Energi · Kan själv

En tom glasburk är ett äventyr

Tomma glasburkar rymmer möjligheter.

Jerker Jansson gillar återbruk. Inte bara för att vara miljövänlig och för att spara pengar och resurser. Det handlar också om utmaningen som ligger i att använda något till synes onödigt till något vettigt.

I ett hem där ingen är särskilt förtjust i plast växer gärna glasinsamlingen. Det blir lätt lite bökigt i vardagen. Plast är onekligen enklare att packa ihop och släpa till återvinningen, men mycket av det hamnar i de vanliga soporna och ställer till det på en massa sätt. Så jag tar gärna lite extra jobb.

Ett av problemen med masskonsumtionssamhället är att den delar upp världen i produkter och skräp. Ett slags äckel inför allt som inte serverats i steril plastförpackning. Men precis som med så många andra prylar som många automatiskt betraktar som skräp går det att använda glasburkar till nåt slags personligt återbruk.

Jag har lekt några dagar med en glasburk och några lock. Jag gillar att ta bort etiketten från burkar jag använder. Det enklaste sättet är att lägga burken i hett vatten med en droppe diskmedel. De flesta etiketter lossnar av sig själva då. Om etiketten inte lossnar beror det oftast på att det är fel sorts lim. Och då behövs kemikalier. Vilket gör allt meningslöst. Så de burkarna går i återvinningen.

Diska burken noga och titta efter sprickor eller större blåsor i den. Om den ska värmas upp finns alltid risken att den spricker om det är fel på den. Diska locken ordentligt, matrester fastnar gärna under lockets kant och de kan innehålla organismer som kan ställa till det.

Problemet med att återanvända lock är att plasten vittrar med tiden. Använd bara fräscha lock med intakt plast. Jag brukar lägga dem i återvinningen så fort det ser skumt ut på nåt sätt. Den här veckan berättar jag om fyra sätt jag regelbundet använder glasburkar på. Jag kommer att återkomma med andra. Till nästa vecka ska jag ta reda på hur man gör en lavalampa.

Vattenodling

Jag tog ett rotat myntaskott och planterade i lite fin sand i en kruka som passade min burk. Grovleken på sanden spelar roll. För fin sand gör att växten inte kan andas. För grov gör att kapillärkraften som drar upp vatten till rötterna slutar fungera.

Med tiden kommer rötterna att växa ner i själva burken och då behövs det lite näring. Det finns speciella näringslösningar för hydroponisk odling, men det duger gott med vanlig växtnäring i klar lösning. Undvik melassbaserade produkter. De jäser snabbt. Byt sen vattnet då och då. Ställ burken i ett soligt fönster och täck gärna själva burken med en ytterkruka av nåt slag för att undvika att det börjar växa alger i burken.

Vegofrutti och stuvad majs

När jag kokar råris brukar jag koka lite extra för att göra gröt av. Problemet med att koka risgrynsgröt är att det kräver en massa passande och jag är extremt disträ. Så jag bränner vid gröten rätt ofta. Men genom att använda färdigkokt ris blandat med en nypa socker och salt, havregrädde och en klick matfett och baka röran i en burk i ugnen på 100 grader behöver jag inte oroa mig. Burkarna får stå några timmar i ugnen och blir krämigt härliga och konserverade på samma gång.

En sån burk är perfekt att ta med på utflykt eller bara ha i kylskåpet till mellis. En klick sylt på så är det party! Jag gör stuvad majs på ungefär samma sätt. Fyller en burk med kokta majskorn och täcker dem med havregrädde kryddad med salt och svartpeppar. Kalonji om jag är på festligt humör.  Sen får det stå i ugnen någon timme eller mer.

Mycelmysmajs

Jag har borrat ett par hål i ett lock och täckt med mikrotejp från apoteket. En näve popcornmajs har fått stå på spisen i gott om vatten och lite kaffesump och sjuda. När majskornen går att bita sönder och bara har små inslag av torra stråk fyller jag dem på burkar och steriliserar i ugnen på 120 grader i två timmar eller i tryckkokare.

Sen går det att spruta in sporlösning i burken, under så sterila förhållanden som möjligt blanda i bitar av någon svamps fruktkropp eller färdigt mycel. Det kräver lite kunskap och träning, men det är fullt möjligt att lära sig.

Ljuslyktor

När man gör en egen ljuslykta för värmeljus får inte burken vara för hög. Då fylls den med koldioxid och ljuset slocknar. En ganska låg men bred burk är en bra idé. För att måla dem behövs färg som fastnar på glas och som inte är alltför värmekänslig. Jag använder speciell glasfärg, men det finns säkert andra lösningar.

Jag är extremt lite konstnär men det spelar mindre roll, det viktiga är egentligen det ljus som sprids, snarare än eventuella motiv på burken. Ibland fyller jag en burk med vatten med lite karamellfärg i och ställer tillsammans med brinnande ljus för att skapa sådana effekter.