Jerker Jansson funderar över vad det där med Kan själv är för något medan han värmer sig vid sin älskade värmelykta. Ett värmeljus och några krukor är allt som behövs.
Elen går upp och ner i pris och det betraktas som fullständigt normalt. Kapitalism, typ. Samtidigt kan ju vem som helst inse att en marknad som beter sig som elmarknaden knappast är särskilt sund. Och det handlar om hur det hela är uppbyggt. Om att det finns saker i samhället som är svåra att konkurrensutsätta utan att det blir tok.
Som konsumenter kan vi inte slita loss kabeln som kopplar oss till det gemensamma nätet och byta till ett annat. Oavsett hur elen produceras måste den levereras hem till oss och vi får acceptera de villkor som företagen på marknaden ställer. Sånt fungerar när alla tjänar på det. När priserna är låga och vinsterna ändå rullar in.
Men när krisen kommer och det blir allt dyrare att producera elen ställs plötsligt intressen mot varandra och som konsumenter har vi inget att sätta emot. Eller. Vi kan ju minska vår konsumtion. Och då är kan själv inte helt fel.
Kan själv som filosofi
Att mina funderingar fick namnet Kan själv var en slump. En ingivelse på ett redaktionsmöte. Men jag har hållit på med det hela livet, att kunna själv. Jag vill veta hur grejer jag använder fungerar och jag har med tiden blivit allt mer angelägen om att göra mitt för att inte köra världen i botten helt.
Jag såg jättelika fabriker som slukade enorma mängder energi för att producera saker som jag inte behövde. Undrade vem som egentligen behövde allt det där. Och började rensa i mitt liv. Sålde bilen. Använder elektronik tills den faller sönder. Köper i princip alla kläder second hand. Underkläder och en och annan snygg skjorta unnar jag mig.
Med tiden har det blivit som en filosofi för mig. Jag tänker efter när jag köper saker. Försöker förstå miljöeffekten av det jag håller i handen i affären. Försöker hitta sätt att laga mat som inte kräver engångsprodukter. Och för mig finns det inget som är för smått. Kaffesump, till exempel. Vi dricker två stora muggar kaffe tre gånger och dagen hemma. Det blir några deciliter kaffesump. Som jag blandar ner i krukväxtjord och odlar svamp i då och då. Om det gjordes i några miljoner hushåll skulle det bli tusentals ton sump mindre att ta hand om varje gång.
En liten bit aluminiumfolie är kanske ingenting, men tio miljoner är massor. Det är naivt, kanske, primitivt, men det är så jag ser på det. Självklart finns det en massa saker som ligger bortom mig och min vardag. Vägar, broar, tåg och grejer måste byggas. Om jag inte ska ha en bil måste det finnas kollektivtrafik. Allt går inte att fixa här och nu, men jag tror väldigt mycket på det egna ansvaret. Och cykeln är den ultimata symbolen för det.
Livshack och cyklar
En cykel är en av de mest effektiva maskiner som finns. Utan annan energi än den egna muskelkraften kan människor komma upp i höga hastigheter och hålla dem länge. Inget annat transportsätt är så effektivt. För väldigt många människor är det dyrare att ha en bil för att ta sig fram och tillbaka till jobbet än att ta ledigt tiden det tar att jobba ihop pengar till bilen och cykla istället. För individen gör det ingen skillnad. Det är inte för vår skull som produktionen står på max hela tiden.
Hur mycket av din arbetsdag går åt till att tjäna in pengar så att du kan jobba? Mycket är svårt eller till och med omöjligt att ändra på, men faktum är att det inte bara handlar om abstrakta principer och rädslan för den stora katastrofen. Det handlar om min bekvämlighet. Om att jag inte vill jobba i onödan.
Det vi gör för att få vardagen att gå ihop är sällan så rationellt som vi inbillar oss. Precis som med elnätet föds vi till ett färdigt samhälle och får lov att hänga på, men vi kan göra det vi kan. Och det tar lite tid. Det är bökigt ibland, men det är där det hänger ihop. För att kunna minska min arbetstid måste jag konsumera mindre och för att konsumera mindre måste jag ibland jobba lite hårdare, böka lite.
Ibland är det inte ekonomiskt meningsfullt ens. En rulle aluminiumfolie kostar en dryg tia. Effektiva kemiskt avancerade rengöringsmedel är inte dyra. Argumentet mot såna som jag är att det inte spelar nån roll när det ändå finns fabriker som spyr ut enorma mängder med gifter nån annanstans. Men jag kan inte skylla på nån annan, kan inte slingra mig moraliskt för att nån annan är värre.
Det handlar om processer på helt olika nivåer. Jag kan agera politiskt och debattera det ekonomiska system vi lever i, men kan inte direkt stoppa fabriker i andra länder. Men om alla människor tar ansvar för sin del av konsumtionen skulle problemen vara betydligt mindre. Valet mellan det jag faktiskt kan göra nåt åt och det jag bara kan gnälla om är enkelt. Mer politik vill jag inte göra av det. Livets överlevnad handlar inte om ideologier.
Ändra det du kan ändra
Gnäll om att det jag gör bara är symbolhandlingar, pk-trams eller hipsternörderi tar jag alltså med ro. Det fina i kråksången är att med minskad konsumtion blir det mindre att göra, men det du gör blir meningsfullt i sig.
Jag bodde ett tag i ett torp på landet. Cyklade åtta kilometer till bussen. Ibland när jag inte orkade hugga ved när det inte var alltför kallt nöjde jag mig med att värma köket med ett par hemgjorda värmelyktor av ett par lerkrukor.
Det är ett gammalt trick som bygger på samma idé som kakelugnar. När en eld brinner värms en massa luft upp. Elden avger en bestämd mängd energi som värme. Det blir väldigt varmt en kort stund i rummet men det svalnar snabbt om man eldar i en öppen spis. För att sprida ut energin över tid gäller det att värma upp något annat än luft, nåt som inte svalnar direkt. I en kakelugn får den varma röken passera långa kanaler i ugnen för att värma upp stenar som sen lagrar värmen.
Värmelykta mot elbolagsstalinism
Det är fascinerande hur mycket energi som kan finnas i ett litet värmeljus. Det gäller att ha koll så att det inte går på tok. Se till att ha rejält med saker under lyktan som inte kan brinna. Och lämna inte lyktan utan uppsikt. Det ska inte bli så varmt att det kan börja brinna, men upphettad ljusmassa sprider sig snabbt och kan skapa eldsvådor om den tar eld.
Originalmodellen består av två upp och ned-vända lerkrukor av olika storlek på ett galler med ett värmeljus under. Den yttre, större krukan har ett mynt som täcker hålet i botten så att varmluften åker upp ur hålet på den inre krukan och tvingas färdas längs insidan av den yttre krukan för att ta sig ut.
Jag använder en ljuslykta och en kruka för att få till samma effekt. I vårt medelstora vardagsrum ökar det temperaturen tillräckligt för att det ska kännas lite varmare, men själva grejen med lyktan är att den lagrade värmen strålar ut från den. Vi omvandlar varmluft till strålningsvärme. Utan sladdar och beroenden. Det räddar inte klimatet. Ersätter inga kärnkraftverk, men det är vad jag kan göra här och nu.
