Det blev inget förbud mot de isländska blodfarmerna där halvvilda och panikslagna hästar tappas på stora volymer blod under förhållanden som av veterinär expertis beskrivs som djurplågeri. Den isländska jordbruksministern Svandís Svavarsdóttir har gett verksamheten tillstånd i ytterligare tre år.
– Det är chockerande med tanke på att ministern representerar ett parti som beskriver sig tillhöra den gröna vänstern, säger Rósa Líf Darradóttir, som är en av grundarna till den nystartade djurskyddsorganisationen Animal Welfare Iceland som just nu har de isländska blodfarmerna som sin huvudfråga.
Blodet tappas från ston som antingen är dräktiga eller som diar sina föl. Ur blodet utvinns ett hormon, PMSG, Pregnant mare serum gonadotropin, även kallat eCG, equine chorionic gonadotropin hormone. Hormonet används inom den internationella animalieindustrin för att snabbare få djuren dräktiga.
Över fysiologiska gränserna
– Man påverkar fertiliteten så att den överstiger djurens naturliga kapacitet, förklarar Rósa Líf Darradóttir, som själv är läkare på humansidan och ger en bild av hur mycket blod som tas ut från de halvvilda hästarna, fem liter åt gången, en gång i veckan i åtta veckor:
– Som läkare är jag övertygad om att blodvolymerna som tas ut är långt utöver de fysiologiska gränserna. Om man översätter det till mänskliga förhållanden är det som om man skulle ta en liter blod från en gravid eller ammande kvinna, en gång i veckan i åtta veckor. Det är uppenbart att blodvolymen är extrem och att djurens välfärd offras för ekonomisk vinnings skull.
Internationella rekommendationer och veterinär expertis (se tidigare artiklar) ger henne rätt. Men Mast, den isländska myndighet som fungerar ungefär som en kombination av den svenska Statens veterinärmedicinska anstalt och Jordbruksverket, hävdar att det inte finns något som pekar på att blodvolymerna som tas ut påverkar hästarnas hälsa negativt.
Vetenskapligt underlag saknas
– Men när vi begärt ut de vetenskapliga data som ligger till grund för en sådan bedömning, så har det visat sig att det inte finns något vetenskapligt underlag alls, säger Rósa Líf Darradóttir. Det är ett sorgligt exempel på hur dåligt reglerad den här industrin har varit genom åren.
Hon har svårt att tro att de otämjda och stressade hästarna går in i de små tvångsboxarna utan motstånd. Den dokumentärfilm som gjorts av de båda djurskyddsorganisationerna Animal welfare foundation, AWF, och Tiershutzbund Zürich, ”Iceland – Land of the 5 000 Bloodmares”, och som upprörde den isländska allmänheten i höstas när den visades på isländsk tv, visar hur skrämda föl och panikslagna ston blir slagna med tillhyggen och piskor i hanteringen.
– Det är ytterligare en besvikelse, att det inte ställs några krav på att hästarna ska vänjas vid hantering för att minimera paniken vid blodtappningarna, säger Rósa Líf Darradóttir.
– Överhuvudtaget är beslutet en stor besvikelse för oss och för de olyckliga stona. De kommer att fortsätta torteras i minst tre år framåt för en onödig fertilitetsmedicin och med följd att föl blir till biprodukter som slaktas bara några månader gamla.
Fortsätter kämpa
Hon och hennes kollegor har emellertid inte gett upp kampen och hänvisar bland annat till en internationell petition som i skrivade stund samlat mer än 105 000 namnunderskrifter.
– Vi kommer att fortsätta stå upp för dem som inte har röster och fösöka höja standarden på djurvälfärd på Island så att den lever upp till 2000-talets standard. Det finns ett stort behov av ökad medkänsla med djuren och vi måste börja behandla dem som de medvetna varelser de är.
I partiprogrammet för Left green movement, som är det parti Svandís Svavarsdóttir representerar, står att ”Vi måste betona vikten av att upprätthålla höga kvalitetskrav för jordbruksdjurens levnadsvillkor”.
Syre har försökt nå Svandís Svavarsdóttir för en kommentar kring hur detta går att förena med blodfarmerna, men utan framgång.
Läs mer:
