EU-kommissionen har bestämt sig för betrakta kärnkraft som en hållbar energikälla så länge den inte släpper ut för mycket växthusgaser. Men räknar man hela kedjan från uranbrytning till slutförvar hamnar många moderna kärnkraftverk över gränsvärdet, skriver Jan Strömdahl.
Den 2 februari fattade EU-kommissionen beslut om taxonomin för energi. Nu ska kärnkraft och gas övergångsvis betraktas som hållbara tillsammans med de förnybara energislagen. Motiveringen är att det ska locka investerare att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Men för kärnkraftens del finns ett skarpt villkor: Livstidsutsläppen av växthusgaser får inte överstiga tröskelvärdet 100 gram CO2e/kWh producerad el.
Det finns en mängd olika beräkningar av livstidsutsläppen från kärnkraft. 2008 gjorde Benjamin K Sovacool en utvärdering av 103 studier av växthusgasutsläppen, Valuing the greenhouse gas emissions from nuclear power: A critical survey. Han fann att det var 19 som kunde platsa som seriösa och väldokumenterade, däribland tre från Jan Willem Storm van Leeuwen med flera. Bidraget från Vattenfall platsade inte bland dem som kvalificerade sig.
Genomsnittet från denna utvärdering hamnade på 66 gram CO2e/kWh. Men Storm har arbetat vidare – även om han förtalas och föraktas av kärnkraftindustrin. 2019 presenterade han en fördjupad studie som noga redovisade koldioxidutsläppen från de olika momenten i produktionen av el. Från uranbrytning till slutförvar.
Resultatet av denna studie visar att ett modernt kärnkraftverk har ett totalt utsläpp som varierar mellan 139 och 190 gram CO2/kWh med ett medelvärde på 164. En EPR (tryckvattenreaktor) – som de mycket försenade och fördyrade Olkiluoto 3 (Finland), Flamanville (Frankrike) och Hinkley Point (Storbritannien) – varierar mellan 78 och 122 med ett medelvärde på 100. Storm betonar att han bara tagit med koldioxidutsläppen men att det säkert förekommer andra växthusgaser också. Han hävdar dessutom att utsläppen kommer att öka med sinande urantillgångar. De totalvärden han redovisar ligger alltså i underkant.
Det finns ytterligare faktorer som ökar växthusgasutsläppen. En är den långa tid det tar att få ett kärnkraftverk på plats – mellan 10 och 25 år. Det betyder att den fossila produktionen fortgår under mycket längre tid än om den ersätts med till exempel vindkraft, som kan komma på plats på ett par år. En annan är hanteringen av kärnavfallet som inget land i praktiken har löst. Den kan också mycket väl öka utsläppen. Detta gäller även drömmen om de små, rara kärnkraftverken, SMR.
Jag är absolut ingen finansiell rådgivare. Men mitt råd blir i alla fall: Ta inte risken. Det är nog med andra risker när det gäller kärnteknik.
