Den 6 januari är för en stor del av USA:s befolkning en dag de aldrig kommer att glömma – då deras kongress attackerades av skränande Trumpsupportrar, i syfte att stoppa godkännandet av Joe Biden som president. Gradvis har det uppdagats att attacken var ett välplanerat led i en statskupp, som påbörjats redan före valet. Och den hade kunnat lyckas, om inte några få personer, däribland vicepresident Mike Pence, stått emot. 

För oss som lever i världens övriga demokratier är USA:s system med elektorer svårbegripligt. Den enda republikanska president som vunnit ”the popular vote”, det vill säga fått flest röster totalt sett, sedan 1988, är Bush mot Kerry 2004. Kort sagt röstar inte väljarna på presidentkandidaterna, utan på elektorer som sedan ska rösta på den president de valt. I bästa fall. I nästan varje val är det några som inte gör det.

Men den som får flest röster vinner inte nödvändigtvis. Den måste få en röst mer än hälften, det vill säga 270. Om ingen kommer upp i det antalet, för att röster är underkända eller för att elektorer röstar på andra kandidater, väljer representanthuset president, och de röstar med en röst per stat. Det vill säga, Wyoming med 580 000 invånare och Kalifornien med 40 miljoner invånare har varsin röst.

Trumps plan var att komma dit, genom att hamra in budskapet att valet var stulet, och sedan säkerställa att tillräckligt många röster underkändes för att stoppa Joe Biden. Han hade flera vägar dit. 

Först skulle det se ut som om han vann, eftersom hans väljare inte poströstade, och poströster räknades sist. Han skulle därför utropa sig till segrare medan han låg över. Men dessvärre hann han inte, så när han väl ställde sig och sa ”Frankly I did win this election” var det redan försent.

Sedan försökte han övertala lokala valförrättare i stater där det var jämnt att inte certifiera resultaten i de fall Biden fick flest röster. Han ringde en lång rad personer, vilket är djupt oetiskt, om inte direkt olagligt. Om du har en timme över, så lyssna på detta samtal. I några fall lyckades han nästan. 

Sedan samlade de in en massa irrelevant information från allmänheten och drog det till domstolarna. Detta är den enda metod som är juridiskt försvarbar.

Han begärde också att justitiedepartementet (DoJ) skulle utreda fusk. Det gjorde de, och konstaterade att inget förekom, för till slut satte ”riksåklagare” Bill Barr ner en fot. Det retade Trump oerhört, och när Barr sa upp sig försökte han byta ut honom mot en person lägre ner i hierarkin som var beredd att ljuga. Han övertalades låta bli.

Diverse andra, kreativa lösningar ploppade upp. Texas stämde flera andra stater enligt en regel som säger att tvister mellan stater ska lösas av högsta domstolen, och där sitter ju tre personer som Trump utsett. Men de avslog att ta upp fallet.

Slutligen fanns en väg kvar: senatorerna i de stater som röstat på Biden, men där det fanns republikansk majoritet, skulle utse egna elektorer som skulle rösta på Trump, och sedan skulle Mike Pence, i egenskap av ordförande den 6 januari, konstatera att det var omöjligt att säga vem som vunnit, och underkänna antingen de riktiga elektorsrösterna eller också allihop. Och många var med på noterna.

Syftet med stormningen av Kapitolium var dels att stoppa räknandet och dels att sätta press på Mike Pence. Men det var ”fel mängd våld”. Antingen skulle det varit mycket mer eller också inget alls. Resultatet blev nu att en tvärförbannad Pence vägrade lämna byggnaden, och Joe Bidens seger certifierades därför. 

Men det är inte över. Hålen i valsystemet finns kvar, och kan användas igen, och i flera stater är det nu värre än förra året. Men det som gör mig mest förvånad är att alla är förvånade. För jag har nämligen skrivit om detta händelseförlopp förut. Den 13 oktober 2020. Flera veckor före valet.

Hur kunde jag veta att Trump skulle agera som han gjorde? Ingen kristallkula, förstås, utan teorierna fanns därute, för den som följer amerikansk nyhetsmedia, pålästa youtubers och Bill Maher.
Och om Trump är kandidat 2024 kommer de nästa gång att göra ”rätt” från början.