Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att partier normalt sett gynnas av att deras favoritfrågor är på agendan. I årets valrörelse dominerar till exempel lag och ordning och utbildning. Också kärnkraft har seglat upp som en bubblare i kölvattnet av den energikris som Rysslands krig i Ukraina har orsakat. Många av årets viktigaste valfrågor är traditionellt sådana som tillhör den politiska högern.

– Det har skett en förskjutning i den mening att de frågor som den politiska högern prioriterar är högst upp på agendan idag. Men också i att det parlamentariska läget har förändrats: de gamla blocken är upplösta och nya konstellationer gör att det är mycket fokus på regeringsbildandet. Väljarna är inte nödvändigtvis lika intresserade av det – som väljare röstar du inte på en regering utan på ett parti baserat på deras ideologisk grund. Tidigare fanns det ganska tydliga alternativ: om det här partiet går upp eller ner så kommer regeringen se ut så, säger Marie Demker.

Hon menar att det nya parlamentariska läget gynnar den som är i opposition.

– Medierna framställer gärna regeringsbildandet som en process med sin egen logik och partierna drar många röda linjer åt olika håll. På det sättet har samtalet förändrats. Fram till för tio år sedan fanns det ganska fasta konstellationer. Nu börjar det nya politiska landskapet med tre stora partier som man måste förhålla sig till börja sätta sig.

Kan gå i opposition

I det nya politiska landskap som Marie Demker målar upp – där röda linjer och mer eller mindre oheliga allianser har blivit vardag – är det inte bara antalet mandat som spelar roll. Det menar Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet. Centerpartiet och Liberalerna är de småpartier som har dragit trumfkortet inför valet, sa han till Syre i förra veckan. Både Liberalerna och Centerpartiet kan om de inte får igenom en del av sin politik hota med att gå i opposition.

– Vi har sett samma sak i Danmark där det lilla socialliberala partiet Radikale venstre har varit tungan på vågen och avgjort om det ska vara en borgerlig eller socialdemokratisk regering. Det har gett dem mycket mer makt än vad deras storlek innebär, säger Anders Sannerstedt.

Men likväl kommer inflytande också med antalet mandat. Enligt de senaste opinionsmätningarna ser det ut som att SD kommer bli Sveriges näst största parti, även om Moderaterna i vissa mätningar har knappat in något. Jimmie Åkesson kommer inte släppa fram Ulf Kristersson som statsminister om han inte får någonting för det.

– Vi vet redan att Sverigedemokraterna och de andra partierna till höger är relativt överens i flera frågor. Som kampen mot brottslighet, invandringen och utbyggnaden av kärnkraften. Sedan kan man tänka sig att en fråga som kommer att dela det borgerliga lägret är synen på a-kassan och om taket ska höjas. Där är SD ganska ensamma om att vilja det och desto fler mandat de får ju bättre möjligheter kommer de ha att få igenom sitt krav om att höja a-kassan, säger Anders Sannerstedt.

Eftergifter nödvändiga åt flera håll

Samma sak gäller för den andra sidan. Om Magdalena Andersson får bilda regering kommer både Centerpartiet och Vänsterpartiet att kräva inflytande. Vänsterpartiet har dock aldrig suttit i regering och Anders Sannerstedt tror inte att de kommer att göra det efter årets val heller.

– Men några köttben kommer de vilja ha, annars är de inte med. Ett problem är att inflytandet som Vänsterpartiet vill ha gäller ofta Centerpartiets hjärtefrågor. De vill ta bort det fria skolvalet och vinster i välfärden.

Sverigedemokraterna kommer vilja ha inflytande i migrations- och integrationspolitiken. Något de till viss del redan har fått i och med att övriga partier har följt efter. Den frågan kommer bli ett mindre problem. Marie Demker tror istället att partiets nästa mål kommer bli att få inflytande i kulturpolitiken och så kallade mjuka värden, som utbildning och public service. Vilket kan leda till nya konflikter mellan SD, M, KD och L. Enligt Marie Demker är det mer sannolikt att de tre partierna ger efter i kulturpolitiken än i den ekonomiska politiken, där SD ligger mer till mitten eller till och med till vänster än dem. Som i frågan om ovan nämnda höjning av a-kassan.

– Men jag tror det är viktigare för SD att få inflytande i kulturpolitiken än i den ekonomiska politiken. Och jag tror också att det är frågor som M och KD är mer villiga att ge efter i.

Samtidigt är förmåga att kompromissa när man sitter i regeringsställning, eller är officiellt stödparti åt en regering, a och o. Att göra sig helt omöjlig fungerar inte.

– Med SD i regeringen blir det svåra regeringsförhandlingar, särskilt mot Liberalerna men också för M och KD. Både Ebba Busch och Ulf Kristersson har sagt att i regeringen tar man beslut kollektivt. De är uppenbart tveksamma till om SD är mogna för att ta beslut som inte är gynnsamma för dem själva. Frågan är om partiet opinionsmässigt kommer klara att vara lojala med regeringsbesluten, säger Marie Demker.

Danmark ligger steget före

I Danmark och Norge har regeringar liknande den Sverige kan få om högersidan vinner redan varit verklighet i många år. Den politiska utvecklingen i Danmark brukar ge en fingervisning om vad som komma skall här. Partiet Danskt Folkeparti gjorde 2015 en rejäl valseger när de kammade hem 21,1 procent av rösterna. Men under sommaren som har gått har det högerkonservativ partiet tappat i snabb takt. Nu klarar de knappt spärren till Folketinget på två procent. En av flera orsaker är att övriga partier i Danmark också bedriver en främlingsfientlig politik. Att vara radikal i invandringsfrågan är inte längre radikalt. De danska socialdemokraterna har lagt fram långtgående förslag om att flytta asylprocessen till Rwanda och deportera syrier, något Syre tidigare har rapporterat om.

Om Sverigedemokraterna tids nog kommer gå samma öde till mötes i Sverige – när de stegvis släpps in i värmen och ser sina egna hjärtefrågor högt upp på andra partiers agendor – är det för tidigt att sia om.

– De nationalkonservativa partierna har visat sig vara duktiga på att vara i regering och opposition samtidigt. Även om man haft inflytande över regeringens beslut så bibehåller partierna rollen att vara i opposition. På det sättet kan man ta åt sig äran för beslut som går i den egna riktningen, men kan inte ställas till ansvar för politiken som helhet, säger Marie Demker.

Läs även:

Snårig process till ny regering väntar efter valet – oavsett statsminister