Sedan den ryska attacken inleddes har mer än en miljon människor flytt från Ukraina och miljoner fler väntas fly om invasionen inte upphör, enligt UNHCR. Vi har talat med två Kievbor – Oleksandra som flytt till en annan del av landet och Vladyslav som valt att stanna.
Oleksandra satt efter den inledande attacken torsdag 24 februari en hel dag i bilköer från tidig morgon till sent på natten. När vi pratar med henne på lördagen befinner hon sig omkring 30 mil från huvudstaden tillsammans med en kompis och hennes son. Det är lugnt där just nu men de vet inte vad de ska göra.
– Om vårt land faller kommer Putin inte att sluta där, säger hon.
Oleksandra vill inte ha sitt efternamn utskrivet på grund av den omfattande ryska desinformationen, och vill inte att det ska framgå var hon befinner sig i nuläget, mer än att det är omkring 30 mil från huvudstaden Kiev där hon har bott i mer än 20 år. Hon är där med sin bästa vän, som är ”som en syster”, och hennes barn.
När hon vaknade på lördagsmorgonen och uppdaterade sig om vad som hänt under natten kunde hon se att två byggnader i Kiev hade beskjutits med missiler. Husen befinner sig i närheten av hennes hem, hemmet som hon lämnade för ett par dagar sedan trots att hon hade planerat att stanna i staden.
Hon bor i närheten av Kievs flygplats, och redan vid femtiden i torsdags morse syntes svart rök orsakad av explosioner från hennes fönster. På nyheterna såg hon att ryska stridsvagnar ryckte fram från Krimhalvön och att ryska helikoptrar attackerade från norr.
Sjutton timmar i bilen
När hon insåg att ryska trupper bara var 30 kilometer från Kiev, och med tanke på att hon bor både nära flygplatsen och flera militära anläggningar, åkte hon över till sin kompis för att sova där natten till fredagen. Det blev inte mycket sömn.
– Vi hörde mycket strider, vi låg i en hall och hennes son låg i badkaret. På morgonen bestämde vi oss för att köra iväg, och när vi satt i bilen hörde vi att de ryska trupperna var i Obolondistriktet utanför Kiev, säger hon på lördagsförmiddagen.
Då har hon hunnit vila efter gårdagens långa bilresa. En resa som vanligtvis skulle ta några timmar tog i går sjutton timmar. Bilköerna ut ur staden täckte alla filer, även de som vanligtvis leder in till Kiev. Under bilresan har pojken varit lugn och lekfull medan Oleksandra och hans mamma har varit tyngda av allvaret i situationen:
– Han leker, men jag tror att det är hans sätt att skydda sig själv, och det är bra för oss vuxna också att tänka på annat, säger hon.
Oleksandra är 30 år och tillhör de Kievbor som har varit beredda på att det som nu har hänt skulle kunna ske. Under veckan innan Ryssland invaderade har hon sett till att hålla biltanken åtminstone halvfull, och hon lyckades också tanka häromdagen trots att många bensinstationer är helt stängda på grund av bränslebrist.
– Jag hittade en bensinstation som har sämre kvalitet på bensinen och där fanns det kvar, men jag var den sista att kunna köpa sådan bensin där, säger hon.
Kommer från Krim
Hennes familj flyttade till Kiev i slutet av 1990-talet men hon är född på Krimhalvön. Hon har rysk bakgrund och har ryska som modersmål och hon borde därmed tillhöra den grupp som den ryske presidenten Vladimir Putin säger sig vilja rädda, dem som han har använt som förevändning för att invadera Ukraina.
– Det är bara lögner från Putin, jag är från Krimhalvön och jag har aldrig blivit dålig behandlad, ingen har någonsin ens kommenterat mitt språk, säger hon och förklarar att hon talar både ryska och ukrainska.
– Jag må ha ryskt blod men jag är ukrainare i huvud och hjärta, säger hon.
Arg, inte rädd
Hon skrattar till när hon refererar till Vladimir Putins tal om att Ukraina inte har någon legitim regering. Att det den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj – som har vägrat att lämnat landet trots erbjudande från USA om att flyga ut honom – representerar är en junta. Hon undrar om Putin anser att USA:s president Joe Biden eller om Frankrikes Emmanuel Macron också är illegitima:
– Det är Putin och [Aleksandr] Lukasjenko som inte har legitimitet för folk har inte röstat på dem, säger hon och syftar på grannlandet Belarus ledare sedan 1994 som brukar kallas Europas sista diktator.
Oleksandra säger att hon framför allt blir förbannad när hon hör Vladidmir Putin förneka Ukrainas existens:
– Genom Ukrainas historia har vi hört de tankarna från den sidan, de har alltid haft ambitioner om ett imperium. Men jag är inte rädd, jag är arg.
Hon är besviken på EU:s agerande hittills och menar att unionen borde ha gjort mer snabbare för att med större tydlighet visa Vladimir Putin att det som händer nu inte skulle accepteras. Hon är särskilt besviken på Tyskland, då landet har varit otydligt med om vad som ska hända med gasledningsprojektet Nordstream 2, och hon hade velat se militär hjälp.
– Om vårt land faller kommer Putin se att det funkar att invadera och han kommer inte att sluta då. Europa skulle stå näst på tur, säger hon och förklarar sorgen över att se det hon och andra ukrainare har byggt upp och reformerat i den unga nationen nu riskerar att slås i spillror.
Vet inte vart hon ska
Hon ska snart sätta sig i bilen igen men vet inte vart de ska ta vägen. Hon har talat med vänner som suttit i köer i en hel dag vid gränsen, och en annan vän som lyckades ta sig över gränsen till ett grannland först efter arton timmars väntan. Kanske beger de sig till gränsen, kanske stannar de i regionen där de nu befinner sig. Den verkar säker för tillfället.
– Vi har en bil och kan fly, men vad händer med alla de andra människorna som inte kan det, säger hon innan vi lägger på.
Vladyslav Tynok: ”En kamp mellan gott och ont”
Ukrainska Vladyslav Tynok är kvar i Kiev och han har inga planer på att lämna staden.
– Det finns ingen plats i Ukraina dit de ryska missilerna inte kan nå så det finns ingen säker plats, säger han.
Klockan är åtta på fredagskvällen den 25 februari, dagen efter den inledande attacken. Vladyslav Tynok sitter någonstans i Kiev med lamporna släckta. Mörkret är en säkerhetsåtgärd eftersom han och andra vet att ryska trupper närmar sig. Under hela dagen har det rapporterats om strider i den norra utkanten av huvudstaden och även om de inte verkar ha tagit sig in till själva centrum än kan det finnas civilklädda ryska trupper som gör det. Så därför sitter folk i mörkret. När flyglarmen ljuder tar han sig ner i husets källare, det är inte ett skyddsrum men är beläget under mark.
– Andra har inte tillgång till en källare så många människor har tagit sin tillflykt till tunnelbanestationerna och stannar där hela natten. Många har varit där i flera dygn nu. Det är svårt att föreställa sig att folk måste bo i tunnelbanestationer år 2022. Det är som en science fiction-bok, säger Vladyslav Tynok som är en ukrainare som jobbar för ett företag som bedriver ett svenskt-ukrainskt teknologiskt projekt och därför kan prata svenska.
Han är också mycket tacksam för den hjälp som Sverige har gett till Ukraina genom olika former av projektet genom åren:
– Vår verkliga partner, som vi alltid kan lita på, är svenskarna, säger han men han önskar sig starkare sanktioner mot Ryssland av EU, inte minst genom att utesluta Ryssland från det globala betalnätverket Swift.
Dricksvatten en bristvara
Han förklarar att det redan råder brist på dricksvatten och att det är köer till alla affärer, för att inte tala om bensinstationerna. Många stationer har slut på bränsle eller har begränsat hur många liter en kund får köpa. Och det är efter att ha väntat i många timmar. Köerna ut ur Kiev är fortfarande enorma.
Vladyslav Tynok förklarar att flyglarmen är något lugnare på kvällen och tidiga natten för att börja vid fyratiden på morgonen. Därefter går larmet ungefär var tredje timme. Han är angelägen att få ut till omvärlden att den ryska propagandan – att den ryske presidenten Vladimir Putins tal om en ”särskild operation” – är just propaganda, oroad över någon kanske tror på desinformationen som sprids via rysk statsmedia.
– Det är viktigt att svenskarna får läsa sanningen. Det här är en total invasion och pågår över hela Ukraina, och nu pågår intensiva strider i Kievregionen, säger han och pekar på vad Putin vill uppnå – en lydregering:
– Det Putin vill uppnå är en ny regering i Ukraina så att vi ger upp alla ambitioner att gå med Nato, att vi slutar vända oss till väst.
Och Vladyslav Tynok varnar, liksom många experter och kommentatorer har gjort den senaste veckan, att Ukraina inte behöver vara den enda måltavlan som Putin har siktat in sig på:
– Det här är inte bara ett krig mellan Ukraina och Ryssland, det är en kamp mellan gott och ont. Han är galen och det finns ingen garanti att andra länder inte är i farozonen efter Ukraina.
”Ryskt imperium”
I Vladimir Putins tal i måndags, det som föregick hans erkännande av de ukrainska utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk som självständiga nationer, talade han bland annat om de lagar som upplösningen av Sovjetunionen vilade på är illegitima. Något andra tidigare sovjetrepubliker ser som ännu ett hot från den ryska ledaren mot deras nationella integritet.
– Putin försöker återupprätta det ryska imperiet, han är galen. En av de farligaste situationerna som är under utveckling just nu är att ryska trupper har tagit Tjernobyl, och det är en katastrof som också kommer drabba andra länder, säger han men gläds samtidigt av de ryska demonstrationerna som har hållits emot kriget:
– Vi var glatt överraskade, det var verkligt goda nyheter att höra om protesterna.
Stannar i Kiev
På frågan om han har några planer på att lämna Kiev svarar han nekande.
– Jag planerar att stanna, de ryska missilerna kan nå alla platser i Ukraina, säger Vladyslav Tynok och förklarar att ingen plats är säker, innan han får ett meddelande på telefonen om explosioner i närheten och måste springa till källaren på nytt.
En timme senare skriver han ett meddelande om att explosioner kan höras tydligt från Kievs utkanter, och lägger till: ”Jag skulle säga att ryssarna i kväll kan komma att försöka ta regeringsbyggnaderna”.
Texten har tidigare publicerats i tidningen Global.
