Radar · Politik

Inte om brott och straff i valstugorna

De traditionella valstugorna är numera ersatta med stålcontainers.

Valrörelsens fokus på gängbrott och hårdare tag speglar inte samtalen med väljarna i valstugorna. I alla fall inte på Medborgarplatsen i Stockholm. 

Trots att det är lördag är Medborgarplatsen bedövad av mullret från byggarbetsplatserna bredvid.

En sandblästringsmaskin gör det tillsammans med biltrafiken nästan omöjligt att  prata i vanlig samtalston. Folk skriker nästan åt varandra eller ställer sig väldigt nära. Mitt i detta oväsen försöker lokala politiker kommunicera med sina väljare. 

Valstugor är inte längre en bra beskrivning av partiernas närvaro i offentligheten. Valcontainer är mer relevant. I stål med kraftiga lås på framsidan. Brand och inbrottsäkra. 

Lisa Palm och Joakim Lindström riggar
Lisa Palm och Joakim Lindström riggar. Foto: Henrik Persson

Feministiskt Initiativ (Fi) är tätt följt av Socialdemokraterna först på plats och börjar rigga. De ska bjuda på kokt korv och har tagit med sig ett elverk som ytterligare bidrar till brummandet i luften.

Socialdemokraterna bjuder bara på pins med partiledare Magdalena Andersson på. Men säger att de ska ge sig iväg och köpa godis, sådana där med papper runt. Bekostar det ur egen ficka, det är ju ändå lördag, och barnen ska väl ha lördagsgodis. 

Vänsterpartiets morgonvanor är av det senare slaget och deras ståldörrar öppnas först vid lunch, samtidigt som Liberalernas. 

Sverigedemokraterna står lite för sig själva.

Moderaterna och Miljöpartiet är bara representerade av sina valaffischer. Ulf Kristersson som med sträng min lovar hårdare straff och Miljöpartiet med budskap om att alla ska med i klimatomställningen. 

Valtemperaturen höjs

Det är en vecka kvar för kandidaterna att övertyga väljarna om att rösta på just dem. Mycket av valrörelsen sker på andra ställen än på torgen. Det knackas dörr, deltas i debatter och trollas på nätet. 

Men där valcontainer står uppställda är det uppenbart att valtemperaturen höjs. Folk stannar upp och pratar, aktivister samlas, och en och annan ropar något antingen irriterat eller uppmuntrande till de olika partierna. 

Paulina Sokolow pratar och debatterar med många väljare
Paulina Sokolow pratar och debatterar med många väljare. Foto: Henrik Persson

Att Fi är det minsta partiet i Stockholms fullmäktige är inget som syns på torget. Tvärt om. Bara mätt i engagemang från aktiva och besökare skulle man tro att de var störst. 

Intresset att komma fram och prata är stort. Prata och diskutera. 
  
– Många unga killar vill komma hit och prata om sådant de sett på nätet. Om saker som radikaliserar dem, säger Paulina Sokolow som kandiderar för Fi. 

Besökarna hos Fi är ofta ideologiskt drivna och vill antingen heja på den feministiska kampen eller debattera mot den. 

– Fi är den viktigaste kraften mot fascism och rasism, säger Paulina Sokolow.

Inte om brott och straff

Valrörelsen i medierna handlar till största delen om rädslan för brott och påföljande hårda tag. Men det verkar inte vara det som  väljarna engagerar sig i på torget i alla fall. Även om Fi får en del frågor om brott, framförallt om mäns våld mot kvinnor, så är vanligare att man frågar om varför man ska rösta på just Fi.

Det är en bild som bekräftas av de andra partierna på plats. Vänstern uppger att frågorna är blandade och att de inte kan uppge någon särskild fråga som sticker ut. Kanske klimatet eller elpriserna. Gängvåld är det ingen som frågar dem om.   

I Socialdemokraternas stuga är det mest praktiska frågor om hur man röstar samt lokala frågor som rör Stockholms kommun. En del undrar över skatterna. 

Inte ens de lokala Sverigedemokraterna tycker att det är något större intresse för gängskjutningar eller brott. Den vanligaste frågan de får är frågan om vad de vill göra politiskt och en del om elpriserna. 

På nio av tio affischer runt Medborgarplatsens tunnelbanestation är budskapet att valets viktigaste fråga är hårdare straff. Men det verkar inte avspegla sig i vad folk pratar om, i alla fall inte där.

Till slut säger en dam från söderort som vill vara anonym att hennes 90-åriga pappa undrar hur hon vågar sig ut nu när det finns så många knäppisar.

– Jag tror att om man läser allt så blir man radikaliserad. Men jag orkar inte titta på det. Bättre att gå på ett museum eller kanske i affärer, säger hon och fortsätter ner mot tunnelbanan.