I Sverige utvisar vi inte människor till länder där de riskerar tortyr. I alla fall inte i teorin. Sverige har nämligen skrivit under FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Tortyrkonventionen är ingen gummiparagraf – ingen får utsättas för tortyr eller motsvarande. Förbudet är bindande för alla stater och kan inte avtalas bort. I staterna som har skrivit under avtalet får ingen torteras och inte heller utvisas eller utlämnas till ett land där den riskerar att bli torterad. Ingen som befinner sig på svenskt territorium, oavsett om personen till exempel saknar uppehållstillstånd.
Skillnaden mellan utvisning och utlämning är viktig här. Utlämning innebär att man griper och lämnar ut en person till en annan stat, till exempel för att ställas inför rätta för ett brott som personen anklagas för i det landet. Formellt är det regeringen som fattar beslut om utlämning, men om Högsta domstolen avslår ansökan får regeringen inte gå emot. Sverige utlämnar i princip inte människor till Turkiet eftersom rättssäkerheten är svag, domstolarnas ställning är osjälvständig och tortyr är vanligt, speciellt mot kurder.
Utvisad kan man bli för att man till exempel saknar uppehållstillstånd, anses vara en säkerhetsrisk eller är dömd för ett brott som kan ge fängelse. Det regleras i Utlänningslagen (2005:716) och Lagen om särskild utlänningskontroll (1991:572).
Tortyrkonventionen förbjuder som sagt även utvisning om personen riskerar tortyr. Det är inte unikt att sådana utvisningar sker ändå, inte minst från Sverige. I 16 fall mellan år 2000 och 2020 har FN:s tortyrkommitté fällt Sverige för brott mot Tortyrkonventionen. Ett av fallen rör en kurd som utvisats till Turkiet.
Men Mahmut Tat i Göteborg borde ändå inte ha behövt vara så värst orolig. Han kom till Sverige för sju år sedan på flykt från ett långt fängelsestraff. Det han dömdes för var att köra diverse förnödenheter åt PKK, och brottet kallas samröre med terrororganisation – men Mahmut Tat säger att anklagelsen är falsk. Han sökte uppehållstillstånd i Sverige men fick inget besked förrän efter fem år. Då fick han avslag, och för ett år sedan kom ett utvisningsbeslut.
Han höll sig inte undan. Han bodde kvar i lägenheten och jobbade kvar på pizzerian. Men han berättar för Blankspot att han visste att de skulle komma och hämta honom en dag. Och när han kom hem från jobbet fredagen den 2 december möttes han av polisen. Dagen därpå ställdes han inför rätta i Istanbul.
Den långa lista över mer eller mindre oppositionella kurder som Erdoğan vill ha utlämnade till Turkiet består mest av svenska medborgare, som varken kan utlämnas eller utvisas. Men utvisningsbesluten mot turkiska medborgare med kurdiskt ursprung har blivit betydligt fler.
Paul Levin, föreståndare vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet, säger till Dagens industri att det mycket väl kan ha med Natoansökan att göra, att Mahmut Tat utvisas just nu. Han tillägger:
– En annan fråga är om Migrationsverket i sin bedömning av de individuella fallen låter sig påverkas av den svenska Natoprocessen. Det vore förstås djupt problematiskt, men i dagsläget kan jag inte säga att jag har evidens nog för att göra en sådan tolkning.
I turkiska medier får Mahmut Tats utvisning mycket uppmärksamhet – och omtalas som en svensk eftergift åt Erdoğan. Det verkar som om Sverige står bakom FN:s tortyrkonvention bara så länge inte en makthavare som vi vill blidka skickar över en önskelista. Att Turkiet villkorar medlemskapet i Nato med överlämnade kurder är inte en anledning att lyda. Tvärtom.
Var det inte för att kunna försvara vår demokrati vi skulle vara med i Nato? Det här är inte demokrati. Att människor som fått skydd i Sverige har blivit brickor i ett maktspel med den de skulle få skydd ifrån, det är skamligt och inget annat.
Kvinnor och flickor från Afghanistan ska få asyl i Sverige.
Maria Malmer Stenergard (M) blåser upp antalet papperslösa – som om det kunde motivera angiverilagar.
