Stockholms Stadsmission oroliga över att tonläget mot utsatta hårdnar

En svag doft av storkök tar emot i receptionen på Crossroads, Stockholms Stadsmissions verksamhet för EU-migranter och tredjelandsmedborgare. För asylsökande finns andra verksamheter i Stadsmissionens regi. Fem dagar i veckan året runt – oavsett om det är röd dag eller en afton – kan den som vill och behöver komma hit och äta frukost, lunch, tvätta sina kläder och umgås i en trygg miljö.

– Det många av våra deltagare också behöver – och som är ett grundläggande mänskligt behov – är att bli sedda, säger Camila Valdes, som är ansvarig för kvinnoavdelningen på Crossroads.

På kvinnoavdelningen är lysrören avstängda och ersatta med andra ljuskällor. Målbilden har varit ett vardagsrum där det går att slänga sig i en mjuk soffa och slappna av efter en stressig dag. På golvet sitter en deltagare och lagar fodralet på en madrass. Framför fönstret står två symaskiner prydligt uppradade.

– Ingenting här är låst. För att få förtroende måste man också ge förtroende, säger Camila Valdes och gestikulerar mot några skåp och lådor längs rummets ena vägg.

Totalt kommer det varje månad omkring 1000 unika personer till Crossroads. En vanlig dag är det ett 50-tal besökare, men det kan också vara mer eller mindre. Några dagar i månaden är det möjligt för deltagarna att få träffa en distriktssköterska eller barnmorska. Volontärer kommer regelbundet för att hjälpa till att skriva CV, söka jobb eller studera.

"Trendkänslig" verksamhet

Crossroads målgrupp är långt ifrån homogen men gemensamt är att deltagarna ofta lever i stor social och ekonomisk utsatthet. Ofta är problematiken komplex och det ena föder det andra. Karin Asplund är enhetschef på Crossroads och rör sig vant runt i lokalerna. Hon menar att de snabbt märker av svängningar i samhället och har gjort det länge.

– Det har blivit ett mer tillåtande klimat gällande hur man får uttrycka sig om människor generellt, säger Karin Asplund.

Hon menar att deras verksamhet kan kallas för ”trendkänslig”.

– Det låter jättekonstigt att säga så – men vi märker hur vibbarna i samhället förändras. Mängden deltagare går upp och ner, vi ser vilka behov som finns och hur de förändras. Och nu skulle jag säga att valresultatet har blivit en faktor som påverkar. Vi hör hur deltagare berättar om att de har fått negativa tilltal när de uppehåller sig i gatubilden. Så den här känsligheten finns i vår verksamhet. Därför är det så viktigt att vi försöker lyssna in, säger Karin Asplund.

"Politiskt medvetna"

Bara några dagar efter att Tidöavtalet lästes upp kom det oroliga deltagare till Crossroads. Någon hade hört att de skulle behöva stänga, någon annan har frågat om det har blivit förbjudet att sitta utanför affären. En tredje undrade om svenskarna inte tyckte om dem.

– Det gick fort och det är oroväckande. Jag märker också skillnad i att jag tidigare inte märkt att en så pass stor del av vår målgrupp är så politiskt engagerad. Det har varit valrörelse och kritiska debatter tidigare, men de har hållit sig utanför och inte varit inkluderade. Även om vår målgrupp har varit ämnet i debatten så är de oftast inte delaktiga själva som subjekt. Men nu vill många veta vad som händer, säger Camila Valdes.

Karin Asplund stämmer in i det Camila Valdes säger och flikar in att de har gjort en anmälan om hatbrott sedan Tidöavtalet presenterades.

– Redan förra veckan var det en incident som gjorde att vi gjorde en anmälan om hatbrott. Det var en situation med en vilt främmande människa attackerade en person och sa att ”nu är det snart tiggeriförbud och då får du försvinna”. Sådana händelser är ganska vanliga men tröskeln sänks ännu mer om man har en sådan retorik i samhället i stort.

Hårt tonläge i Tidöavtalet

Crossroads reagerar framförallt på tre punkter i Tidöavtalet, förutom det generellt hårda tonläget i det. Att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsat och att man talar om vandel, där prostitution är ett av flera exempel på bristande vandel och kan utgöra en grund för utvisning. Prostitution kommer sällan ensamt utan brukar ibland vara en del av den komplexa problematik som Crossroads ser hos utsatta personer. Tidöavtalet säger också att ett nationellt tiggeriförbud ska utredas, trots att det redan har gjort det och landat i att ett generellt förbud inte är förenligt med nuvarande lagstiftning.

Enligt regeringspartierna och Sverigedemokraternas avtal ska utgångspunkten framåt bli att den som behöver tolkhjälp ska betala för tolktjänster ur egen ficka. Man ska överväga att ta ut en avgift en viss tid efter att uppehållstillståndet beviljats, samt vill öka de statliga kontrollen och kvalitetsbedömningen av offentliga tolkar.

– Att vissa personer ska bekosta sin egen tolk tycker vi går emot hela principen om mänskliga rättigheter. För om du inte förstår, hur ska du då kunna ta del av information och kräva din rätt? Utan att kunna kommunicera kan du inte vara en del av samhället, säger Camila Valdes.

Vilka konsekvenser kan det få att rätten till tolk begränsas?

– Om jag utgår från våra kvinnliga deltagare så kan det vara en omedelbar livsfara när man går runt med hälsobesvär som till en början är lindriga men som sedan utvecklar sig till något som kan få allvarliga konsekvenser. Inom vården till exempel: om du inte har möjlighet att beskriva dina besvär för vårdpersonalen förstår de inte vad som är fel och vad de ska göra för att hjälpa. Det kan vara livsfarligt inom mödravården om du inte kan kommunicera och berätta hur det känns eller vad som händer med kroppen under en förlossning. Det går att ta på, säger Camila Valdes.

Utsattheten ökar

Crossroads saknar generellt förslag som är proaktiva och förebyggande, snarare än auktoritära och inriktade på att straffa och införa förbud.

– Vi ser att många människor som lever i utsatthet blir mer utsatta. Jag vet inte hur det ska gå att lagstifta bort det – om vi tar tiggeriförbud som exempel. Det är ganska tandlöst, för vad blir effekten? Det tar inte bort den utsatthet och fattigdom man vill komma åt, säger Karin Asplund.

Matsalen på Crossroads är fortfarande pandemin-anpassad. Borden står längre från varandra än vanligt och stolarna är färre. Ändå är det nästan fullsatt såhär kring lunchtid. På tallrikarna ligger varm pasta med tomatröd sås och grönsaker. En av deltagarna berättar kort att hon har fått ett arbete, men anställningen är inte av det tryggare slaget utan hon kallas in om och när det finns behov.

– Jag hoppas att jag kan få ett annat jobb med en tryggare anställning, säger hon, och tillägger att hon bor långt bort på en av pendeltågets ändstationer men ändå kommer till verksamheten i utkanten av centrala Stockholm regelbundet.

Riskerna för olika former av exploatering är stor för Crossroads målgrupp. Det är bland annat därför skrivningarna i Tidöavtalet om vad som är dålig vandel – dåligt uppträdande – är oroande.

– Tittar man på andra länder så finns det exempel på att man istället förstärker skyddet och ser människor som offer i de här situationerna istället för att skicka ut dem ut landet, som det här avtalet indikerar. Offer likställs med kriminella. De delarna får det att vända sig i magen, säger Karin Asplund.

Förebyggande stöd mest effektivt

Camila Valdes påpekar att Sverige skulle kunna dra lärdomar från andra länder där man redan har genomgått sådana åtstramningar som är på väg i Sverige. Forskning visar att det som har varit mest effektivt har varit förebyggande åtgärder som hjälper människor att komma ur sitt utanförskap.

– Personligen kan jag säga att det gör ont att följa debatten. För oss som arbetar med målgruppen är de här människorna inte bara en siffra i statistiken. Det är ansikten och människor med egna livsberättelser, säger Camila Valdes.

Men det finns också mycket som är fint och går att samla styrka ur.

– Jobbar man som vi gör möter man utsträckta händer i princip hela tiden. Från deltagare, andra organisationer som man krokar arm med och alla de personer som engagerar sig volontärt. Det finns också företag som vill hjälpa till. Alla de här samverkansformerna blir så viktiga och genererar kraft, säger Karin Asplund.