När Jonas Sjöstedt för tio år sedan valdes till partiledare för Vänsterpartiet visade han tydligt att han tog den globala uppvärmningen på allvar genom att kritisera konsumtionssamhället och ta upp problemen med tillväxtsamhället. Under första tiden som partiledare höll också Sjöstedt den miljöpolitiska fanan högt. Även om fanan senare halades en bit gjorde det att Vänsterpartiet framstod som det parti som hade den mest radikala miljöpolitiken under den period då Miljöpartiet var som djupast inne i regeringsträsket.

Annat är det i dag. Visserligen lyckades miljömedvetna vänsterpartister justera lite på de värsta förslagen från partiledningen på kongressen i helgen, men Dadgostar fortsätter även efter kongressen att närmast visa förakt för miljörörelsens tankar och all tillstymmelse till djupare system- och tillväxtkritik. Att ens prata om problem med köttätande, flygande, konsumtion och annat som är en del av västvärldens förbrukande av över fyra jordklot är enligt Dadgostar liberalt moraliserande.

Sådant vill inte hon och partiet ägna sig åt eftersom hon leder ett vänsterparti som tror på politiken och att politiken, inte individen, ska förändra. Det genom att satsa på stora industriprojekt varav flera kan vara färdigställda först om 10 eller 20 år, det vill säga alldeles för sent, inte bara för 1,5-gradersmålet utan även för 2,0. Projekt som dessutom ofta kräver enorma mängder naturresurser i form av metaller (= fler gruvor), cement (= ytterligare kalkbrott) och fossil energi (= ytterligare växthusgaser).

Detta är en linje hon följt stenhårt sedan långt innan hon blev partiledare och den externa och interna kritik som hon fått för den verkar överhuvudtaget inte störa henne. Redan när hon skulle väljas till partiledare och intervjuades i Syre återkom hon upprepade gånger till att Vänsterpartiet ska fokusera mer på att få ekonomin att växa. Tvärtemot den breda miljörörelsen ser hon ingen motsättning i en ständig, exponentiell tillväxt och ett dito uttag av resurser på en begränsad planet. När jag ytterligare ett år tidigare frågade ut henne i Almedalen var hon också tydlig med att det är full sysselsättning som gäller, så vi kan producera bilar och andra prylar, som var Vänsterpartiets mål.

Det är beklagligt att Vänsterpartiet kommer allt längre ifrån den linje som det ett litet tag såg ut som om Sjöstedt var på väg att ta partiet till. Med ett sönderregerat Miljöparti och ett Centerparti som bara orkar bry sig om miljön om det inte på något sätt kan drabba jord- och skogsbrukare i synnerhet och landsbygdsbor ekonomiskt i allmänhet hade Vänsterpartiet kunnat vara det attraktivaste valet för miljömedvetna väljare. Men tyvärr har de helt tappat det.