”Forskare är dåliga på att föra ut sin kunskap där den behövs”

Det började med några sjuka och slemmiga fiskar i en sjö i Hälsingland 1990-talet. Monica Lind, som på den tiden gjorde sitt examensarbete i miljötoxikologi vid Uppsala universitet, hade lärt sig om tungmetallen kvicksilvers inverkan på kroppen. Symptomen stämde delvis överens med sjukdomarna som hon själv och personer i byn hon växte upp i drabbades av. Nu ville hon undersöka om det fanns ett samband genom studera miljögifter i fisken. Med sig hade hon sin make Lars Lind som var läkare och forskare. 

– Han fick assistera mig i det praktiska eftersom det var svårt att hitta finansiering. Han blev förvånad över hur fisken såg ut med skador på fenorna. De var magra i kroppen men kring de inre organen vällde det ut fett, säger Monica Lind, numera adjungerad professor i miljötoxikologi.

Hon själv mindes att så där hade fisken alltid sett ut i Långsjön. De hade till och med ett smeknamn på gäddorna som hade så underliga missformade käkar – näbbgäddor, trots att sådana bara fanns på Västkusten. 
När hon letade efter mer information upptäckte hon att det redan fanns dokumenterat att minst två ton kvicksilver hade släppts ut i området fram till 1970-talet av Forsså bruk. 

– Som barn hade jag ofta näsblod och stora munsår som inte ville läka. De lade in mig på sjukhus för att jag hade äggvita i urinen. Men så fort jag kom bort från byn blev jag friskare. Det var ingen då som kopplade ihop hur jag mådde med miljögifter, berättar Monica Lind. 

Pappan blev sjuk

Familjen hade flyttat till Skarmyra i början av 1950-talet för att föräldrarna skulle börja arbeta på Holma Helsinglands Linspinneri. Från att ha varit frisk blev hennes far sjuk och fick hosta, eksem och magont. Vattnet de drack kom från en brunn som varje år översvämmades med sumpvatten från textil- och pappersmassafabrikerna. Till och med katterna, som fick äta fisken från sjön, var sjuka och dog en efter en. 

– Jag tyckte det var märkligt varför mina släktingars katter som bodde några mil bort kunde leva år efter år. När jag gjorde mitt examensarbete insåg jag att det fanns tidigare forskning där malen fisk från sjön hade getts till katter för att se hur de påverkades, säger Monica Lind.

Värst i Europa

Det visade sig att just hennes sjö var en av Europas mest förorenade sjöar på 1960-talet, men den informationen verkade inte ha tagits på allvar av byborna, om de ens någon kände till det. Ju mer hon grävde i det, desto mer fann hon om hur enstaka eldsjälar hade försökt att undersöka föroreningar. 

– Det är just därför det är så viktigt att forskare når ut med sina resultat då det kan påverka livet för så många människor. 
Men det var inte kvicksilverföroreningarna som skulle leda till den stora upptäckten som forskare. Det var en spontan iakttagelse från hennes man när de satt i båten som väckte en gemensam tanke hos dem. Han tyckte att fiskarna såg ut att lida av metabolt syndrom, som är ett samlingsbegrepp för bland annat diabetes och övervikt, och något som han varit en av de första forskarna världen att beskriva bara några år tidigare. 

– Det var början till en process av i stort sett dagliga diskussioner i nästan tjugo års tid hemma hos oss kring hur miljögifter kan ligga bakom sjukdomar som övervikt och diabetes, säger Monica Lind.

Senare plockade de upp tråden kring sina samtal och sökte medel till att göra en ordentlig studie på området. Det har lett till en rad publikationer där de visat på samband mellan miljö­gifter och påverkan på bland annat hjärtkärlsystemet och på förväntad livslängd. 

I en studie undersökte de runt 1 000 70-åringar för att se hur eventuella mängder av svårnedbrytbara organiska miljögifter (POP) påverkade personernas hälsa i form av fettmängd och kärlfunktion. Till POP räknas bland annat PCB, dioxiner och insektsgiftet DDT.

– Vi kunde se samband mellan höga nivåer av miljögifter och bukfetma. De med mycket PCB i kroppen uppvisade även tecken på åderförkalkning, förträngningar i halspulsådern och en större förekomst av stroke, säger Monica Lind. 

Förbjudna

Många av de här svårnedbrytbara organiska miljögifterna är numera förbjudna i Sverige men eftersom de bryts ned långsamt finns de kvar i naturen och finns i den mat vi konsumerar, vilket gör att de lagras i kroppen över tid. 

Ett annat område som forskarduon har undersökt är plastkemikaliers påverkan på hälsan. Det här var en forskning som låg i tiden och ledde till att telefonerna gick varma från journalister som ville ha intervjuer. Folk ville veta om plastkemikalier som bisfenol A och ftalater, som finns i mängder i ett vanligt hem i form av hårdplaster och matlagningsredskap, kunde vara skadliga. 

Monica Lind och hennes man kunde visa i sin undersökning att personer med förhöjda nivåer av ftalater löpte dubbelt så hög risk att få diabetes jämfört med individer som hade lägre nivåer, även om fler studier behövs för att bekräfta resultaten. Sedan tidigare var det känt att plasterna har hormonstörande effekter. 

– Det blev mycket uppmärksamhet kring bisfenolstudien. Över huvud taget har min forskning fått mycket större genomslagskraft utomlands än i Sverige. Jag har rest jorden runt för intervjuer och föreläsningar. En granne berättade att hon hade hört hur den amerikanska tv-stjärnan Oprah Winfrey hade pratat om mig och min forskning på sin show då jag precis hade disputerat, säger Monica Lind.

Hon tycker att bisfenol är lättare att undvika än andra miljögifter, det gäller bara att rensa hemma från överdrivet plastanvändande genom att inte värma eller förvara mat i plast eller äta mat från konservburkar. 

Missade kvitton

Runt 2010 enades livsmedelsbranschen om att ta bort nappflaskor och andra plastprodukter som innehöll bisfenol A. Men man hade förbisett att vanliga kassakvitton innehöll ämnet. Det var först tio år senare som bisfenol ersattes i kvittona.

– Men då tyvärr med andra bisfenolliknande ämne. För personer som har ett arbete där de handskas mycket med kvitton kan det betyda att deras hälsa kan ha påverkats. 

Hon säger att hon uppskattar att medierna vill uppmärksamma hennes forskning, även om hon upplever det som ett tveeggat svärd ibland. Inte sällan slås forskningen upp som larm och trycks upp stort på kvällstidningarnas löpsedlar. Folk kopplar bort informationen och vill inte lyssna längre, eller så överdrivs effekterna vilket leder till oro och ångest. 

Lågt medieintresse

Vanligast är ändå att forskarna inte når ut alls med vad de hittar, dels för att de är dåliga på kommunikation, dels för att intresset är lågt från journalister. 

– Forskare är så otroligt dåliga på att föra ut sin kunskap där den behövs. Därför har journalistiken en sådan viktig roll att nå ut till människor som påverkas. Det är som med de som bodde i min by som for illa för att de inte visste att de levde mitt bland farliga gifter. 

Frustrationen med att inte lyckas nå ut har fått henne att skriva poesi. Sin diktsamling kallar hon för Utan naglar eller De förödande effekterna av forskares oförmåga att föra ut sin kunskap”.

– Jag kan bli så otroligt irriterad när jag tänker på det. Det är samma visa i dag när regeringen har godkänt ett slutförvar i Östhammar av kärnavfallet. Beslutsfattarna har inte alls lyssnat på forskarna. Vill man inte lyssna eller har forskarna varit dåliga på att föra ut fakta? 

Skyddsombud

Mellan varven med stora forskningsprojekt har hon undervisat på Uppsala universitet där hon också har engagerat sig som skyddsombud på Akademiska sjukhuset. Bland annat har hon engagerat sig i labbpersonalens exponering för det cancerogena ämnet formalin och den höga arbetsbelastningen under coronapandemin.

För fem år sedan samarbetade hon med Länsstyrelsen och Region Uppsala om ta fram en broschyr för hur man kan minska förekomsten av farliga kemikalier i sitt dagliga liv. Tillsammans med en amerikansk professor kom hon fram till att om man minskar exponeringen av vissa hormonstörande kemikalier med 25 procent i Europa, så skulle det leda till att risken för diabetes minskade med 13 procent, vilket skulle innebära många miljarder i insparade kostnader för samhället.

– Jag har lagt om mitt eget liv med hur jag äter och sover eftersom jag för några år sedan var tvungen att gå ned i vikt. Jag har hjälpt andra också. Om du vill ha tips kan du bli en av mina adepter, säger Monica Lind och skrattar.

Fakta: Farliga kemikalier

Dioxiner och PCB: Höga halter av dioxiner och PCB finns i bland annat strömming, vildfångad lax och öring från Östersjön, samt i sik och öring från vissa Vänern och Vättern.

Bisfenol A: Används ofta som hårdgörare i plastprodukter och finns i bland annat och DVD-skivor, epoxyfärger, epoxylim, kontaktlinser, på insidan av konservburkar, i olika typer av matbehållare, plastmuggar och vattenflaskor. Ämnet har förbjudits i nappflaskor och barnmatsburkar.

Ftalater: Används som mjukgörare i plast och finns i färger, tapeter, folie, sandaler, suddgummin, kosmetika och smink. 

Kvicksilver: Är en tungmetall och är mycket giftigt. Får man det i kroppen kan det leda skador på mag-tarmkanal och njurar, samt även vara skadligt i små mängder. Förr var tandamalgam den största exponeringskällan, men har idag fasats ut mot andra tandlagningsämne

Fakta: Monica Lind

Är adjungerad professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Arbets- och miljömedicin. Är ordförande för Naturvetarförening Region Uppsala och huvudskyddsombud för SACO Region Uppsala.

Fyller 65 år den 6 februari och bor i Uppsala tillsammans med sin make Lars Lind, (numera professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid UU) som hon träffade 1977 under studieåren. Har två barn och fyra barnbarn. 

Hennes intressen är att odla i sitt växthus, vara på sommarstugan, bada bastu, baka, laga mat och läsa böcker. Skriver något varje kväll, bland annat dikter.