Sommarläsning  Monstersamhället  Del 3

Innan jag går in på vår kollektiva förnekelse vill jag lyfta fram ett till F som kommer att gå som en röd tråd genom boken: Frankenstein. För mig som intresserat mig för monster (även om det framförallt gällt zombier) är det svårt att inte göra kopplingen mellan Mary Shelleys historia om Victor Frankenstein och det monster han skapar och den potentiella undergång vi tillsammans befinner oss i. Det monstersamhälle vi skapat i form av teknologi, konsumtionshysteri och livsstil kan leda till vår undergång. Det har blivit något vi tappat kontrollen över. Vi har skapat ett monster som vänt sig mot sin skapare, mot oss. Och monstret ställer frågor: Vad är det vi har skapat? Är våra framsteg, vår kunskap, värd priset? Var coronapandemin ett pris värt att betala för industriell djuruppfödning och skövlandet av naturområden? Monster har historiskt ofta en sådan roll – de ställer frågor och ger förmaningar om vad vi bör eller inte bör göra. Och de kräver svar.

Det är svårt att säga hur länge människor har haft monster. Historikern Bo Eriksson argumenterar i Monster – En världshistoria om det skrämmande för att människan i civilisationernas gryning skapade sina vidunder och skräckgestalter. Den 30 centimeter stora statyn Lejonmänniskan från Hohlenstein-Stadel, gjord i mammutelfenben, är en av de mest kända avbildningarna och är 35 000–40 0000 år gammal. Varför den gjordes är inte klarlagt men en rimlig teori är att just djurmänniskor kunde symbolisera fara. Det numera utrotade grottlejonet, som kunde mäta 3,5 meter och vara 1,5 meter högt, var utan tvekan något som människor i den regionen hade all anledning att vara rädda för. Kopplingen mellan monster och natur har historiskt varit stark. När de första civilisationerna och städerna började bildas fullkomligt exploderade antalet monster. Ju högre murar vi byggde och ju mer separerade från naturen vi blev, desto fler avbildade monster. I de tidiga jordbrukssamhällena fanns monstret i utkanterna av civilisationen, i skogarna och bergen, på de avlägsna platserna. Men ju mer av världen den västerländska civilisationen ”upptäckte”, desto närmare flyttade monstren. Tills de finns hos oss, i oss.

Begreppet härstammar från latinets monere och betyder att visa, avslöja, varna eller uppenbara. (Fotnot 4) Verbet demonstrera har till exempel sitt ursprung i ordet. I det antika Grekland användes ordet terata och definierades av Aristoteles som något som gick mot naturen för att det inte såg ut som sina föräldrar. Det var en ofullständig skapelse, men det var något som gick att studera vetenskapligt. Just den definitionen stämmer väl överens med Frankensteins monster. Aristoteles menade att monster alltså inte var till för att varna eller avslöja något och ville avmystifiera begreppet. Under antiken fanns olika former av monster med i böcker om djur. De placerades ofta långt borta som i Indien eller Afrika. Men allt mer kom monster att handla om järtecken för sämre tider.

Monster är kopplade till både gräns och kropp. Till exempel i att skapa en andre som inte är som vi människor, eller så kan monster vakta gränsen till underjorden som Kerberos i den grekiska mytologin. Men de kan också vara kopplade till naturen som en påminnelse om det okontrollerbara. De kan skilja på ordning och kaos eller natur och kultur. Monster har använts för att inte utsätta sig för risker, som att Näcken varit en varning till barn om att inte gå för nära vattnet. Som Merete Mazzarella förklarar i sin bok Själens nattsida – om Mary Shelley och hennes Frankenstein: ”Monster är redskap för att tolka gränsen mellan vi och dem, naturligt och onaturligt, mänskligt och omänskligt, inre och yttre, känsla och förnuft, liv och död.” Men monster kan inte bara bevaka gränser, monster kan också bryta dem. Som zombier som bryter mot tabut kannibalism.

Vi människor har förmågan att vara hjältar men också att vara monster. Monster kan vara odjur, groteska, vanställda eller människor som Hannibal Lecter (eller varför inte klimatförnekarna). Att måla upp bilden av en fiende som ett monster är ett effektivt sätt att också kunna behandla den som ett monster, något icke-mänskligt som inte längre har några rättigheter. De kan finnas i oss som den våldsamme (monstruöse) mannen som samtidigt som han förstör sin omgivning också förstör de livsvillkor han lever under. En som bokstavligen slår sönder familj och socialt umgänge för sig själv när han försöker kontrollera omgivningen på det sätt han kan. Monster kan också vara hälften best hälften människa, komma från yttre rymden och behandla oss som vi behandlar djur, eller ha bebott planeten långt innan människorna och väntat under jorden.

I Mary Shelleys klassiska skräckroman Frankenstein: eller den moderne Prometeus från 1818 börjar den unge forskaren Victor Frankenstein intressera sig för vad döden är. Han sätter ihop en ny varelse av döda kroppar och ger den liv. Men när Monstret vaknar drabbas han av panik. Han inser att han skapat något fruktansvärt. Att han trätt över en gräns när han skapat något nytt. Något han inte kan kontrollera. All energi Frankenstein haft under åren han arbetat med att göra Monstret försvinner. Tanken på styggelsen gör honom förtvivlad. Victor Frankenstein flyr, blir sjuk och galen.

Monstrets fysiska uppenbarelse gör att människor blir rädda och ofta försöker attackera ”styggelsen” trots att han hjälper dem. Detta leder till att Monstret vänder sig mot sin skapare – mot människan i allmänhet och Victor Frankenstein i synnerhet – eftersom han har försakat Monstret, sin skapelse. Det eskalerar till en bitter konflikt där deras fientlighet mot varandra fyller bägges liv. Monstret vill förgöra allt skaparen älskar. Skaparen har insett att han inte kan kontrollera Monstret och måste försöka få styggelsen han skapat ogjord. Att han måste förgöra Monstret.

Berättelsen har många bottnar och har tolkats på en rad olika sätt. En del menar att boken handlar om maskulinitet, andra pekar på att det handlar om hur människan föds till en tabula rasa och formas efter sin omgivning. Men också om hur människor bemöter det främmande och vad som är mänskligt. Eller att den handlar om människans hybris och vad vi har förmåga att skapa. Om vi bör skapa bara för att vi kan. Mary Shelleys Frankenstein belyser inte minst frågan om vissa mål är värda sitt pris. Att det finns så många sätt att läsa Frankenstein på gör att den är intressant, utöver att det är en fantastisk berättelse.

Ordfront förlag 2022