Glöd · Debatt

”För Marx hängde människans frigörelse självklart ihop med naturens” 

Marx kritik av kapitalismen handlar inte enbart om exploateringen av människor utan också om exploateringen av naturen, skriver Hans F Hjälte.

Marxs revolutionära tänkande är rödgrönt, skriver debattören. 

DEBATT. Det finns en felaktig föreställning om Karl Marx, nämligen att han inte hade någon förståelse för de miljöproblem som skapades av industrialismen. Och att socialismen bara skulle innebära att arbetarklassen övertog de existerande produktionsmedlen utan att i grunden även förändra samspelet mellan människan och naturen. 

Men för Karl Marx handlade revolutionen om människans frigörelse och den skulle man inte kunna uppnå om inte även exploateringen av naturen upphörde. 

Hans kritik av det kapitalistiska samhället riktade sig både emot utsugningen av arbetarklassen utan också utsugningen av vår jord. Han såg att människorna och jordens utarmning orsakades av samma system, den kapitalistiska exploateringen. 

I Kapitalet del 3 (sida 719 och 720) skrev han att jordegendomar i stor skala reducerar ”jordbruksbefolkningen till ett ständigt sjunkande minimum och skapar en ständigt växande, i stora städer sammanträngd industribefolkning.

Den frambringar därigenom betingelser som bryter sammanhanget i den lagbundna ämnesomsättningen i naturen på ett sätt som är omöjligt att reparera, så att jordens kraft förslösas och denna förstörelse genom handel förs vidare utöver det egna landets gränser. 

Storindustrin och industriellt bedrivet jordbruk samverkar. Om de ursprungligen skilde sig från varandra genom att den första mer förödde och ruinerade arbetskraften och därmed människans naturkraft och den senare markens naturkraft, så förenas de under den fortsatta utvecklingen, genom att det industriella systemet på landsbygden också försvagar arbetarna, och industrin och handeln å sin sida skaffar jordbruket medel att utsuga jorden.”

I dag kan vi tydligare än någonsin se den utvecklingen som Karl Marx förutspådde för 150 år sedan. På sin hemsida Trädgården jorden skriver bonden och miljödebattören Gunnar Rundgren så här:

”Att vara ineffektiv är att göra uppror. Lika mycket som en ensidig inriktning på lönsamhet skär sig med andra mänskliga mål förvrider den också lantbrukets sätt att förvalta naturen. Utöver att ta fram produkter som skall säljas på en marknad handlar jordbruk om att förvalta en bit natur. Med tanke på att jordbruket tar upp en tredjedel av landytan (och skogsbruket lika mycket) är det uppenbart att hur vi driver jordbruket är ett av de främsta sätten som vi sköter planeten Jorden på. Men lönsamhetsfokus står ofta i konflikt med det som är bäst för naturen och för mänskligheten i stort.” 

I dag växer hundratals megastäder med mångmiljonbefolkning i hela världen. Samtidigt utsugs jordbruksmarker och skövlas skogar, där naturlig växtlighet ersätts av ensidiga plantager. Människor avskiljs från naturen.

Samtidigt bryts de naturliga kretsloppen i naturen. Den föda vi äter odlas eller föds upp ofta på andra sidan jordklot. Och denna föda har i sin tur fått gödning eller foder som kommit från en annan del av klotet.

I Kapitalets första bok varnar Karl Marx för den här utvecklingen. Han konstaterade att när befolkningen hopas i stora städer förhindras ämnesutbytet mellan människans och jorden som i tidigare samhällen. De ämnen som människans förbrukar i form av näring återgår inte längre till naturen. Den naturliga vägen för att bevara jordens fruktbarhet bryts. 

Därför skriver Marx att ”varje framsteg i det kapitalistiska jordbruket är inte endast ett framsteg i konsten att utsuga arbetarna utan också i konsten att utsuga jorden, ty varje framsteg som ökar dess fruktbarhet för en begränsad tidsperiod är samtidigt ett framsteg som förstör källorna till denna fruktbarhet.

Den kapitalistiska produktionen kan endast utveckla produktionstekniken och den samhälleliga organisationen genom att samtidigt förstöras all rikedoms urkällor: jorden och arbetare” (Kapitalet del 1 sida 441-442).

Detta visar tydligt att Marx kritik av kapitalismen inte enbart handlar om exploateringen av människor utan om också exploateringen av naturen.

Tydligare kan det väl knappast sägas att Marxs revolutionära tänkande är rödgrönt. Tyvärr hamnade denna kritisk inställning till exploateringen av naturen i glömskans garderob hos 1900-talets socialister.