Radar · Miljö

”Italiens gasberoende kan minska på grund av Ukrainakrisen”

Gianni Silvestrini har sett en stor attitydförändring i Italien när det gäller energiomställning från fossilt till förnybart.

Europas beroende av rysk gas är en av de saker som blivit extremt tydlig sedan Ryssland invaderade Ukraina. Bara tanken på ett totalt stopp har gjort att Europa nu planerar för alternativ. Troligtvis kan utbyggnaden av förnybara energislag nu snabbas på i gasberoende länder som Italien, menar Gianni Silvestrini, vetenskaplig chef för Kyotoklubben i Italien.

Putins krig i Ukraina har bland annat skakat om energidebatten i de länder i Europa som är starkt beroende av rysk gasimport. Italien är ett av de länderna.

– Italien importerar 73 miljarder kubikmeter naturgas varje år. Av dem kommer 28 miljarder från Ryssland, säger Gianni Silvestrini, expert på förnybara energikällor och vetenskaplig chef för den ideella organisationen Kyotoklubben i Italien.

På grund av den rådande situationen har nu landet börjat se sig om efter alternativ till den ryska gasen. Det talas bland annat om att öka gastillförseln från Algeriet istället, liksom transporter av flytande gas, LNG. I en akut situation finns inte mycket annat att göra, förutom att försöka påverka alla att dra ner sin energikonsumtion. Men lyfter man blicken lite längre in i framtiden, så är de förnybara energikällorna ett alternativ som har möjlighet att byggas ut mycket mer, och relativt snabbt.

Kan halvera gasimporten från Ryssland

– Ett nätverk av energiföretag har gått ut och sagt att de tillsammans skulle kunna bygga ut den förnybara energin på tre år med 20 000 megawatt per år. Det skulle innebära 60 000 Megawatt, alltså 60 gigawatt. Med det kan man halvera gasimporten från Ryssland, säger Gianni Silvestrini.

Även om man skulle vara mer försiktig i sina beräkningar är det inte orealistiskt med en årlig utbyggnad på någonstans mellan 6000 och 8000 megawatt, menar Silvestrini. Det innebär alltså 6-8 gigawatt ny installerad effekt. Det kan jämföras med Sveriges totala installerade effekt från alla vindkraftverk, som år 2020 uppgick till 10 gigawatt.

Men det är inte vind som har den största potentialen i Italien, säger Silvestrini. Det är istället solenergin.

– De två största hindren för en snabb utbyggnad är de långa tillståndstiderna och att få lokalt stöd hos allmänheten. Till exempel så planeras det en vindkraftpark utanför Sicilien, och oppositionen handlar mycket om att det skulle förstöra utsikten. Men de skulle inte synas, de ska placeras 65 kilometer från kusten.

Politiker mer angelägna

Men åsikterna håller på att förändras också på detta område. Även politikerna har blivit mer benägna att trycka på för en förändring.

– De är tvungna till det nu. Det har gått från att vara ett mer avlägset problem till att bli mer akut. Då är det lättare att få konsensus.

Visserligen pratar högerpolitiker ofta om behovet av kärnkraft, men det finns ingen riktig konsensus kring detta energislag, menar Silvestrini.

– Det är ”fake news”. Kostnaderna är jättehöga och även den nya generationens små kärnkraftverk skulle inte vara färdiga förrän i slutet av detta decennium. Att prata om det har ingen logik.

Solenergin kan däremot byggas ut snabbt och till ett konkurrenskraftigt pris, både på privatpersoners tak och i stora solenergiparker.

– Dessutom kan agrivoltaiska solsystem, där du odlar i skuggan av solcellerna, ge en dubbel vinst, både från det du odlar och den el du producerar, säger Silvestrini.

Just nu håller många byggnader i landet på att energieffektiviseras, med pengar från EU:s återhämtningsfond. Allt har inte gått som man tänkt sig, då det bland annat förekommit falska projekt. Men samtidigt gör de seriösa åtgärderna nytta, menar Silvestrini.

– För att genomföra renoveringarna måste energiklassen förbättras minst två klasser. Men i många byggnader blir hoppet upp till 4, 5 klasser, vilket är en bra energibesparing.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV