Podcasten Bögbibblan: ”Vi belyser en maktstruktur som berör alla”

– Här är ju gamla bögbokshyllan!

I facksal 3 på Stockholms stadsbibliotek pekar Makz Bjuggfält ut den plats där böcker på tema hbtqi tidigare stod samlade. Vid deckaravdelningen på vägen därifrån konstaterar han och poddpartnern Milla Leskinen att biblioteket tipsar om hbtqi-böcker på de vanliga hyllorna nuförtiden, ”trots att det inte är Pride”.

I bibliotekets kafé skrålar en man med blossande kinder att han identifierar sig med Neo från The Matrix. Blockbustern har i en spridd tolkning ansetts gestalta erfarenheten av att komma ut som trans. Den nådde svenska biografer under det nittiotal som Makz beskriver som en ”tystnad i fråga om queera berättelser” – med Fucking Åmål som undantag.

– Men när man börjar rota finns jättemånga berättelser! En av mina drivkrafter är att tillgängliggöra dem. Inga queers ska behöva känna att det inte finns några berättelser för dem, säger han.

Podcasten Bögbibblan har nyligen låtit sin andra säsong nå etern. Det började som ett experiment, berättar 31-åriga Makz, som är utbildad litteraturvetare och arbetar som högstadielärare.

– Jag skulle ha ett heterofritt litteraturår. Jag tänkte det kunde bli lite klurigt, men det var jättelätt.

Makz Instagramkonto med boktips fick ett fint gensvar, något som visar på behovet av berättelserna, menar han. När pandemin tvingade queera mötesplatser att stänga funderade Makz och Milla Leskinen på om en podd kunde bidra till att bryta isoleringen. Hon är 34 år och psykolog, som i egen utsago älskar bokcirklar och etermediet.

– Det vi har gemensamt är att vi är intresserade av berättelser. Framförallt när det gäller hbtq-frågor för det är där det bränner till med våra egna liv och erfarenheter, säger Makz.

De känner varandra sedan tio år tillbaka, och odlar tillsammans ett intresse för att skapa ”kulturplatser och queerfeministiska rum”.

– Det var vår historia av olycklig projektkärlek som gjorde att du tänkte på mig antar jag. Mitt enda krav var att vi inte skulle gå jättemycket back ekonomiskt, säger Milla med ett sammanbitet leende, syftandes på ett festivalarrangemang som gick bankrutt.

Av queers för queers

När poddidén tagit form hörde de båda av sig till ett tiotal förlag och bad om böcker utkomna på svenska, med en queer tematik. Under första säsongen dissekerar Makz och Milla som regel en bok i varje avsnitt. Lyssnaren förs med till lesbisk kärlek i Berlin på 1920-talet, masskjutningen på gayklubben Pulse i Orlando 2016 och till Frankenstein-författaren Mary Shelley som en nutida transperson. Inte bara ”bögböcker”, med andra ord. Och enligt poddstatistiken är det flest kvinnor som lyssnar, säger Makz, och förklarar valet av namn till podcasten.

– Jag tänkte först att ”queer” skulle vara mer inkluderande, men då sa en vän till mig att ”queer är så utslätat, det kan man para med allt”. Det finns inget chockvärde. Bögbibblan är dels en bra allitteration, och det slår an nånting.

Ibland kommer kritik om att till exempel lesbiska och bisexuella kvinnor osynliggörs inom hbtqi-världen, medan bögar hörs mycket. Kan ett manligt kodat namn riskera att befästa en sån hierarki?

– Makz frågade mig om vi skulle byta namn, och jag sa nej. Jag tycker det har nåt. Man kanske tänker på sex och så är det nåt lite gulligt att sätta ihop det med ett så barnsligt ord som bibblan. Vi har inte mött ifrågasättande från det queera communityt, men däremot i nåt feministiskt sammanhang har det ifrågasatts vilka som känner sig inkluderade, säger Milla.

– Men ”bög” behöver inte syfta till en man, det är en signal om att vi är utanför heteronormen. Så det är inte bara av eller för bögar, fortsätter hon.

– Vi brukar säga att podden är av queers för queers, säger Makz.

Vad det betyder är att begrepp som används i podden inte förklaras, enligt Milla:

– Om vår målgrupp till exempel var bibliotek skulle vi nog vara lite mer inkluderande i vårt språkbruk.

Helande berättelser

Att ta del av andras queera berättelser har Makz i podcasten beskrivit som ”läkande”.

– Tystnaden när man inte har några berättelser som bekräftar en blir så allomfattande, man går runt som i ett vacuum. När en berättelse träder in i ens liv och bekräftar ens erfarenheter så blottas det här såret. Man inser att jag har gått miste om nånting jag hade kunnat uppleva, förklarar han, och fortsätter.

– När vi växte upp hade kanske ingen kommit ut, det fanns inga förebilder i ens närhet. Det är en slags tystnad. Att få ta del av de erfarenheterna är så bekräftande. En helande eller läkande kraft i sig.

Varför borde straighta lyssna på Bögbibblan, och läsa queer litteratur?

– Som Khaled Alesmael (författare, reds. anm.) sa i ett avsnitt: Precis som vi queers behöver höra våra berättelser behöver också våra allierade höra våra berättelser, för att förstå vad den queera erfarenheten är. För den är inte bara sorg och ilska, utan också ett frihetsutrymme, som det inte är givet att man som straight person får tillgång till, säger Makz.

– Jag tänker att det även som straight finns ett intresse att få syn på de normer vi alla lever inom. Vi belyser en maktstruktur som berör alla, oavsett var i den man befinner sig. Vi kan möjliggöra ett ifrågasättande av de förväntningar som finns på en utifrån ens kön, och luckra upp det trånga utrymmet som många lever i. Det tänker jag att alla skulle kunna intressera sig för, säger Milla.

Khaled Alesmael säger i er intervju att han tror hans böcker blivit populära på grund av att det finns så mycket homofobi i Sverige. Vad tänker ni om det?

– Behovet är större av den typen av berättelser för de är så ovanliga. Och anledningen till det är homofobi, säger Milla.

Är det så ovanligt med hbtq-skildringar verkligen? Många av böckerna ni lyfter är hyllade på stora tidningars kultursidor, bland annat Alesmaels böcker.

– I hela litteraturhistorien är det ju en mikroskopisk andel som har den här typen av tematik. Och som dessutom behandlar olika minoriteter som Khaled Alesmael. Jag vet ingen annan svenskspråkig litteratur som berättar om queerhet med erfarenheter av migration, flykt och exil, säger Milla.

Rätt sorts hbtq

Just exil är ett av de teman som poddens andra säsong fokuserar på, i stället för specifika böcker i varje avsnitt.

– Det är jätteviktigt för majoritetssamhället att ta del av såna berättelser, dels för att förstå den erfarenheten men också för att lära sig nånting om sitt eget samhälle utifrån den blicken, säger Milla.

I ett av avsnitten intervjuas författaren Andy E, som tycker att den utomlands spridda bilden av Sverige som ett gayparadis är en myt.

Håller ni med?

– Ja. Det är en helt hopplöst. Stockholm är den sämsta staden jag känner till när det kommer till queera mötesplatser. Och det är väldigt segregerat och fokus på medelklassqueers. Vem har råd att gå på en dyr innerstadsklubb som Under bron på lördag när det är queerkväll? säger Milla.

– Sverige är på många sätt ett bra hbtq-land, men det är villkorat vilka som får vara rätt sorts hbtq. Är du inte vit eller från ett västland är det mycket svårare, säger Makz.

Han illustrerar med ett aktuellt exempel.

– Jag läste att det är kris i surrogatbranschen, för att de flesta surrogatmödrarna i Europa finns i Ukraina. Det blir ju tydligt att det är ett problem för en grupp i hbtq-samhället i Sverige, men det är så väsensskilt från det som hbtq-personer i Ukraina är i behov av för stöd och hjälp att komma hit.

Koden för aktivistisk hållbarhet

Förutom exil avhandlar Bögbibblans andra säsong teman som den queera staden och queera livslopp. Avsnitten släpps oregelbundet – det var hela tio månader mellan den första och andra säsongen. Just att ta paus ser Makz och Milla som en av nycklarna till podcastens fortlevnad.

– Många queerfeministiska projekt är ofta dåliga på aktivistisk hållbarhet. Det är ofta man bränner ut sig på en säsong. Men vi har knäckt koden till hur vi kan göra nåt hållbart tillsammans! Det känns fint att kunna vara idealistisk men också orka, säger Makz.

Nu när pandemin för de flesta inte längre begränsar möjligheterna att mötas drömmer duon bakom Bögbibblan om att få åka ut och prata på bibliotek eller hbtq-grupper på olika högstadieskolor.

– Det är ett så fint sätt att lära känna folk och dela erfarenheter på, att prata om böcker. Så det skulle vara fantastiskt att göra live, säger Milla.

Samtalet om litteratur har enligt henne ingen självklar plats i queera rum.

– Man ses på Pride och så handskas man inte så mycket med sin queera identitet under resten av året. Nu älskar vi båda fest-

– Skriv att vi älskar fest! utropar Makz, båda skrattar och Milla fortsätter:

– Men jag tänker att queera personer bara träffas på fest. Så det känns som en viktig insats vi har gjort, vi bidrar med nåt annat. Att förlänga det queera samtalet efter Prideveckan.