Jag öppnade bildörren för att kliva av bilen. Den kyliga luften luktade nybakat turkiskt bröd och nybryggt te. Min mage kurrade lite för högt och jag vände mig om för att se om mannen som satt bredvid mig i bilen också hade hört. Han låtsades om ingenting och försökte få det att se ut som om han egentligen var för upptagen med att dra ihop sin gröna jackas blixtlås.
Bilen vi hade lånat var en sån där gammal vit jeep som man nästan behövde hoppa ner ifrån. Jag höll i bildörrens bilhandtag och hoppade ner. Ett högt plaskande hördes. Jag hade inte tittat ner innan jag hoppat så nu stod jag mitt i en vattenpöl. Det var i alla fall bra att veta att mina nya svarta gummistövlar var bra, tänkte jag.
Jag sneglade på gränspoliserna och gick försiktigt några steg från bilen och vände mig mot den syrisk-turkiska gränsen. Gränspoliserna följde mig med blicken mitt i deras högljudda diskussion på turkiska. De hade ju inte bestämt om de ville släppa in oss i Syrien än. Jag höjde blicken och kunde se Syriens himmel för första gången. Jag blundade och andades in den kalla luften. Jag tänkte på allt farmor sagt under min uppväxt. Var det där bakom den höga vita gränsen som jag äntligen skulle känna mig hemma?
Jag föddes i Sverige en varm dag. Mamma sa att det var soligt den dagen i Göteborg. Min pappa var född i Grekland och mamma i Kuwait. Mitt efternamn betyder egyptier på arabiska och om jag ska tro på gamla familjehistorier så immigrerade pappas farfars farfar från Egypten till Syrien, och farmors förfäder var turkar. Familjen sa dock alltid att vi var syrier. ”Du är från Syrien. Kom inte med trams om att du är svensk. Du föddes här men dina rötter är där” brukade min farmor säga.
”Tete (farmor på syrisk arabiska), hur är jag syrier om ingen av mina föräldrar var födda i Syrien? Och jag har ju aldrig varit där?” frågade jag gång på gång.
Jag frågade inte för att provocera. Jag undrade genuint var jag kom ifrån. Bibliotekarien Karin hade ju frågat mig. Hon hade sagt att jag hade ett så där exotiskt namn och att jag var duktig som talade bra svenska. Jag svarade att jag inte visste var jag kom ifrån för jag förstod inte riktigt hur långt bak i historien jag behövde gå.
”När vi åker tillbaka till Syrien kommer du förstå att du är därifrån, så fort du andas in syrisk luft kommer du förstå att du har kommit hem” brukade farmor svara.
”Vadå, åka tillbaka?” brukade jag tänka. För hur åker man tillbaka till ett land man aldrig varit i från första början?
Min farmor kom till Sverige i början på 90-talet. Pappa och farbror var redan i Sverige när hon kom hit. Faster följde sedan också efter. För farmor var Sverige bara ett land hon skulle stanna i under några år innan hon kunde åka tillbaka till sitt hemland. Till sitt Syrien. Hon såg nog Sverige mer som en mellanlandning. En lång mellanlandning som för henne aldrig tagit slut.
Det var därför förskräckligt för henne att hennes barnbarn gick runt och ifrågasatte sin tillhörighet till Syrien. Speciellt med tanke på att hennes ovilja att stanna kvar i Sverige gjorde henne till en främling i landet som hon nu bodde i. Alla hennes barn bodde dock här och hon kunde inte bara åka tillbaka till Syrien. Det var väldigt svårt för henne att anpassa sig till allt. Nytt språk, ny kultur och nya normer. Och så såg hon hur hennes barnbarn blev mindre och mindre syrier. Hon höll fast vid att det en dag skulle vända och hon skulle ta sina barnbarn till Syrien och visa dem deras hem. Deras riktiga hem. Syrien.
Farmor hade dock fel. Jag förstod ingenting när jag väl satte min fot på syrisk mark. Den syriska luften jag andades in var mest förorenad, så jag hostade ett bra tag i början. Och en kvinna som nästan liknande Karin frågade var jag kom ifrån där också. Hon sa något med att jag hade ett så där västerländskt utseende och att min arabiska inte var rent syrisk.
Vi är dömda att aldrig hitta hem, vi mellanförskapsungar. Jag hatar att vi känner ett behov av att tillhöra ett geografiskt område. Jag hatar hur vi människor har delat upp oss själva. Jag hatar landsgränser och jag hatar frågan ”var kommer du ifrån?”.
Människor som ser bortom geografiska gränser.
Frågan ”Var kommer du ifrån?”
