Espresso house. Kafékedjan som nästan alla har en åsikt om. De poppar upp i lokalen där ditt favoritkafé just gått i konkurs. Hembakat ersätts med centralbakat. Men är det så himla trist egentligen? Syre djupdyker i den bespottade men ändå välbesökta kedjan.
Vi är tre vänner som planerar att äta oss igenom hela menyn. Ja, den veganska delen alltså. Espresso house gick i början av året ut med att de nått sitt mål med ett sortiment som är 50 procent växtbaserat. Fast, det stämmer ju inte. Det är bara att trava in på närmsta kafé och titta på de gröna små skyltarna vid varje macka och bakverk. De är i mycket tydlig minoritet. Det bevisas ytterligare när vi beställer nästan allt som är veganskt, vilket alltså inte är i närheten av halva kyldisken.
Den utmärkta chokladbollen, som hängt med sedan dinosauriernas tid, hoppar vi över i dag. Så även cookies. Tre magar = begränsat utrymme. Jag har riktigt svårt för tryffel, så den trevliga focaccian med tryffelmajonnäs blir min ena väns lott. Den andra vännen väljer avokadobagel. Och jag själv satsar på avokadorågmacka. Fler veganska maträtter än så hittar vi inte. På fikafronten satsar vi på semmelsnäcka, äppelcroissant och brownie.
Det är full rulle på det utvalda kaféet och vi tigger till oss soffplatser bredvid en ensam laptoppare. Själv sätter jag mig på en av de kohudsklädda pallar som finns lite här och var i lokalen. Egentligen finns det ju ingen etisk skillnad mellan skinnsoffan och pallen, men det blir alltid lite mer påtagligt med pälsiga material. Jag sitter alltså på en kroppsdel och koketterar med veganfika.
Några andra som koketterar är Espresso house själva. På hemsidan kan man läsa om ”äkta smör” och andra klyschor, men här sitter vi alltså nu med sex anrättningar baserade på oäkta ingredienser. Ni vet, det där läskiga margarinet som består av rävgift och nermalda mockasiner.
Mina två vänner hugger in på sina smörgåsar. Hunden Charles får snällt titta på. Först ut är focaccian med grillad paprika och tryffelmajonnäs. Vännen gör tummen upp medan hon tuggar ivrigt. Hon tycker den är supergod och skulle gärna beställa den igen. Själv känner jag den erbarmliga tryffellukten fylla hela kaféet.
Ingen riktig bagel
Min andra vän bedömer sin avokadobagel med havrespread. Den första reaktionen är att hon saknar sälta. Spreaden är okej men över lag är bageln inte superspännande. Hon hade gärna sett något krispigt. Själv börjar jag googla bagelbilder för att driva min tes: Det där är inte en bagel. Jag kan sätta mitt minst användbara lillfinger på att det här brödet inte har kokats – och det är definitivt inte ljust och luftigt – utan det är bara rågsurdegsmacka med hål i mitten.
Det är dags för mig att kika närmare på min smörgås. Den beskrivs som ett rågbröd med smakrik sötpotatishummus, avokado, picklad rödlök och babyspenat, toppad med rostade sesamfrön. Det här är en riktig praktfrukostmacka. Brödet är lite sött och täckt av rostade pumpakärnor. Hummusen, avokadon och alfalfagroddarna gör smörgåsen riktigt saftig och pricken över i är den syrliga rödlöken. Beskrivningen ”smakrik” stämmer faktiskt väldigt bra.
Vi samlar oss en smula och ska äntligen dyka ner i sötsakerna – den egentliga anledningen till att vi är här. Det tog många år att utöka det veganska fikautbudet på Espresso house. Även om det är fint att de äntligen vågat satsa, så var startsträckan irriterande lång. Vi tycker alla att den porösa och chokladdoppade chokladbollen fungerat alldeles utmärkt som nödfika, men efter en triljon år börjar man tröttna. Årets stora begivenhet är istället semmelsnäckan.
Två av oss har redan ätit den, så nu är det min andra vän som ska testa. Hon är, precis som vi andra, väldigt nöjd och glatt överraskad. Semlan beskrivs som mandel- och kardemummabulle med surdeg, fylld med mandelmassa och vegansk topping. Just bullen är det som gör ekipaget så rackarns gott. Bort med torra semmelbullar! Hit med mandelsurdeg! Den är saftig, grädden är fast och söt och min vän säger att det är den bästa semlan hon ätit. Det är stora ord.
Semla med palmgrädde?
Jag tänker att jag ska skriva i min text att det är en särdeles fin havregrädde, men dubbelkollar på hemsidan. Jag börjar förstå bakgrunden till den torftiga beskrivningen ”vegansk topping”. Det är nämligen varken havre- eller sojagrädde, utan rätt och slätt palmfett. Och det är ju det som är vitsen med palmfett: det är fast i rumstemperatur. En lurig liten jävel, helt enkelt. Vem skulle skriva ”semla med palmgrädde” på en skylt?
Min andra vän tar ett bett på sin croissant med vaniljkräm och äppelfyllning. På hemsidan ser croissanten ut som ett wienerbröd, fullsmockat med gul vaniljkräm. Men här på tallriken är skapelsen lite mer modest. Vännen, som inte har någon tidigare erfarenhet av croissanter, tycker den är lite torr, platt och tråkig, men med mycket äppelsmak.
Nu är det bara ett bakverk kvar: min caramel pecan brownie. Jag får välja mellan havre- och sojagrädde som tillbehör. Jag kör på soja, men jag borde veta bättre efter alla dessa år i vegansvängen. Det är ju havren som är mest ståndaktig av dessa två varianter. Min sojagrädde sjunker snabbt ihop och den är dessutom totalt smaklös. Det är som att äta luft. Själva brownien däremot är förvånansvärt fantastisk. Perfekt spröd på utsidan och göttigt klibbig på insidan, som en delikat kladdkaka. Kolasåsen är kalassmarrig. Kanske är man som vegan lite svältfödd på kolasås. Pekannötterna är pricken över i.
Vi försöker nu gemensamt sammanfatta besöket, självklart utifrån en kafékontext. Det går ju inte att jämföra med en sjurätters avsmakningsmeny. Min första vän sätter en fyra, min andra vän drar till med en trea. Jag själv en fyra. Och hunden Charles har somnat, men jag gissar att allt han äter är en femma så jag skulle inte ta hans rekommendationer på för stort allvar.
Espresso House
Järntorget 3, Göteborg
Priser i urval:
Focaccia: 74 kronor
Bagel: 68 kronor
Semmelsnäcka: 39 kronor
Brownie: 35 kronor
