Radar · Miljö

Motsatta mål för viltförvaltning vid svensk-norska gränsen

Älgarna rör sig fritt över gränserna men viltförvaltningen i Sverige och Norge skiljer sig åt.

Målen för viltförvaltningen kan vara den rakt motsatta i Sverige och Norge, fastän viltpopulationen är densamma på båda sidor av gränsen. Det framkommer i en färsk rapport från Grensevilt, ett forskningsprojekt som under flera år studerat gränspopulationer av älg, järv och varg samt förvaltningen av dessa.

Både norska och svenska forskare har deltagit i projektet och för några dagar sedan lade man fram sin slutrapport till Interreg Sverige-Norge, som finansierat projektet tillsammans med Formas, Naturvårdsverket och Hedmark fylkeskommune.

Projektet har stöttas av olika myndigheter och intresseorganisationer: Naturvårdsverket, länsstyrelserna i Dalarna och Värmland, Stora Enso skog, Svenska jägareförbundet, Svenska rovdjursföreningen, WWF Sverige, Fylkesmannen i Hedmark, Statsskog, Norskog, Nordre Finnskog elgregion, Norges jeger- og fiskerforbund och Hedmark jeger- og fiskerforbund.

I rapporten framkommer att attityderna till vilt kan vara helt motsatta i de båda länderna, till exempel när det handlar om hur stor älgstammen ska vara. Älgstammen på den svenska sidan reduceras för att minska betesskador på skog medan betestrycket på den norska sidan anses vara tillräckligt litet för att man ska kunna öka älgbeståndet.

Vargar vid slaktavfall fångade med forskarnas viltkamera
Vargar vid slaktavfall fångade med forskarnas viltkamera.

– I Norge vill man spara djur för att öka älgstammen och i Sverige finns planer på en fortsatt minskning av älgstammen. Eftersom älgar vandrar mellan Sverige och Norge påverkar grannlandets skötsel älgstammen i en oönskad riktning, både i Sverige och i Norge, säger Barbara Zimmermann vid Høgskolen i Innlandet som tillsammans med Camilla Wikenros på SLU har lett projektet.

Forskarna jämförde bland annat två metoder för uppskattning av betesskador. I de snöfattiga områden som älgarna samlas i vintertid ökar betestrycket på tall i ungskog. En älgbetesinventering utförd med både norska och svenska metoder gav motsägelsefulla resultat, eftersom de två metoderna mäter olika saker och har olika tröskelvärden:

Den norska metoden visade att betestrycket var litet. Den svenska metoden visade på ett skogsbruk i allvarlig kris. Resultaten gör att den gemensamma älgstammen i gränsregionen förvaltas olika i de två länderna.

En av järvarna som studerades i projektet fångad med viltkamera
En av järvarna som studerades i projektet fångad med viltkamera.

Det överordnade målet med projektet har varit att samla in kunskap som kan utgöra en ”grund för en bättre gränsöverskridande, inkluderande och konfliktdämpande flerartsförvaltning av älg, varg och järv i inre Skandinavien tvärs över riksgränsen.”

Forskarna har velat belysa gränsrelaterade problemställningar kring samspelet mellan det som kallas kulturarv (jakt och skogsbruk) och naturarv (älg, varg och järv). De olika studierna har bland annat utförts med hjälp av GPS-sändare på älgar, vargar och järvar tillsammans med fältstudier och dataanalyser där svenska och norska forskare har samarbetat.

– Inom Grensevilt har vi byggt upp ett nätverk av deltagare från Sverige och Norge som kan arbeta vidare utifrån den nya kunskap som kommit fram i projektet, säger Camilla Wikenros på SLU, som har lett projektet tillsammans med Barbara Zimmerman på Høgskolen i Innlandet i Norge.

Forskargruppen har redan sjösatt ett nytt, gränsöverskridande projekt, Grensevilt 2, som bland annat ska undersöka förvaltningssamarbete och effekter av vindkraft, där målet är att bidra med konkreta förslag och identifiera hinder för gränsöverskridande älgskötselområden. Man är just nu i färd med att bland annat ta fram ett gemensamt kartmaterial och studera effekterna av vindkraftsutbyggnad på storvilt, rovvilt och älgjakt.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV