Ibland avslöjar sig lögnaren med ett ansiktsuttryck

Kanske några av de som bidrog till att Rebecca Ädel fick flest personkryss av SD-väljare i Nynäshamn blev uppriktigt överraskade när Expo och Expressen förra veckan avslöjade att hon beskrivit sig som nationalsocialist, hyllat nazistledare, fått beröm för sina insatser för nazismen och skrivit att hon välkomnar en ny Hitler.

Det är skrämmande att det fungerar med valpropaganda som går ut på att framställa den egna identiteten som ren, glittrande och genomgod, medan allt mörker och all ondska förskjuts och placeras på det främmande och skrämmande utanför. Men vad som faktiskt är än mer skrämmande är hur avslöjandena om Ädels nazistiska engagemang har tagits emot. Kristersson kör med det gamla vanliga enskilda rötägg-försöket; han tar avstånd från Ädels agerande men ser inget problem med samarbetet med SD.

På frågan om Ädels plats i kommunstyrelsen svarade kommunstyrelsens ordförande Harry Bouveng (M): “Jag tycker inte det är lämpligt om det skulle sitta en nazist hos oss, men samtidigt har vi en demokrati, man får rösta som man vill i det här landet och det är en styrka. Sen kanske jag inte sympatiserar med allt.” Nazism beskrivs alltså som ”olämplig” men att ha tagit sig till makten baserat på stödet från Ädels parti problematiseras inte mer än så, utan kritiken styrs undan med hänvisning till att folk måste få rösta som de vill i en demokrati. Vi får hoppas att det vi sett nu inte är en hint om att vi är på väg in i en fas där nazistiska åsikter normaliseras. 

Att undvika frågor och tysta debatten bereder vägen för normalisering av högerextrema åsikter. Moderattoppen Marcus Svinhufvud mejlade angående Ädels anställning som högstadielärare i lördags ut en uppmaning till lokalpolitikerna i Nynäshamn om att ingen ska kommentera ärendet i media, med hänvisning till kommunens arbetsmiljö- och arbetsgivaransvar. 

Nynäshamns sverigedemokrater själva, de meddelade på Facebook att Ädel avgår med citat: “anledning av dagens rapportering i media”. Anledningen till att SD-politiker med nazistsympatiet avgår är som vanligt att de avslöjas och felet är medias. Problemet är inte de nazistiska sympatierna i sig, utan att bli påkommen. 

Rebecca Ädels egen första respons när Expressen konfronterade henne med frågor om hennes arbete för nazistiska sajten Nordfront kan få en att tro att SD gått i medieträning hos Trump; Ädel beskyllde reportern för att komma med lögner och beskrev sig som trakasserad av media. 

I samma anda vände sig Åkesson mot media i sig, när en granskning visade på 214 högerextrema på SD:s listor inför valet, i det att han inte bemötte sakfrågan utan ifrågasatte granskningen. Närmre inpå valet garanterade för övrigt Åkesson att inga nazister skulle finnas på valbar plats på SD:s listor, en garanti med tillägget att “om det mot förmodan skulle vara någon kvar på listorna” så skulle de vara borta på valdagen.

Hur beskriver då förresten Nordfront själva fallet Rebecca Ädel? Jo, de kan inte riktigt bestämma sig vilken hållning de ska ta utan talar å ena sidan om ”påstådda kopplingar” mellan Ädel och Nordfront och å andra sidan skriver de bittert att Ädel nu ”pudlar inför allmänheten” i det att hon nu hon nu ”tar avstånd från allt som har med nazism och rasism att göra” samt att Ädel ”skyller vidare sitt tidigare engagemang på ’en tuff barndom’”. De kan alltså inte bestämma sig om de vill kännas vid Rebecca Ädel eller ej, men huvudbudskapet är oavsett att Expo och Expressen ljuger.

Sedan har vi trollhögerns och SD-svansens verklighetsbeskrivning. Den går ut på att judiskt ägd media har journalister som förstås bara granskar SD men inga andra, och/eller att Ädels åsikter var synder som begåtts för länge sedan. (Texterna hon skrivit ligger dock enligt Expo och Expressens granskning kvar på Nordfronts webbsida.)

Att först beskylla media för att ljuga och sedan ta avstånd från sina tidigare uttalade åsikter är standard i sådana här fall. Vi ska inte sticka under stol med att det krävs mod att offentligt ta avstånd från NMR efter tidigare engagemang för rörelsen då avhoppare utsätts för dödshot. Men var det enbart av rädsla som Ädel när hon 2018 fick förfrågan om att delta i NMR:s förstamajtåg endast artigt svarade att hon inte kunde gå, istället för att på något vis avtacka sig dylika inbjudningar? Frågan kvarstår också varför alla dessa personer med tidigare kopplingar till nazism och högerextremism efter att de, enligt dem själva, helt bytt åsikt ändå väljer just SD att engagera sig i. Om Ädel verkligen lämnade naziströrelsen för att engagera sig i kampen för alla människors rättigheter, varför då inte välja ett annat parti att engagera sig i? Detta kan Ädel kanske fundera på en vända till nu när hon lämnat SD och enligt beslut på tisdagen även tillfälligt tagits ur tjänst under tiden som utredning pågår om hur hon hanterat sin roll som högstadielärare.

En positiv sak är att det i konfrontationer som fångas på film är lätt att känna igen de spelat förvånat höjda ögonbryn som till exempel Ädel och Åkesson visar när de konfronteras angående nazismkopplingar. Ibland är lögnaren lätt att känna igen och ett tips är att spana efter lögnaren under putsade ytor på de välfriserade som med breda leenden framställer sig som oskulden själv.  

I veckan framkom att en av de nazister som greps i helgen vid demonstration i Oslo var SD-kandidat i Katrineholm. Den gripna SD-kvinnans sambo Max Fagerstedt, som är SD-ordförande i Boxholm och där representerar Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige, har inte velat kommentera eller ta avstånd från flickvännens nazistengagemang utan lämnar sina uppdrag.

Om vi får se Åkesson kommentera de senaste fallen med nazistsympatisörer som fått lämna partiet så vet du att du ska spana efter det spelat överraskade ansiktsuttrycket som du annars kan se hos en förälder som leker med en bebis: ”Oj, kunde det finnas en nazist till här, det hade jag ingen aning om! (Fastän det nyss var jag som gömde den.)”