Stockholms trafikregionråd, moderaten Kristoffer Tamsons, vill ”snabbutbilda” 500 beväpnade poliser för att öka säkerheten i tunnelbanesystemet.
Tamsons är känd för sina kreativa idéer för att förbättra huvudstadens kollektivtrafik, som när han ville förbjuda tiggeri då antalet rapporter till trygghetscentralen stigit över 200 (att jämföra med de drygt 3 000 som gällde berusade personer). Eller när han ville fyrdubbla biljettkontrollerna samt sätta plankare i fängelse i upp till sex månader. En idé som är jättebra om man inte räknar för mycket på om det är värt att byta det procentuellt låga inkomstbortfallet för gratisåkning mot rättegångs- och vistelsekostnader för tusentals människor i vår redan överbelastade kriminalvårdsapparat.
En observant läsare skulle kanske tänka att det är lite märkligt att han förra året fattade beslut om att byta ut tågvärdar mot övervakningskameror, om situationen är så akut. En sådan läsare saknar bevisligen både visioner och kompetens, precis som den polisledning – däribland polisfackets ordförande Lena Nitz – som i mer eller mindre diplomatiska ordalag dumförklarat hans senaste förslag. Nitz kallade det bland annat ”en extremt förenklad syn på polisyrket”, men det struntar man så klart i om man är moderat i landets mest parodiska och politiskt korrupta region.
Själv tycker jag att det är en lysande idé. Klart att vi behöver fler representanter för våldsmonopolet i tunnelbanan för att städa bort ”kloakråttorna”, som Tamsons en gång kallade en 17-årig klottrare. Min enda kritik är nog att det inte är visionärt nog. Han verkar inte ha förstått att han, säkert av ren slump, snubblat över en veritabel buffé av potentiellt valfläsk.
Jag menar, tänk på det. Föreställ dig att du är en företrädare för ett politiskt parti i en påtänkt blåbrun regering som alla tävlar i en bisarr kapprustning av allt mer urvattnade och ovetenskapliga hårda tag-utspel. Varför stanna vid att snabbutbilda tunnelbanepoliser, när det finns så många andra saker vi skulle kunna polisa som ingen tänkt på att nämna förut?
Vi behöver badpoliser, som ser till att ingen vare sig drunknar eller plaskar för högljutt. Förskolepoliser, för att se till att alla jollrar på rikssvenska och att ingen förrädisk genuspedagogik tillämpas. Systembolagsköpoliser, för att stoppa spill och trampade tår de där stressiga dag-före-högtids-tillfällena då vi tydligen bestämt att bolaget ska stänga extra tidigt så att ingen tillåts gå in i ledigheten med normala kortisolnivåer.
Är ni ännu inte övertygade: Polispoliser. ”Quis custodiet ipsos custodes” är en fråga med tusentals år på nacken, perfekt för alla reaktionära. Dessutom kommer vi att behöva några som övervakar horderna av dåligt koordinerade marknadspoliser som garanterat blir utfallet, med Stockholmsmoderaternas hantering av sjukvården som facit.
Varsågoda för er nya strategi, M i Region Stockholm. I utbyte tar jag gärna en polis som kan blåsa i en visselpipa varje gång ni skyller utfallet av era dåliga beslut på regeringen, eftersom den här valrörelsen skulle vara mindre outhärdlig om jag åtminstone var döv.
Nana Eshelman Håkanssons text om katter i krigspropaganda (Arbetet Kultur) är rapportering jag inte visste att jag behövde.
S utspel om familjeplanering i utsatta områden känns mest som en trött eftergift till högerns narrativ.
