I går kväll sköts tre personer ihjäl och flera skadades i ett köpcentrum i Köpenhamn. Chocken och sorgen är, som alltid vid dåd som detta, bedövande.
En 22-årig man har gripits misstänkt för dådet. Vi vet fortfarande inte motivet men den danska polisen tror att han agerade ensam. Och vi har börjat vänja oss vi det narrativet: i Sverige glömmer vi aldrig Anton Lundin Pettersson, gärningsmannen bakom skolattacken i Trollhättan 2015. Inte heller glömmer vi någonsin Anders Behring Breivik, ansvarig för Utöja–massakern 2011. Ensamma gärningsmän som vi hade hoppats att samhället skulle fångat upp innan polis tillkallats för att de dödat människor.
Samhället har misslyckats varje gång ett såhär fruktansvärt dåd sker. Det är samhällets ansvar att se till att alla medborgare känner sig trygga – även de unga män som riskerar att begå fruktansvärda brott. Kanske i synnerhet just dem. I ett sånt här läge ligger tanken att vi behöver hårdare straff nära hos många. Men det är i just de här lägena vi istället måste välja att se människor för vad de är: människor, precis som du och jag. Tillsammans måste vi bygga en värld där människor blir sedda och hörda långt innan de beslutat sig för att döda och skada andra. Tillsammans måste vi bygga en värld där vapen och död inte ses som den enda utvägen för någon.
