De offentliga biträden som har till uppgift att föra asylsökandes talan under asylprocessen är inte alltid lämpade för uppgiften. Det konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport. ”Bristerna kan leda till att enskilda får offentliga biträden tilldelade som saknar rätt kompetens”, säger Lovisa Ingström, revisor och projektledare för granskningen.
Asylsökande har ofta rätt till ett offentligt biträde under sin asylprocess. Det offentliga biträdets uppgift är att säkerställa att den som söker uppehållstillstånd i Sverige får sina intressen tillvaratagna och att asylprövning är säker. Men i en ny granskning konstaterar Riksrevisionen att så inte alltid är fallet.
– Granskningen visar att hanteringen av offentliga biträden i huvudsak fungerar bra. Men det finns också brister som kan leda till att enskilda inte får offentliga biträden med rätt kompetens, säger Lovisa Ingström, som är revisor på Riksrevisionen och har varit projektledare för granskningen av offentliga biträden i migrationsärenden.
Riksrevisionen har enligt Lovisa Ingström granskat strukturen och de förslag på förändringar som föreslås handlar om hur svenska myndigheter kan förbättra de strukturella bristerna. Med andra ord har de inte tittat på enskilda fall där en asylsökande har farit illa under asylprocessen eller där ett särskilt offentligt biträde har misskött sitt uppdrag.
– Syftet är inte att peka ut enskilda biträden utan att bedöma hur hanteringen fungerar på en övergripande nivå. I vissa fall har myndigheter och domstolar tillåtit olämpliga offentliga biträden att fortsätta agera som biträden trots att de har misskött sitt uppdrag eller på annat sätt är olämpliga. Det finns offentliga biträden som förordnats nya uppdrag trots att de begått brott eller har uteslutits från Advokatsamfundet. Det handlar om enstaka fall men det är allvarligt ur ett principiellt perspektiv, säger Lovisa Ingström.
Brister som fanns kvar
Att Riksrevisionen valde att granska hanteringen av offentliga biträden beror på att de under en längre tid har funnits indikationer på att det finns brister. I rapporten beskriver de att en utredning 2008 konstaterade att ”det förekommer offentliga biträden som inte har tillräcklig kunskap eller på annat sätt inte är lämpliga för uppdraget. Utredaren pekade bland annat på att räkningar ofta reduceras, det vill säga att biträdet beviljas ett lägre belopp än det yrkade, och att domstolar i domar tagit upp anmärkningsvärda brister i biträdens processföring. Utredaren angav därför att de som förordnar biträden bör göra en verklig prövning av biträdets lämplighet”.
Sedan 2008 ska framför allt Migrationsverket ha försökt komma tillrätta med de aktuella bristerna, enligt Riksrevisonen. Men trots det tycks vissa problem ha kvarstått. Riksrevisonen påpekar i den nya granskningen att personer som tilldelas ett offentligt biträde ”befinner sig i en utsatt situation, inte minst på grund av ofta begränsade kunskaper i det svenska språket och om det svenska rättssystemet”. Därför är det enligt myndigheten ”av stor vikt att staten fungerar som en garant för att förordna lämpliga juridiska företrädare.”
Stora konsekvenser
Konsekvenserna av bristerna – som enligt Riksrevisionen förekommer i mindre än ett av 1 000 fall – kan bli stora för den enskilda asylsökaren. Sett till regeringens asylpolitik kan det trots den låga procenten ändå bli många som drabbas – flyktingpolitiken de senaste fem åren har stramats åt. Anders Ygeman, som 2016 var Sveriges inrikesminister, gjorde efter den stora flyktingvågen 2015 uttalanden om att ”uppemot 80 000 asylsökanden kan utvisas”.
Uttalandet fick skarp kritik från asylrättsaktivister och människorättsorganisationer, eftersom Ygeman inte tog i beaktande att de flyktingar som anlänt mycket väl kunde ha asylskäl och därför inte vara ”utvisningbara”.
Alla biträden är inte jurister
Riksrevisionen listar ett antal rekommendationer för att förbättra strukturen för hur offentliga biträden förordas. Idag finns det exempelvis inga krav på juristexamen för att vara offentligt biträde i asylmål. Lovisa Ingström menar att det vore bra att införa särskilda krav på offentliga biträden inom migrationsärenden, något man har gjort när det gäller andra typer av mål.
– I dag finns det inga krav på juristexamen för ett offentligt biträde inom migrationsärenden. I beskrivningen som finns idag står det att biträdet ska bara advokat, biträdande jurist eller att det kan vara någon annan som är lämplig för uppdraget. Därför är det mycket viktigt att migrationsdomstolen eller Migrationsverket gör en lämplighetskontroll av det offentliga biträdet, säger Lovisa Ingström och menar att det är denna lämplighetskontroll som ibland brister i dag.
Tydligare krav på kvalifikationer
Riksrevisonen rekommenderar också att regeringen ska tydliggöra vilka krav som gäller för offentliga biträden som den enskilde själv önskar. Asylsökande har rätt att önska sitt eget biträde, men det är inte tydligt vilka kvalifikationer den här personen ska ha. Något som kan påverka rättssäkerheten eftersom det inte alltid är en person med tillräcklig juridisk kompetens. Vidare menar de att kommunikationen mellan de olika myndigheterna – Migrationsverket, migrationsdomstolarna och polisen – måste förbättras.
– Granskningen har visat att ett offentligt biträde som av någon anledning har ansetts vara olämpligt av en myndighet ibland kan fortsätta tillförordnas som offentligt biträde av en annan myndighet. Vi rekommenderar därför regeringen att möjliggöra för de inblandade myndigheterna och domstolarna att dela uppgifter och inhämta information om biträdena från varandra, säger Lovisa Ingström.
Uppgifter stannar i dag hos en myndighet
Ett bättre system för att dela uppgifter sinsemellan skulle i kunna åtgärda problemet med att det idag finns offentliga biträden som har bedömts som olämpliga av en myndighet, men fortfarande förordnas som offentligt biträde av en annan. Idag kan Migrationsdomstolarna om det råder oklarheter om ett biträde säga nej till det aktuella biträdet. Riksrevisonen vill att också Migrationsverket ska få större möjlighet att göra detsamma, något som de idag inte har samma möjlighet till. Asyladvokaten Tomas W Fridh kommenterar granskningen på Twitter:
”Jag menar också att problemet med bristande kontroll till stor del kan kopplas till att Migrationsverket som myndighet förordnar biträden. En domstol har av goda skäl större möjlighet att samla information och dela information om biträdens lämplighet.”
