Karlskrona är den största staden i Blekinge, landskapet som ibland kallas Sveriges trädgård. Inne i staden är gator, torg och hus inspirerade av barocken, och därifrån är det nära till Blekinges vackra skärgård och dess unika natur. Men först en sväng förbi Rosenbom.
Borgmästarefjärden ligger spegelblank likt borstad plåt i sparsmakade nyanser av grått och blått. I synfältet finns Gamla Långöbron, den lilla grå kobben Måsskiten, kruthuset, Ljungskär och Ekholmen utanför Saltö, som en påminnelse om att staden bildligt talat ligger mitt i havet, utspridd mellan öarna och befäst från alla väderstreck. Vid kajen ligger blekingsekorna förtöjda i långa rader tillsammans med några jaktkanoter, dessa smäckra skönheter anpassade för fågeljakt i den blekingska skärgården. Så ser min ungdoms stad ut.
Nere vid den gamla ångbåtsbryggan håller folk på att gå ombord på ångbåten Axel, som än i dag gör dagliga turer till samhället Nättraby.
Segelfartyget Jarramas har flyttat från sin gamla plats i Borgmästarefjärden till det nya Marinmuseum på Stumholmen, ön som tidigare var en militärförläggning oåtkomlig för allmänheten, men som i början på 1990-talet förvandlades till ett eftertraktat bostadsområde.
Lyft på Rosenboms hatt
Staden har ännu inte vaknat när jag släntrar Drottninggatan ner mot Amiralitetskyrkan, vars fasad i trä lyser varmrött i morgonsolen. Gubben Rosenbom står fortfarande utanför ingången med utsträckt hand och tigger en slant av kyrkobesökaren.
Historien bakom trästatyn från 1700-talet är fortfarande höljd i dunkel. I Selma Lagerlöfs bok Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige påstås han vara högbåtsman på linjeskeppet Dristigheten. Men det finns ett otal andra teorier om denna för Karlskrona så välbekanta figur, som i ena handen håller inskriptionen: ”Ödmjukast jag er ber fast rösten är nog matt. Kom lägg en penning ner men lyften uppå min hatt.”
Jag passerar den ockrafärgade klockstapeln på vägen upp mot Stortorget, ett av Europas större torg. Jag har alltid fascinerats av dess rymd och ljus inramad av den mäktiga Fredrikskyrkan och Tyska kyrkan, med Karl XI:s staty i mitten som en populär mötespunkt i staden. Här ser det ut som det alltid har gjort en tidig lördagsmorgon som denna. Lantbrukare från trakten har slagit upp sina stånd för att sälja grönsaker, potatis och ägg. Torget kantas av kaféer och restauranger.
Varv och befästningar
Det var en vårdag 1679 som kung Karl XI landsteg i Hästöviken för att utfärda stadsprivilegierna till det som skulle bli Sveriges örlogsstad, med centrum på ön Trossö. I dag är staden ett levande världsarv. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk politik. Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar. Den välbevarade stadsplanen med stilideal från barocken, samt de unika varvs- och befästningsmiljöerna motiverade Unescos världsarvskommitté när de utnämnde staden till världsarv 1998.
För besökaren är det inte bara den unika havskontakten som är Karlskronas signum. Även dess storslagna skärgård är speciell. Senast jag tog turen ut i skärgården guidades jag av sjötaxiskepparen Tommy Olsson till öarna Inlängan, Stenshamn och Utlängan, samt till den sydligaste utposten Utklippan. Nu tar jag den reguljära turen med båten M/F Wittus från ångbåtsbryggan i Borgmästarfjärden, en resa på drygt tre timmar om man inte gör något stopp och väntar in en senare tur.
Först rundar vi ön Brändaholms kolonistugor. Det är ett av Sveriges mest fotograferade kolonistugeområde med sina små röda miniatyrhus, alla med flaggstång och små inhägnade trädgårdar. Vi glider under Gamla Saltöbron och förbi varvet med sin välbekanta siluett av varvskranen i trä och tegel från 1803, en av de mest välbevarade i sitt slag i världen. Inte långt därifrån dyker den trehundra meter långa repslagarbyggnaden upp. Vi passerar Skällösund och Torhamnaskär eller som den i folkmun kallas, Torumskär, där den ryska u-båten U-137 gick på grund.
Mellan grynnor och skär
Vi hämtar upp nya passagerare vid Trummenäs camping innan vi fortsätter med ett stopp på Inlängan som på 1960-talet hade ett 30-tal bofasta. I dag är det bara en åretruntboende som bor kvar.
Efter Inlängan är det inte långt till Stenshamn och Utlängan, den kargaste av de blekingska öarna med flacka klipphällar, strövstigar och låg buskvegetation. Hit seglade jag åtskilliga gånger i min ungdom och ön ser precis likadan ut nu. Tar man morgonturen från Karlskrona kan man tillbringa några timmar där för picknick eller bad i väntan på eftermiddagsturen tillbaka till stan.
I den ljumma eftermiddagsbrisen återvänder vi så sakteliga genom trånga farleder mellan grynnor och skär innan Karlskronas välbekanta siluett dyker upp igen.
Att göra i Karlskrona
• Prisbelönt marinmuseum. Ligger vackert på Stumholmen, som efter att i 300 år varit militärt område nu är civilt sedan 1993. Passa på att titta in i Slup- och barkasskjulen utanför byggnaden där en stor samling allmogebåtar är utställda.
• Kungsholms fort. Ingår i världsarvet. Här finns den mest välfrekventerade guidade turen som Karlskrona turistbyrå arrangerar under sommaren.
• Skärgårdsturer Besök några av de centrumnära öarna, Mjölnarholmen, Brändaholm och Dragsö med hop-on hop-off-turer i båt från Borgmästarekajen. Ångbåten Axel gör dagliga turer från Karlskrona och in i den lummiga Nättrabyån.
Mer information finns på Visit Karlskronas hemsida.
