Zoom

Ny bok om hedersvåld ger stöd åt dem som ska stödja

Enligt Susanna Udvardi  saknas ett strukturerat, systematiskt, förebyggande och åtgärdande arbete mot det hedersrelaterade våldet.

I år är det 20 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far, eftersom han ansåg att hon vanhedrat familjen genom att förälska sig i en svensk kille och tala öppet om hederskulturen. Mordet blev en ögonöppnare och en chock för många i Sverige. Ändå har lite hänt sedan dess, menar Susanna Udvardi, verksamhetschef på Freezonen kvinno-tjej-brottsofferjour, och aktuell med nyutkomna boken ”Alla barn har samma rättigheter – en bok om hedersvåld”.

Freezonens kombinerade jour driver en nationell hjälplinje per telefon och chatt för våldsutsatta – oavsett kön. Man bedriver också tjej-, kvinno- och brottsofferjour i fem skånska kommuner, med kansli i Ystad och stöttar personer ifrån Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo och Skurup. Varje år kommer man i kontakt med 500-600 personer, mestadels flickor och kvinnor.

– Utsatta personer kontaktar jouren själv och en stor del av ärendena förmedlas genom polisen efter att någon har gjort polisanmälan och vill ha kontakt med en frivillig organisation. I varje kommun har vi minst 50 ärenden per år. Det är femtio flickor och kvinnor som oftast är utsatta för mäns våld och ibland för hedersvåld, säger Susanna Udvardi.

Saknas resurser i många led

Enligt henne saknas ett strukturerat, systematiskt, förebyggande och åtgärdande arbete mot det hedersrelaterade våldet och det saknas resurser i många led.

– Politikerna säger ofta och gärna att de arbetar för att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersvåld men det märks enbart i ord, inte i stöd till de lokala kvinno- och brottsofferjourerna. Simrishamns kommun till exempel anser att vi skall söka stöd från kultur- och fritidsnämnden som inte vet vad vi gör, och framför allt har mycket lite budget. Med det bidraget kan vi stödja Simrishamns kommuns våldsutsatta under en månad, det är vad pengarna räcker till.

Pengarna till verksamheten kommer till största delen från olika projektmedel, gåvor från allmänhet, och företag samt medel från stiftelser. Men gapet mellan resurserna och behoven är stort. Arbetet i Freezonen bedrivs huvudsakligen på ideell basis av oftast mycket välutbildade volontärer. Det finns ett stort hjälpbehov, men man hinner bara med det mest akuta.

– Vi försöker få ihop pengar för att kunna ha två tjänster fördelade på fem personer. Trots att vi har 43 volontärer och trots att vår stödlinje bemannas av jurister och socionomer, så behöver någon samordna det, konstaterar Susanna Udvardi.

Farligt söka hjälp

– Vi har även en öppen mottagning och en stödbuss som är unik. Många som är utsatta för hedersvåld varken kan eller vågar ta kontakt med kommunernas socialtjänst. En hedersvåldsutsatt flicka som är ständigt påpassad av familjen har svårt att söka hjälp. Det handlar delvis om att man växer upp i en hederskontext och tror att ens situation är den “normala”, delvis är det också överlevnad. Det kan vara väldigt farligt att söka hjälp. Släkten och familjen som är övertygade om att deras sätt att hantera flickors och kvinnors liv är deras angelägenhet, släpper inte flickorna ur sikte.

Så sent som 1 juli 2020 infördes en skärpning av lagen kring hedersrelaterat våld och förtryck som har gjort det enklare att stoppa ungdomar om det finns misstankar om att de förs utomlands för tvångsgifte. Trots det ”försvann” 157 barn detta år, bortförda mot sin vilja för att giftas bort, enligt siffror från länsstyrelsen i Östergötland.

”Flickor och även pojkar tvingas iväg på ”semester” och kommer aldrig tillbaka. Det vittnas om tomma skolbänkar efter sommarlovet och få av dessa ungdomar lyckas komma hem igen.” står det i boken som Susanna Udvardi och SO-läraren Sandra Pilemalm har skrivit.

Okunskap finns

Det finns enligt Susanna Udvardi fortfarande okunskap, ovilja och ren resursbrist när det gäller stöd och hjälp till både våldsutsatta och hedersvåldsutsatta. Det finns även ett övergripande, strukturellt systemfel som gäller ekonomin.

Det är kommunernas socialtjänst som har ansvar att stödja våldsutsatta, men kostnaden för de personer som blir utsatta – förutom lidandet som det innebär för den enskilde individen – hamnar på regionerna.

– Det är aldrig kommunen som bär kostnaden för sjukhusräkningen, för sjukpenningen eller rehabiliteringen, säger Susanna Udvardi. Det är här problemet ligger för oss också, likt många andra kvinno- och brottsofferjourer. Kommunerna förlorar inte en enda krona om vi stänger ner vår verksamhet. Ingen skulle heller märka om 50 personer skulle återgå till arbete istället för att gå sjukskrivna.

Hon menar att det fortfarande finns en hel del okunskap om hedersvåldet inom kommunernas organisationer. Inte sällan sammanblandar man till exempel hedersvåldet med våld i nära relationer. Stödet till de utsatta blir ofta hjälp med bostad, där de våldsutsatta sedan sitter ensamma och isolerade.

Som hjärntvätt

– Hedersvåld fungerar nästan som hjärntvätt i en sekt. Ungdomarna nekas rätten att göra sina egna livsval och växer upp med destruktiva normer som är i direkt i motsats till barns och kvinnors mänskliga rättigheter, säger Susanna Udvardi.

– Ungdomar som är utsatta för hedersvåld och vågar söka hjälp behöver fly. Att behöva byta identitet och glömma bort sin familj för alltid är inte ovanligt utan dessvärre ganska vanligt. Att kunna återvända och fortsätta med det liv man drömmer om är sällan en möjlighet, ändå verkar många tro det. Vi har 20 år efter mordet på Fadime fortfarande en naivitet där motståndare till hedersvåld kallas för rasister och våldet relativiseras både av högre utbildningar och många akademiker.

– Att vi inte har kommit längre är en av förklaringarna till att över 240 000 ungdomar lever i detta hemmafängelse som kallas för hederskontext.

Ny läroplan välkommen

Ett annat problem är att stödet till hedersvåldsutsatta inte sällan är kortsiktigt och ofta försvinner när ungdomarna fyller 18 år. Susanna Udvardi menar att det finns mycket att lära av grannländerna.

– I Danmark och Norge har man kommit längre. Det har hänt att vi har skickat iväg personer till Norge för att hjälpen här är för dålig och de våldsutsattas situation för farlig.

Den nya läroplanen ökar lärarnas behov av kunskap och stöd
Den nya läroplanen ökar lärarnas behov av kunskap och stöd. Därför har Susanna Udvardi skrivit boken om hedersvåld tillsammans med SO-läraren Sandra Pilemalm.

Även i skolorna är okunskapen stor kring hedersvåldet, menar Susanna Udvardi, som välkomnar den nya läroplanen som börjar tillämpas från 1 juli.

Den innehåller ändringar kopplat till hedersrelaterat våld och förtryck och gör att behovet av kunskap och stöd till lärare är stort. I boken förklaras därför vad hedersvåld är, hur man upptäcker det, vilken lagstiftning som finns på området, skolans och förskolans demokratiuppdrag och det finns även en genomgång av de senaste ändringarna i läroplaner och kursplaner.

Boken kompletteras med undervisningsmaterial på nätet, som kan användas i klassrummet och där mänskliga rättigheter och hedersrelaterat våld och förtryck sätts in i en större kontext.

Även pojkar drabbas

– Boken innehåller mycket praktiskt material med väldigt konkreta och handfasta råd och checklistor och även tips och råd kring hur man på bästa sätt kan stödja och hjälpa en utsatt ungdom, säger Susanna Udvardi.

– Det finns inte mycket litteratur om hedersvåld på svenska och den som finns är oftast väldigt akademiskt inriktad eller ganska inaktuell och saknar uppdateringar med lagändringar som skett, särskilt de senaste åren. Den här boken ger både kunskap och ett konkret stöd som är väldigt ”hands-on”.

Susanna Udvardi betonar att det inte bara är flickor och unga kvinnor som drabbas av hedersvåldet. Även pojkar och unga män är utsatta och kan exempelvis tvingas kontrollera sina systrar, fastän de inte vill. I hederskulturer är också heteronormen strikt. Nästan alltid är det förbjudet att vara homosexuell eller transperson.

Förebyggande arbete viktigt

Att komma tillrätta med det hedersrelaterade våldet är svårt, men enligt Susanna Udvardi finns det flera vägar framåt. Man måste arbeta förebyggande, samtala med ungdomar i ett tidigt skede och det behöver också finnas kompetent stöd.

– Nu kopplas vi in när huset brinner och drar ut den skadade. Men långt innan dess går killen i skolan och påverkas av det man talar om där och vilka ideal som lyfts fram, säger Susanna Udvardi.

Hon refererar till Fadime Sahindals tal i riksdagen i november 2001, precis två månader innan hon mördades av sin egen far den 21 januari 2002.

– Fadime sa ”Vänd dem inte ryggen!”. Oavsett hur vi kommer i kontakt med dessa barn så behöver vi hjälpa. För barns rättigheter gäller alla barn, oavsett kultur och religion, inte bara vissa. Därför skrev vi boken med uppdaterade lagar och regelverk för att ge större förståelse och stöd till dem som ska stödja.