Krönikor

Privilegierade svenskar drar urfolkskortet mot veganer

Som liten kunde jag skämmas över min bruna hudfärg och mitt ovanliga, ”konstiga” namn. I dag älskar jag mitt ursprung och ser oändliga möjligheter att dra fördelar av mitt yttre. Bland annat i debatten mot köttismens inlärda perception. 

Många samhällen har ätit en mestadels växtbaserad kost. Religioner som buddhism, jainism och hinduism har praktiserat vegetarianism i tusentals år och den föddes i länder som i Indien och antikens Grekland, platser som är långt ifrån att vara privilegierade. Om Indien är ett tredje världen-land så var det antika Grekland, milt uttryckt, ett femtionde världen-land.

Som brun minoritetsvegan med fjärde världen-rötter är det en fröjd att få montera ner fördomar om veganism i mötet med dem som låtsasbryr sig om världens mest utsatta människor, när de egentligen bara vill rättfärdiga sin egen köttkonsumtion.

Jag hör ofta att alla inte kan bli veganer eftersom urfolk inte skulle klara sig utan kött. Att säga att urfolk inte kan bli veganer är att jämföra sitt privilegium med en kontext som en inte ens förstå, för att själv dra fördel av jämförelsen.

Varför tänker svenskar på sig själva som ett utsatt urfolk vars överlevnad hänger på jakt och fångst när de får slut på ursäkter? Är det ett giltigt argument för att veganism är respektlöst mot andra kulturer?

Jag skäms när privilegierade sysslar med teoretisk gymnastik som inte har med verkligheten att göra, när de utnyttjar ursprungsbefolkning eller fattiga människor som en ursäkt för att de själva inte kan välja bort kött.

De som försvarar djurrätten hör ofta att det är veganism som är elitistiskt, men det som är elitistiskt är försvara idén om att människans smaklökar och bekvämlighet rättfärdigar att vi utsätter en annan varelse för lidande och död.

Att jämföra sin gynnade situation med andras, som urfolk och utsatta i det globala syd där animalier kan vara en avgörande näringskälla, är inte bara idiotiskt utan även respektlöst.

Inbillar sig de särskilt gynnade från den globala överklassen i ett land som Sverige att de jagar med spjut när de klickar hem veckans matkasse? Barnarbete är ju också något som förekommer i tredje världen för överlevnadens skull, men inte körsbärsplockar vi den situationen för att rättfärdiga att barn i Sverige ska bli billig och undergiven arbetskraft i smutsiga fabriker.

Det vore lika vanskligt att ta flygolyckan i Anderna där de överlevande tvingades äta sina vänner för sin överlevnad ur sin kontext som ett argument för kannibalism.

Den som endast sett vit mainstreamveganism, trots att majoriteten av världens veganer inte är vita eller mainstream, kommer förmodligen att fortsätta att se det som en urban medelklassyssla och utnyttja svaga som ett försvarsargument för sin plankstek och osttallrik. Den som jämför marginaliserade grupper, som kanske behöver djurprodukter för att överleva, med sig själv som handlar i en närbutik, för att rättfärdiga sin egen köttism är någon som inte tar moral på allvar.

Nej, urfolken kanske inte kan välja bort animalier. Men det kan du och jag.

Kurdisk vegansk mat: Şorbe nîsk, kutlik, biryani, yaprax/dolma – kolla gärna in Seirans Sinjaris grymma recept på @legallyplantbased.

Att Vänsterpartiet inte talar klarspråk om köttet i mötet med väljargrupper.