Kring bordet satt några miljöpartister, en vänsterpartist, en ung sosse och en äldre kvinna som presenterade sig som socialliberal.
Jag hade hållit föreläsning, nu satt vi på restaurang och upptäckte att vi hade något gemensamt. Vi var anomalier. Sådana som har avvikande uppfattningar i den politiska debatten.
Den äldre kvinnan tyckte att vi skulle skissa på ett ”revoltmanifest anno 2022”. Så här blev det:
1. Vi anser att socialekologisk blandekonomi, solidaritet och livskvalitet är vackra ord som borde användas – och tillämpas – mer i politiken.
2. Vi anser att ordet frihetsrum är bättre än ordet frihet – frihetsrum innebär att individens frihet begränsas av omsorg om såväl medmänniskor som miljö.
3. Vi anser att ordet rättfärdighet är bättre än ordet rättvisa – rättfärdighet handlar om solidaritet medan rättvisa kan betyda både att dela med sig och att få behålla det man tjänat.
4. Vi inser att ”broderskapet” ställt till mycket elände i världen och att det finns en maktordning som bör brytas.
5. Vi anser att mycket av det som gjorts för att bygga Sverige har varit fantastiskt. Vi inser emellertid att gamla lösningar och gamla föreställningar måste mönstras ut.
6. Vi inser att ekonomisk tillväxt varit en del av samhällsevolutionen. Men vi inser också att ekonomisk tillväxt i ett visst samhällsskede blir skadlig för både människa och planet.
7. Vi anser att politiken alltmer förminskar människan till en ekonomisk varelse. Som ska arbeta, konsumera och producera i allt snabbare takt. Vi tror inte på arbetslinjen. Vi tror på livslinjen.
8. Vi anser att välfärd och trygghet måste finansieras på annat sätt än genom skatt och avgifter på arbete. Istället bör skatt som utgår från företagets omsättning – oavsett om denna tillkommit genom mänsklig arbetstid, robotar, datorer eller något annat – införas.
9. Vi anser att sänkt normalarbetstid är en viktig reform.
10. Vi anser att trygghetssystemen bör byggas om. Tydlighet och förenklingar bör utgöra riktlinjer vid sidan av att de skall vara så generella att ingen faller igenom.
11.Vi känner sorg för att den förda politiken inte tar vare sig klimatfrågan eller miljöfrågorna på allvar.
12. Vi anser att medborgarperspektivet måste få större utrymme på bekostnad av marknadsperspektivet. Nyliberalismen är fördummande, skadlig och saknar empati.
13. Vi anser att karriär, livslöner och konsumtionsnivå inte är något som laddar vare sig prestige eller status – tvärtom tror vi att prestige och status ska ha med balanserade liv att göra.
14. Vi är övertygade om att den partipolitiska debatt som fördes inför senaste valet i framtiden kommer att uppfattas som befriad från verklighetsinsikt.
15. Vi inser att vi är anomalier. Dock realistiska anomalier.
Så reste vi oss, lämnade restaurangen, skingrades. Jag tänkte på vägen hem: ett grönt parti har möjlighet att skörda, vara motor i den fredliga kulturrevolutionen, men dess ledning måste våga.
Jag färdas genom landet, ser att det är måtta på bländande, blinkande desperata juldekorationer.
Den extrema marginalprissättningen på el, den bisarra energidebatten, den bluddrande energiministern.
