De senaste åren har det skett en rad stora satsningar på batteritillverkning i Sverige. Tidigare var branschen beroende av import från framförallt Asien.
Först ut var Northvolt med sin fabrik i Skellefteå. Men även Scania och Volvokoncernen har lanserat batterisatsningar i bland annat Göteborg, Södertälje och Mariestad.

– Sverige är på väg att bli en supermakt inom batteritillverkning, säger näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson på en pressträff.

Tillverkningen har enligt branschen skapat 10 000 nya jobb, bland annat i mindre orter som tidigare haft svårt med arbetstillfällen som Långsele.
Batteritillverkningen har också enligt Karl-Petter Thorwaldsson varit en viktig del i klimatomställningen.

– Sverige har blivit en frontrunner i klimatomställningen mycket tack vare stora gröna investeringar och en tydlig politisk inriktning, säger Karl-Petter Thorwaldsson på pressträffen.

"Sverige ska visa resten av världen"

Han anser att regeringen tar sitt ansvar för att få ned utsläppen, samtidigt som Sverige kan visa resten av världen att en snabb klimatomställning skapar nya jobb och exportmöjligheter.

– Samtidigt så utgör utsläppen från transportsektorn en av de stora utmaningarna. Det är ju en tredjedel av växthusutsläppen som kommer från transportsektorn och här kommer elektrifieringen att bli avgörande för att kunna minska utsläppen, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Investeringarna, som enligt ministern beräknas bli av “historisk omfattning inom en begränsad period”, innebär bland annat att få till infrastruktur, kompetensförsörjning och tillgång till bostäder i de kommuner och regioner som berörs. Framförallt vill man se till att tillståndsprövningar går snabbt och säkra tillgången till stora mängder fossilfri el.

För att underlätta och skynda på processen tillsätter regeringen en batterisamordnare som ska koordinera de olika satsningarna. Vem samordnaren blir kommer näringsministern berätta “inom kort”.

Det nya batteriet, ett natriumjonbatteri, innehåller inte vare sig litium, kobolt eller nickel – metaller som antingen finns koncentrerade på få platser i världen, eller som kopplas samman med brytning i gruvor med stora brister i arbetsmiljön.

Istället används bland annat kol, järn, kväve och natrium i batteriet, ämnen som är betydligt mer vanliga och enkla att få tag på.

Denna typ av batterier har hittills haft en energitäthet som varit alltför låg jämfört med litiumjonbatterier, som har en energitäthet på omkring 200 wattimmar per kilo, eller något mer. Men det nya batteriet uppges vara bäst i sin klass och ha en energitäthet på 160 wattimmar per kilo.

– Världen har satt stora förhoppningar på natriumjon, och jag är mycket glad att kunna säga att vi har utvecklat en teknik som kommer att möjliggöra dess utbredda användning för att påskynda energiomställningen. Det är en viktig milstolpe för Northvolts marknadserbjudande, men batteriteknik som denna är också avgörande för att nå globala hållbarhetsmål genom att göra elektrifiering mer kostnadseffektiv, hållbar och tillgänglig över hela världen, säger Peter Carlsson, vd och medgrundare av Northvolt, i ett pressmeddelande.

Kan lagra grön energi

Batterierna kan tillverkas till en låg kostnad och är säkra vid höga temperaturer. Detta gör att batteritypen passar bra för energilagring på marknader som exempelvis Indien, Mellanöstern och Afrika, skriver företaget vidare.

Batterierna är i första hand tänkta för stationär energilagring, det vill säga lagring som kan komplettera sol- och vindenergi och skapa ett stabilare elnät. Men Northvolt siktar på att efterföljande generationer ska ha högre energitäthet, något som kan möjliggöra användning i elfordon.

Utvecklingen av batteriet har gjorts i Northvolts forskningslaboratorium i Västerås i samarbete med företaget Altris, som är en avknoppning från forskning vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet.

Var tillverkningen av batterierna kommer att ske är ännu inte bestämt. Redan nästa år kan de första batterierna nå kunderna.

– Det blir kommersiell tillverkning en bit innan decenniet är slut, men var i världen är ännu inte bestämt, uppger Anders Thor, global kommunikationschef på Northvolt, till DN.

”Sverige behöver en ny politisk riktning!” konstaterade Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin i förra veckan när han tillsammans med flera andra S-toppar presenterade fyra rapporter som ska ligga till grund för deras politiska utveckling de kommande åren. Eftersom rapporterna till stor del kretsar kring migration, kriminalitet och integration blir man givetvis nyfiken på vad den nya riktningen handlar om. Innebär den att S har insett att det där med att kopiera Sverigedemokraternas politik inte var någon vidare bra idé? Tycker man att fokuset på repressiva åtgärder borde upphöra? Ångrar de den kraftiga omsvängningen i migrationspolitiken som de genomförde 2015–2016?

Nej, nej och åter nej. Det finns förvisso en hel del självkritik i rapporterna, men den handlar uteslutande om att de har varit för slappa, att vi har tagit emot för många människor och att vi inte ställt tillräckligt hårda krav på dem som kommit hit. Ungefär som det har låtit de senaste åtta åren från de borgerliga partierna, men också från sossarna själva med andra ord. 

I en intervju med DN är Magdalena Andersson stolt över att Sverige lade om migrationspolitiken efter 2015. Hon pratar om att ”när man kommer till Sverige ska man lära sig svenska” och beskyller den tidigare alliansregeringen för att ha skapat ”en av Europas mest liberala lagstiftningar för asylinvandring” vilket hon menar ledde fram till migrationskrisen 2015. Hon återkommer också till att vi ska ha en ordnad och reglerad migrationspolitik, som om någon någonsin påstått något annat. 

När hon får en fråga om vad som egentligen skiljer Socialdemokraternas politik från SD:s svarar hon: ”Skillnaden är att vi vill bygga ett samhälle för alla. Sverigedemokraterna vill polarisera och splittra. Det är svårt att tolka deras sätt att prata på annat sätt än att de tar ställning mot människor på grund av deras ursprung eller deras tro.”

Här finns fortfarande en viktig skiljelinje, S är inte rasister på det uppenbara sätt som SD är. Men det intressanta här är egentligen vad hon inte pratar om. Hon nämner inget om att Sverige ska välkomna människor på flykt, att vi är ett rikt land och att vi har råd att hjälpa människor. 

Moderaterna och SD är stolta över att de just nu genomför vad de kallar för ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Men paradigmskiftet började redan under S tid vid makten och det hade förmodligen fortsatt om S hade suttit kvar. Det kanske inte hade gått lika snabbt och de kanske hade avstått från en del av de mest extrema åtgärderna, men kursen hade med all sannolikhet varit densamma om S styrt själva istället för Tidöpartierna. Jag har också svårt att se att S, om de vinner nästa val, kommer dra tillbaka särskilt många av de ”reformer” som Tidöregeringen nu är på väg att genomföra i ett rasande tempo. 

Det är viktigt att komma ihåg att S aldrig har varit ett särskilt flyktingvänligt parti. Redan 1989 beslutade man att endast de flyktingar som uppfyllde kraven enligt FN:s flyktingkonvention eller hade särskilt starka skyddsbehov skulle få asyl i Sverige. Krigsvägran eller humanitära skäl skulle inte längre räknas. Beslutet upphävdes två år senare när Sverige fick en ny borgerlig regering. 

Magdalena Andersson har med andra ord helt rätt när hon säger att S alltid har velat ha en ordnad och reglerad migrationspolitik. Däremot har hennes partikamrater fel när de hävdar att det här skulle vara en ny politisk riktning. Egentligen är det bara samma gamla unkna politik som de har stått för i decennier.