tycker att jag är en hopplös mes eller inte.

– Jag hade aldrig en tanke på att komma tillbaka, jag hade det bra och ville inte ha med det där aset att göra. Men min släkt finns här, min mamma och pappa. Än har ingen av dem drabbats direkt, men de kan råka illa ut när som helst.

”Trodde du serietidningen var sann?”

I antropologiböckerna var allt så snyggt och ursprungligt och framför allt luktade de inte. När vi tar oss ner för en ringlande stig som leder ner till den flod som bäcken antagligen rann ner till började ljuden från maskiner och fordon strömma mot oss med ett långsamt, malande basljud i botten som redan från början hotade att ge mig en sprängande huvudvärk.

Johnny stannar till och drar några djupa andetag som för att ladda sig med ren luft innan han vinkar åt mig att fortsätta in bland husen.

– Det här är ingen by, protesterar jag efter ett tag. Det är en produktionsanläggning.

Johnny får något retsamt i blicken.

– Trodde du serietidningen var sann?

– Nä, säger jag, självklart inte, men det här?

– Det här är allt som är kvar av vårt samhälle. Precis som på så många andra ställen. Jag har kontakt med folk i Papua Nya Guinea som håller emot och det finns en och annan grupp kvar i Amazonas och på öar lite här och där som klarat sig undan den konsekventa förstörelsen, men du ser ju hur det är med oss.

Tarzan är på väg att falla

Först tror jag att det är en pistol och ryggar tillbaka. Men Johnny ler och pekar. En grupp schimpanser som egentligen skulle släpa stockar till ett sågverk i ena änden av byn vägrar arbeta och jagas nu av tre ilskna vakter i khakifärgade uniformer som viftade med långa läderpiskor.

– Kolla, pekar Johnny. Det där hade inte hänt för bara några veckor sen.

Ingen vågade opponera sig, men Tarzans välde är på väg mot sitt slut.  Demonstrationerna, strejkerna och allt annat som hänt gör att han är på väg att falla.

Jag ser hur det rycker i Johnny, han vill ingripa, men jag har under denna korta tid insett att han inte tar oöverlagda beslut. En kärleksfull revolutionär.

– Här, vi ska hitåt.

Byn ligger i en djup flodfåra vilket skapar ett mikroklimat som i ett växthus. Det är varmt, öronbedövande varmt. Allt skriker hetta. Allt klibbar av svett. Till och med vattnet i min vattenflaska. Som börjar bli tom.

Jag är på väg till en intervju jag aldrig haft en tanke på att genomföra. Jag är där för att filma eländet och Johnny är på väg hem för att leda upproret. I alla fall människornas uppror.

Aporna är av uppenbara skäl inte möjliga att planera något med. Människorna i byn tycker sig ha viss kontakt med aporna och de ser att de lider. Även om schimpanser är lynniga och inte sällan våldsamma varelser så kan Johnny berätta om hur de ändå självklart ställer upp när något går snett.

– Åtminstone kommer de att haja att vi kämpar för deras frihet också när det smäller. Det vet jag.

”Schimpanserna har hajat”

Nu är jag säker på att det är pistoler jag hör. Flera stycken. Jag tar risken att ta fram kameran för att filma och ser fyra män komma springande i panik med säkert femtio schimpanser efter sig.

Männen försöker skjuta bakom sig samtidigt som de springer men träffar ingenting utom ett träd och två däck på en jeep innan de får slut på skott. De hoppar i panik in i en sliten folkabuss och försvinner längs den smala vägen som följer floden bort från kaoset.

– Jaha, skrattar Johnny, de har visst hajat grejen, schimpanserna. Vi ska dit där de kom ifrån. Verkar som om vi har missat början av filmen.

Jag ser också. Bil efter bil sladdar in på vägen och försvinner med ylande motorer, trots att det borde vara en omöjlighet att köra så fort på den smala vägen. Ett gäng hittar inget annat än en jättelik skogsmaskin som de långsamt navigerar mellan träden bort från byn, men ingen följer efter dem trots att de skulle ha kunnat springa snabbare än maskinen.

”Kom förbi min klubb i London”

Vi hinner inte gå många steg innan marken börjar gunga. Ljudet av människor som springer mot oss blandas med ljudet från kastruller och soptunnelock som människorna bankar på.

När vi når krönet på en liten backe ser vi hundratals människor jaga en ensam man uppför backen på andra sidan av krönet. Jag inser direkt att det är Tarzan och när hans blick möter min blick inser han vem jag är.

– Min vän, skriker han i falsett för att överrösta bullret omkring honom.

Någon kastar en kastrull i ryggen på honom, han snubblar till och kvider, men fortsätter att springa. Han försöker ropa något till mig men det tar honom en stund att få tillbaka talförmågan efter smällen. Men när han passerar mig och Johnny får han ur sig ett par snabba meningar mellan flåsningarna.

– Vi får ta intervjun när det är lite lugnare. Du kanske kan komma förbi min klubb? I London.

Johnny spottar efter honom.

– De kommer inte att skada honom. Ingen vill ha hit polis och militär. De vill bara göra det så jävligt som möjligt för dem som vill sätta sig på dem. Befrielse betyder inte alltid frihet, men en despot är bara en. Vi är många och förtryck fungerar bara om tillräckligt många spelar med. Här är det slut på det för ett tag i alla fall.

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

Poddar:

Climate One
Den amerikanska podcasten Climate One har funnits ända sedan 2007 och har som mål att binda samman alla olika aspekter av klimatnödläget. Här möts representater från FN, miljögrupper, religiösa grupper, fackföreningar och även fossilindustrin. Podden startades av Greg Dalton som hade fått upp ögonen för de snabba klimatförändringarna efter en expedition till Arktis. Förutom en podd driver de också ett nationellt radioprogram och en liveshow inför publik.

Klimatpodden
Klimatpodden har gjorts av Ragnhild Larsson sedan 2015. I varje avsnitt träffar hon en person, det kan vara forskare aktivister, artister, entreprenörer eller andra som på olika sätt engagerar sig i klimatkrisen. Målet är att den som lyssnar på podden också ska bli inspirerad att agera. Under årens lopp har hon bland andra pratat med Johan Rockström, Rebecka Lemoine, Stefan Sundström, Isabella Lövin och många fler. Ibland spelar hon även in avsnitt live inför publik. 

Klotet
Sveriges radios program Klotet serverar varje vecka fördjupande berättelser om aktuella miljöfrågor. Det kan handla om allt ifrån Sveriges klimatmål till varför skogsbolagen vill att det ska skjutas fler älgar. Programledare är Niklas Zachrisson.  

Filmer:

Om skogen och More of everything 
Två filmer som tillsammans avtäcker myterna kring det svenska skogsbruket. Genom envis lobbyism har de stora svenska skogsbolagen fått många att tro att skogsbruket som det ser ut i dag är hållbart, när det egentligen är precis tvärtom. I More of Everything medverkar ett antal forskare och berättar hur Sverige systematiskt har byggt upp enorma monokulturer och avverkat det mesta av det som en gång i tiden var urskog. I Om skogen synas klimatargumentet i skogsdebatten i sömmarna och det konstateras bland annat att skogsindustrin släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som skogen ackumulerar. Tillsammans utgör de viktiga dokument för alla som vill förstå varför skogen har blivit en så het fråga.  

Greta
Filmen om Greta Thunberg släpptes år 2020. I filmen får vi bland annat följa med på hennes segling över Atlanten och när hon talar inför FN:s generalförsamling. Nathan Grossman som regisserade filmen sa att han ”ville bort från berättelsen om Greta, och komma in i hennes huvud”. Filmen hyllades för att den visade hur en väldigt ung människa får bära ett väldigt tungt ansvar och den blev bland annat nominerad till bästa film på Guldbaggegalan 2021. 

How to blow up a pipeline
Den här amerikanska action-thrillern bygger på idéer som presenterades i Andreas Malms bok med samma namn från 2021. I boken argumenterar Malm för att förstörande av egendom kan vara en viktig taktik för att uppnå klimaträttvisa. I filmen (som är fiktion och inte någon dokumentär) får vi följa en grupp unga personer i Texas som bestämmer sig för att spränga en oljepipeline. Filmen utforskar var gränsen går för vad som är  acceptabelt i kampen för att rädda klimatet.

Böcker:

Lisa Röstlund: Skogslandet 
Lisa Röstlund har i ett antal reportage i Dagens Nyheter kritiskt granskat den svenska skogsindustrin. Nu har hon samlat sina kunskaper i en bok. Bilden som framkommer är inte bara den av en komplicerad fråga där olika intressen står mot varandra utan också om hur det faktiskt liknar ett krig med hemliga dokument, forskare som tystas ned och människor som är livrädda för att våga prata öppet. 

Klimatboken (red. Greta Thunberg)
Över hundra geofysiker, matematiker, oceanografer, meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer har bidragit med sin expertkunskap till den här boken som Greta Thunberg varit redaktör för. Tillsammans brottas de alla med den stora frågan hur vi ska lösa klimatkrisen och skapa en framtid som är värd att leva för de generationer som kommer efter oss. Några av de kända namn som medverkar är Naomi Klein, Margaret Atwood och George Monbiot men också svenskar som Elin Anna Labba och Johan Rockström. 

David Wallace-Wells: Den obeboeliga planeten
Klimatdebatten präglas i mångt och mycket av önsketänkande. Bara vi framställer lite mer el eller bygger ut CCS-tekniken så kommer allt lösa sig. David Wallace-Wells bok, som utgår från en artikel han skrev i New York Magazine och som blev den mest lästa i tidningens historia, är en motvikt till det där. Här visar han hur illa det faktiskt kan bli om vi inte vidtar genomgripande åtgärder genast. Trots att den kan verka väldigt dyster inger den också hopp genom att visa hur vi kan tänka för att komma vidare. 

Peter Alestig: Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige
Peter Alestig är klimatjournalist på Dagens Nyheter. I den här boken visar han att inte bara resten av världen utan även Sverige kommer påverkas stort av klimatförändringarna. Allt ifrån energiförsörjningen till ekonomin och till och med demokratin kan komma att sättas i gungning om vi inte aktar oss. Redan i dag ser vi tecknen på klimatförändringar med extremväder, skogsbränder och översvämningar – men allt talar för att det kommer bli ännu värre framöver. 

Ulrike Herrmann: Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt
Går det att förena kapitalism med ett hållbart samhälle? Många vill svara ja på den frågan, men den tyska ekonomijournalisten Ulrike Hermann tror annorlunda. Hon menar att det är tron på evig tillväxt som är själva grunden till många av de problem vi ser i dag och så länge som vi upprätthåller det kapitalistiska systemet så kommer våra försök att mildra klimatkrisen vara dömda att misslyckas. Lösningen heter cirkulär ekonomi menar hon och lyfter fram den brittiska krigsekonomin från 1939. 

Johan Rockström m.fl.: En jord för alla: Ett manifest för mänsklighetens överlevnad
Inom klimatforskningen pratar man ofta om att vi håller på att passera flera så kallade tipping points, trösklar där det vi gör efter får självförstärkande effekter. Men tipping points behöver inte bara vara av ondo. I den här boken lyfter Johan Rockström och flera andra forskare fram att vi också är på väg att nå en social tipping point. Sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande kan tillsammans bidra till att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar. Med hjälp av kraftiga datormodelleringar visar forskarna hur vi tillsammans kan skapa en jord för alla.