I mars 2019 bestämde EU sig för att inte längre ha några skepp på Medelhavet. Istället skulle unionens gemensamma gränsbyrå Frontex vara på plats enbart från luften.

Frontex har sedan 2014 varit aktiva på Medelhavet. Sedan 2020 heter insatsen operation Irini. Till skillnad mot sina föregångare är Irini från början en insats utan fartyg. Istället är Irinis främsta syfte att från luften cirkla runt över vattnet och övervaka att FN:s och EU:s vapenembargo mot Libyen följs.

Beslutet om att dra in alla fartyg kritiserades både internt och av otaliga små och stora människorättsorganisationer.

Hur kan EU påstå sig vilja förhindra dödliga resor över Medelhavet och att rädda liv, om man inte har några fartyg som kan utföra dessa insatser? frågade många sig.

EU skickar människor till Libyen

Human rights watch (HRW) riktar nu åter skarp kritik mot EU:s drönare som svävar över Medelhavet. Förutom att övervaka så att inga vapen når Libyen rapporterar Frontex till närliggande länders kustbevakningar när de ser en flyktingbåt. Frivilligorganisationer som Läkare utan gränser och Sea-watch har konsekvent vägrat att lämna över flyktingar till libyerna under sina insatser till havs. Istället har de blivit lämnade på havet i dagar i väntan på att något EU-land ska förbarma sig.

– Vi visste inte att det var libyerna förrän båten kom närmare och vi kunde se flaggan. Då började vi skrika och gråta. En man försökte hoppa i vattnet och vi stoppade honom. Vi gjorde vårt bästa för att protestera mot att bli tagna tillbaka (till Libyen), men vi kunde inte stoppa det, säger Dawit, som också hade sin dotter och fru ombord på båten, till HRW.

Tortyr i Libyen

HRW skriver att trots att det finns ”överväldigande bevis” på tortyr och exploatering av migranter i Libyen har EU de senaste åren fortsatt att samarbeta med och utrusta Libyen.

”Frontex hävdar att syftet med övervakningen är att hjälpa till med (liv)räddning, men informationen bidrar till att fånga in och skicka (migranter) tillbaka till Libyen”, står det i rapporten.

Enligt organisationen skickades minst 228 människor som försökt fly från Libyen tillbaka till samma land den 30 juli i fjol. Frivilligorganisationen Sea-watch befann sig i närheten av flera av de båtar som den libyska kustbevakningen förde tillbaka den här dagen. Men trots det kontaktades de inte av Frontex, något HRW ifrågasätter. En av båtarna som libyerna hämtade denna dag befann sig också i maltesiska vatten, och inte på internationella, vilket betyder att båten borde ha varit Maltas ansvar.

Över 30 000 skickades tillbaka

År 2021 fångade den libyska kustbevakningen in och skickade tillbaka över 32 450 människor, många av dessa efter att Frontex drönare delat information med kustbevakningar. Drönarna delar också informationen med den italienska och maltesiska sjöräddningen, som ofta är ovilliga att svara på anropen. Enligt FN kan situationen i Libyen utgöra brott mot mänskligheten.

Human rights watch och pro-bono-organisationen Border forensics kommer fortsätta undersöka hur skiftet från att ha fartyg till havs till att endast övervaka havet från luften bidrar till cirkeln av våld och utpressning i Libyen.

Idag har EU:s gränsbyrå Frontex tre aktiva operationer i Medelhavsregionen: i Grekland finns operation Poseidon, i Italien Themis och slutligen den luftburna Irini.

Poseidon och Themis är på plats i Grekland respektive Italien för att stötta de båda ländernas kustbevakningar med insatser mot allt från människosmuggling, narkotikasmuggling till gränsöverskridande brottslighet, och vid behov också livräddande insatser.

Insatserna på Medelhavet

Efter att många flyktingar via Medelhavet tog sig till Italien startade landet insatsen Mare nostrum (Vårt hav) i oktober 2013. Mare nostrum avslutades ett år senare och ersattes av operation Triton, som leddes av Frontex. Till skillnad från Mare nostrum fokuserade Triton främst på smuggling och att skydda EU:s yttre gräns. Kapaciteten att rädda liv var mindre än den Mare nostrum hade haft. Triton rörde sig inte heller lika långt ut från kusten som Mare nostrum hade gjort.

I april 2015 dödades över 1000 flyktingar i två stora skeppsbrott mellan Libyen och Italien. Efter de båda tragiska incidenterna riktades skarp kritik mot Tritons kapacitet.

Än idag har EU aldrig lett en insats som har haft som uttalat främsta syfte att rädda liv till havs. Detta trots de många dödsolyckorna som inträffat.

Läs mer:

”Bara en tidsfråga innan EU får stå till svars för döden i Medelhavet”

Migranter protesterar utanför FN:s kontor i Tripoli – begär en säker plats