Vart är S på väg i Natofrågan?

”Den svenska neutralitetspolitiken bestämmer vi själva. Dess innebörd är alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Därför ansluter vi oss inte till militära allianser, fogar inte in oss i något  stormaktsblock. Därför måste vi genom fasthet och konsekvens skapa förtroende för vår förmåga att hålla fast vid den valda handlingslinjen, förtroende för vår vilja att inte falla undan för påtryckningar från främmande makt.”

Så började Olof Palme sitt första maj tal 1968 – och den linjen, att inte ansluta till en militärallians, har varit en av socialdemokratins grundpelare, från 1949 när Nato bildades, fram till våra dagar. Så sent som i november slog en enig partikongress fast att den hållningen skulle bevaras – något som också framgår tydligt på Socialdemokraternas hemsida.

”Den militära alliansfriheten är ett fundament i Sveriges säkerhetspolitik. Vi vill inte att Sverige ska ansöka om Natomedlemskap”, går att läsa på partiets sajt, där de redogör för sin politik.

Men det ter sig inte längre så säkert. Efter Rysslands attack mot Ukraina i februari har Socialdemokraterna för första gången öppnat upp för ett medlemskap i Nato. Den 8 mars verkade partiets historiska linje om militär alliansfrihet fortfarande orubbad, ett Natomedlemskap var inte aktuellt och skulle ”ytterligare destabilisera läget i Europa”, meddelade statsminister Magdalena Andersson under en pressträff. Men bara tre veckor senare var tongångarna andra. ”Jag utesluter inte Natomedlemskap på något sätt”, sa statsministern när hon fick frågan i SVT:s 30 minuter.

Täta diskussioner pågår i skrivande stund och partiledningen har kallat in till distrikts- och dialogmöten för att prata om frågan. Redan den 13 maj ska den säkerhetspolitiska analysen vara klar, meddelade regeringen i dagarna. Enligt flera framträdande debattörer talar mycket för att partiledningen redan bestämt sig och en del, om än få, tunga Socialdemokrater har gått ut och berättat hur de ställer sig i frågan.

Snabba svängningar

Karin Wanngård, oppositionsråd i Stockholms stad och partistyrelseledamot, är en av dem som anser att det vore oklokt om socialdemokratin skulle stå emot ett Natomedlemskap när säkerhetsläget ser ut som det gör.

– Vi skickar vapen och utrustning till Ukraina. Nato kommer vara den enda alliansmakt som kommer ha möjlighet att pressa tillbaka Ryssland. Men man måste ha respekt för att det bör råda en försiktighet i frågan. Vi bör göra gemensam sak med Finland, säger hon till Aftonbladet.

Aftonbladets ledarsida, som är oberoende socialdemokratisk, bytte abrupt fot på några dagar och stödjer nu ett svenskt medlemskap i Nato.

”Vladimir Putins krig visar att vi behöver gå med i Nato för att garantera Sveriges säkerhet”, skriver tidningens politiska chefredaktör Anders Lindberg.

Den tidigare utrikesministern Margot Wallström, som har varit en stark röst mot kärnvapen och militär upprustning inom Socialdemokraterna, hör till dem som bytt inställning i frågan. Till en början vägde nej-sidans argument tyngre.

– Det är USA som till stor del bestämmer i Nato och det kommer vi inte ifrån, sa den förre utrikesministern den sjunde mars i en kommentar till Dagens Industri.

Att Nato är en del av av en kärnvapendoktrin var bland de argument som talade emot ett svenskt medlem skap, enligt Wallström. Men nu, bara några veckor senare, står hon ”väldigt nära” ett ja.

– Om Finland så tydligt bestämmer sig för att ena sig kring det här, då lutar det åt att det är den vägen vi ska gå. Jag har svårt att se att vi skulle kunna inta en annan position än att gå med i Nato”, säger Margot Wallström till Dagens Industri.

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi är också bland dem som lutar åt ett ja. Nato skulle vara det mest avskräckande alternativet just nu och också bidra med militär kapacitet, enligt ministern, som dock säger sig ännu inte bestämt sig.

– Jag har inte hundra procent landat i en slutsats, men jag lutar åt det, säger Shekarabi till Aftonbladet.

Har inte ändrat sig

Andra håller fast vid partiets tidigare inställning i frågan och säger nej till ett svenskt medlemskap i Nato. Bland andra förre partiledaren och statsministern Stefan Löfven. I dag arbetar han för FN:s generalsekreterare och vid en fond som bekämpar barnarbete. Den 1 juni tillträder han som ordförande för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri.

Stefan Löfven tror inte att ett svenskt medlemskap i Nato är en fungerande fredslösning.

– Nej, jag tror inte det. Nu är det rätt av de politiska ledarna i vartdera landet att göra en grundlig analys av vad förändringen innebär. Det som sker i Ukraina är ju en stor förändring, också för oss, säger Stefan Löfven till Svenska Yle.

– För egen del har jag inte blivit överbevisad om att vi plötsligt skulle få en säkrare situation om vi lägger Natogränsen alldeles intill Ryssland i hela Europa, säger Löfven.

Hans uppfattning delas av Göran Persson, även han tidigare partiledare och statsminister. Han anser att Sverige inte bör gå med i Nato, oavsett vilket beslut Finland tar.

– Det är en institution och organisation som jag respekterar men som jag tror att Sverige har tjänat på att ha stått utanför, säger Persson till TV4.

– I det här fallet med Finland så kan det vara en situation som kommer att påverka oss naturligtvis men det får inte göras på ett sånt sätt att det är de som bestämmer åt oss, det tror jag vore väldigt olyckligt, säger Göran Persson.

SSU: Fortsatt nej

Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, har redan kommit fram till sitt beslut. Redan den 10 april uttryckte ordföranden Lisa Nåbo att ungdomsorganisationen säger nej till en svensk Natoanslutning – och det beslutet står fast. SSU vill istället se ett fördjupat försvarssamarbete i Norden och Europa.

– Det är bra att EU har en gemensam och tydlig tolkning av försvars-klausulen och att faktiska beslut tas så att det blir ett reellt alternativ till Nato. Vi tycker att det är ett bättre alternativ, då SSU är fortsatt emot ett Natomedlemskap. Det är viktigt för att vi ska ha frihet att agera på ett sätt som gagnar sänkt konfliktnivå och fredlig utveckling”, säger Lisa Nåbo till Syre.

Är det rätt att ta ett så viktigt beslut i oroliga tider? 

– Vår säkerhetspolitik ska vara stabil och långsiktig. Samtidigt är det positivt och centralt att ha en dialog om Nato när omvärldsläget kräver detta.

”Vill avvakta processen”

När det gäller socialdemokrater som i dag är riksdagsledamöter vill många avvakta processen innan de uttalar sig om hur de ser på diskussionen inom partiet om ett eventuellt svensk medlemskap i Nato. Syre har sökt samtliga tio socialdemokratiska ledamöter och suppleanter i försvarsutskottet för en kommentar.

– Jag kommer att invänta samtalen som vi kommer att ha i vår distriktsstyrelse och inte gå ut och ha någon åsikt precis i dag utan att lyssna in och fundera över hur vår säkerhetspolitik ska se ut framöver, säger Paula Holmqvist, ledamot i försvarsutskottet, till Syre och fortsätter.

– Jag vill inte gå ut i dag och säga vad jag har för uppfattning för jag är inte riktigt 100 procent klar över min uppfattning.

Du har sagt nej till Nato tidigare?

– Jag har absolut varit ute och uttalat ett nej till Nato och det utifrån det säkerhetsläge som har varit tidigare. Men som många med mig säger: Den 24 februari förändrades vår omvärld på grund av Rysslands invasion av Ukraina, så det är klart att vi nu måste fundera framåt. Vårt parti är pragmatiskt och kan tänka om. Det är viktigt att vi får ha den här dialogen, samtala med våra medlemmar och främsta företrädarna  i partidistrikten så att alla har möjlighet att både vända och vrida på hur vår säkerhetspolitik ska utformas, säger Paula Holmqvist.

Riksdagsledamot Anders Österberg är suppleant i försvarsutskottet.

– Det är bara Sverige som har svenska politiker som ser det bästa utifrån Sveriges synvinkel. Därför är det bra att vi nu har den här interna processen inom partiet så vi kan diskutera igenom de här frågorna grundligt. Sedan får vi se vad vi kommer fram till utifrån det, säger Anders Österberg till Syre.

Han har 2016 skrivit en debattartikel med riksdagsledamot Alexandra Völker som tidigare satt i försvarsutskottet om varför de säger nej till Nato. Hon har i sin tur även 2016 skrivit en debattartikel med den tidigare försvarsministern Björn von Sydow som inleds med orden ”Socialdemokraterna är tydliga – vi ska inte gå med i Nato”. I dag är hon mer försiktig i sina kommentarer.

– Med respekt för den säkerhetspolitiska dialogen vi genomför i partiet svarar eller kommenterar jag inte på frågor om ja eller nej till Nato, skriver hon i ett sms till Syre.

”Medlemmarna vill inte”

Men trots den påfallande tystnad som råder i S-leden, finns det starkt kritiska röster bland medlemmarna, som menar att det blir ett tydligt nej, såvida partiledningen inte kör över dem.

– Det pågår diskussioner och det är aldrig fel. Men om man verkligen lyssnar på opinionen bland medlemmarna i Socialdemokraterna, så kommer den opinionen att leda till ett nej, det är jag övertygad om. Det beslut som partikongressen tog har inte rubbats, säger Tomas Magnusson, som varit aktiv i Socialdemokraterna sedan 80-talet och bland annat har varit internationell ledare för Socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg.

Men partistyrelsen har varit tydlig med att det är de som i slutändan kommer att fatta ett beslut och att det finns mandat att göra det i sådana här lägen?

– Vad Magdalena har sagt är att man inte kan utesluta möjligheten för ett svenskt medlemskap, men samtidigt har hon betonat att det finns ett partikongressbeslut och det måste ske en diskussion inom partiet, om det ska ske. Många har tagit för givet att det kommer att bli ett ja, men det har ju inte sagts från någon att det ska göra det.

Själv är Tomas Magnusson tydlig i sin ståndpunkt. Nato är ingen fredsorganisation och bör aldrig vara ett alternativ för Sverige.

– Nato är en krigsorganisation. Den har varit involverad i krig och hot om krig under hela sin existens och skapades i ett läge då det rådde spänningar mellan väst och öst. Sverige ska inte vara en del i ett sådant spel.

Att ansluta till alliansen, i en tid då läget mellan det gamla väst och öst åter är mycket spänt, gynnar varken Sverige eller världen, menar Tomas Magnusson som länge har varit aktiv i den svenska fredsrörelsen och är ordförande för Svenska freds i Göteborg. Han tycker istället att det bör arbetas för en deeskalering av det pågående kriget, något som vi sett alldeles för lite av, enligt Magnusson.

– Vi måste istället värdera att skapa fredliga relationer och underlätta kontakter mellan människor. Ukrainakonflikten är väldigt allvarlig, det är oförlåtligt och krigsbrott som begås av Ryssland. Men samtidigt är det väldigt lite ansträngningar för att kunna bilägga den konflikten. Det enda landet som har varit aktiv i den mening att man fört länderna samman är Turkiet. När Österrikes president reste för att tala med Putin blev han hånad, istället för att bli hyllad för att göra ett försök, även om det sannolikt inte ledde framåt.

Kriget kommer förhoppningsvis att så småningom ta slut och när detta sker så behövs det krafter som kan se till att fredsavtalen fullföljs, menar Tomas Magnusson.

– Det är en viktig roll att axla för den som inte är involverad, nu är Sverige tyvärr involverat på grund av att vi har skickat vapen. Det är skrämmande att hela riksdagen stod bakom det. Hur ska man få till en fredlig styrka till Ukraina som håller isär de stridande trupperna vid en eventuell vapenvila, vilka länder ska den styrkan utgöras av?

”Nato är en potent krigsmaskin som styrs av USA”

De krig som Nato fört eller varit delaktig i under senare år, som Afghanistan eller Libyen, måste också tas med i vågskålen när Socialdemokraterna gör sitt vägval, menar Tomas Magnusson.

– Nato är en potent krigsmaskin som styrs av USA och dess värderingar om att man med vapnens hjälp kan genomföra regimförändringar i andra länder – och det tror jag inte på. När jag första gången blev aktiv i sådana här sammanhang var det under Vietnamkriget. Då sa man alltid att ett folks befrielse måste vara dess eget verk.

Brott mot internationell rätt är en annan viktig aspekt som bör beaktas i debatten om Nato, tycker Tomas Magnusson.

– Nu när Ryssland begår brott mot internationell rätt i Ukraina, blir alla medvetna om det. Men i Afghanistan och Libyen har det också skett massor med krigsbrott som inte är dokumenterade och lagförda. Om Putin så småningom ställs inför rätta i internationella domstolen, vilket jag hoppas på, så kan han nog gott också få sällskap av några andra.

”Inte bara här och nu”

Moa-Lisa Fransson, som tidigare bland annat varit ombudsman för Socialdemokraterna i Göteborg och organisationschef i Stockholm, står bakom beslutet om vapenexport till Ukraina, som hon menar var nödvändigt för att Ukraina skulle få en chans att försvara sig. Men även hon är emot en svensk Natoanslutning.

– Sverige ska inte ha kärnvapen eller vara med i en försvarsallians som bygger sin styrka på kärnvapen. Natos försvarsförmåga och styrka bygger på att det finns kärnvapenländer i alliansen. Utifrån ett fredsperspektiv på den här planeten vi lever på tycker jag att det beslut som Sverige tog för ganska många år sedan, om att vi ska vara atomfria, är rätt. Om vi går med lämnar vi det.

Ett medlemskap i Nato är en mycket större fråga än det pågående kriget i Ukraina och kommer att få långtgående konsekvenser för Sverige, menar Moa-Lisa Fransson.

– Säkerhetspolitik handlar inte bara om vapen här och nu. Man blir betraktad som någon sorts 70-talsrelik om man säger detta nu, men faktum är att det absolut bästa sättet att bidra till fred på planeten är att stärka demokratin och rusta ner. Vi som vill ha fred kan ju inte ge upp för att det finns de som Putin, som vill kriga.

Bortsett från sin personliga inställning till Nato tycker hon heller inte att det är läge att fatta ett så stort beslut som ett medlemskap, i all hast, mitt under krigets inferno. Det gynnar varken Sveriges eller Europas säkerhet.

– Vi har gjort stora förändringar i vår säkerhetspolitik under de senaste 30 åren och har redan långtgående samarbeten med EU och Nato. Jag ser inte på vilket sätt det skulle bidra till fred i Ukraina att vi går med i Nato.

Dessutom skulle ett beslut som fattas nu under våren vara problematiskt rent demokratiskt, för partiet, i och med kongressbeslutet från november. Dialogen som ska föras under de kommande tre veckorna räcker inte för att ersätta det beslutet, menar Moa Lisa Fransson.

– Med det sagt är beslutet inte fattat än – det kan verka som att det redan är fattat, men det är det faktiskt inte.

Tycker du att man bör vänta till efter valet?

– Ja, och ställa frågan under demokratisk proposition, antingen i ett allmänt val eller folkomröstning. Jag är lite skeptisk till folkomröstning, men på något sätt tycker jag att folk borde få säga sitt. Vi har haft en stark opinion mot Nato i det här landet i många många år, och nu under de senaste två–tre månaderna har vi fått en liten majoritet för Nato, vilket inte är konstigt, säger Moa-Lisa Fransson och tillägger:

– Det går inte att se det som ett starkt folkligt stöd för Nato. Det har vi alltid sagt att vi ska ha, och det tycker jag inte att man kan tala om nu.

”Kalla krigets logik”

För Anna Ardin som har varit aktiv i Socialdemokraterna i drygt 20 år, kommer det inte som en överraskning att partiet nu överväger ett Natomedlemskap. Ideologiska omsvängningar i traditionella socialdemokratiska hjärtefrågor, som hon uttrycker det, var nämligen en av anledningarna till att hon i protest lämnade partiet i januari, tillsammans med den lokala organisationen Hjärta.

– Sverige har haft en hög ambition i att vara förespråkare för fred, hålla sig neutral, kunna vara med och förhandla och stötta utvecklingen i världen genom exempelvis ett högt bistånd, som nu även det halveras i ett enda slag. Det är en del av en stor trend att vi inte längre verkar tro på fred som en möjlig lösning, utan att vi istället tror på kalla krigets logik och terrorbalans.

Den militära alliansfriheten har varit en stolthet för socialdemokraterna, menar Anna Ardin, en stolthet som man nu tycks vara beredda av överge i krigets logik. Och det skulle göra Sverige allt annat än mer säkert.

– Man ser det som att det är en ond och god sida, där Nato och USA är den goda sidan. Det bortses helt från allt som USA ställt till med i världen och hur många civila som har dött i alla de krig som USA varit inblandat i. Det är nästan som att man inte kan säga detta längre utan att bli stämplad som Putinälskare.

Hela den svenska debatten kring Nato har kretsat kring två tänkbara alternativ, när det egentligen finns flera, menar Anna Ardin.

– Det finns massa länder som inte är med i den här terrorbalansen som man nu ska dela upp världen i, ond och god, höger och vänster eller väst och öst. Det finns maktintressen i konflikten och det bortser man helt och hållet från i debatten.

Socialdemokraterna var länge ett parti där fredsperspektiven fick gehör. Ett parti där alliansfrihet och nationell välfärdspolitik kombinerades, vilket fick ett brett folkligt stöd. Men de främsta fredsförespråkarna inom S, finns inte längre kvar, berättar Anna Ardin.

– Så länge jag varit medlem i S har fredsfrågorna i hög utsträckning burits av äldre, människor som kanske till och med levde under andra världskriget. De är döda nu eller har marginaliserats i partiet. Människor som har sett krig i dag är från andra länder och det finns väldigt lite utrymme för dem och deras perspektiv inom svensk politik.

Folket måste få säga sitt

Att många S-politiker undviker att uttala sig i frågan, kan enligt Moa-Lisa Fransson delvis bero på att läget är så speciellt, med ett stundande val och pågående krig.

– Ingen var beredd på att vi skulle ladda upp för en stor Natodebatt den här våren. Att det är så svårt att få någon att uttala sig tror jag delvis beror på att man vill ha en varsam och seriös diskussion och inte hamna i ett läge där det blir ett sorts rosornas krig.

Socialdemokrater vill hålla sig utanför den hätska Natodebatt som just nu dominerar i Sverige och främst förs av de borgliga partierna, tror Moa-Lisa Fransson.

– Många som varit Natoanhängare sedan långt tillbaka ser nu sin stora chans att äntligen få tala om medlemskap och få någon sorts opinion med sig i Sverige, vilket har varit helt omöjligt förr. Det finns någon sorts krigsretorik som blivit uppskruvad – som ingen tjänar på. Jag tror att många Socialdemokrater vill undvika att bidra till detta.

Samtidigt är frågan av så viktig karaktär att den måste diskuteras ordentligt. Allt annat vore fel.

– Kvinnoförbundet exempelvis har en stolt tradition av att delta i diskussionerna om fred och nedrustning. Man kan komma till olika slutsatser, men att delta i diskussionen är viktigt.

– Jag känner en stor sorg över att jag ser ganska litet av det, säger hon.

Tomas Magnusson delar den uppfattningen. Samtidigt har den hätska stämningen som dominerar, påverkat många människor i en riktning där viktiga frågor förenklas.

– Folk rycks ju med, det är alldeles tydligt. Jag skrev en liten text (på sociala medier, reds. anm.) om att jag tycker att det är fel med vapenexport, och fick svar från personer inom partiet som jag aldrig hört talas som som agerade till stöd för det beslutet. Jag har skickat debattartiklar till flera tidningar om Natofrågan, men de vill inte ha en debatt i dessa frågor, så det är inte helt lätt att göra sig hörd.

Men med stöd i den långa erfarenhet han har inom partiet, är han säker på att det finns ett motstånd i Nato-frågan som kommer att göra sig hörd. Oavsett vad partiledningens beslut blir.

– När vi protesterade mot anslutning till värdlandsavtalet skickades jag till scenen i Göteborg och debatterade med försvarsminister Peter Hultqvist. Jag fick en enorm uppbackning och tror inte det var många i salen som stödde värdlandsavtalet överhuvudtaget. När frågorna väl lyfts på medlemsmöten och i regionala sammanhang så finns ett väldigt starkt stöd för våra kärnfrågor.

Men Socialdemokraterna ställde sig ändå bakom värdlandsavtalet?

– Det är inte helt lätt att vara en freds-kämpe, men vi kan inte vara tysta. Jag tycker att kravet på folkomröstning är väldigt viktigt. Det är en så stor fråga, det berör en 210-årig svensk historisk tradition, att det skulle avgöras utan att folket får en möjlighet att yttra sig specifikt i frågan är synd, säger Tomas Magnusson.

Anna Ardin, däremot, är inte lika säker på att medlemmarnas åsikter kommer att väga tungt, och hänvisar till brister i den interna demokratin inom S, som hon menar är ett stort problem.

– Det som är mest påtagligt bland socialdemokratiska aktiva är hur bedövande tysta de  är. Man vågar inte säga någonting utan väntar på att partiledningen ska bestämma något. Det är inte en demokratisk process. Det ställs otroligt stora krav på enhällighet och visad front utåt utifrån beslut som aldrig har diskuterats i partiorganisationen och som medlemmarna inte håller med om.

”Kan gå fort”

Skulle Socialdemokraterna komma fram till att Sverige bör ansöka om ett medlemskap i Nato kommer det dels att finnas en majoritet i riksdagen för det och dels kan regeringen fatta beslut om att skicka in en intresseanmälan. Socialdemokraternas partistyrelse ska fatta beslut i frågan senast den 24 maj. Sannolikt kan beslutet komma redan den 14 maj eftersom då kommer de finländska Socialdemokraterna att berätta hur de kommer att göra enligt partisekreteraren Antton Rönnholm till tidningen Demokraatti.
Efter det kan det gå fort.

– Jag tror att ansökningsperioden kan vara ganska smidig. Det enda jag säger i dag är att det inte finns några andra länder som är närmare Nato än Sverige och Finland, sa Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg tidigare i april enligt TT.

Efter att intresseanmälan skickats in ska den granskas av Nato. Eftersom Sverige och Nato redan har ett nära samarbete kan det vara klart på några dagar, enligt bedömningar som Dagens Nyheter och SVT har tagit del av.

Alla 30 medlemsländer måste sedan acceptera Sverige som ny medlem.

Hur lång hela ansökningsprocessen kommer att ta är svårt att säga, men skulle Socialdemokraterna svänga i frågan och säga ja till ett medlemskap kan Sverige vara medlem i Nato i höst.